Uppgifterna om gigantiska markaffärer mellan de rika oljestaterna och olika afrikanska länder fortsätter att komma in. Nu senast tipsade en kollega om en artikel i Guardian den 2 december där det uppges att president Kibaki i Kenya är beredd att arrendera ut ofattbara 40 000 hektar i Tanaflodens delta till Qatar mot att de bygger ut en hamn på ön Lamu.
Guardian skriver
The Kenyan president, Mwai Kibaki, returned from a visit to Qatar on Monday. His spokesman said the request for land in the Tana river delta, south of Lamu, in north-east Kenya was being seriously considered. -- "Nothing comes for free," said Isaiah Kabira. "If you want people to invest in your country then you have to make concessions."
Vilka ekologiska, sociala och politiska konsekvenser kommer en sådan markaffär att få? Som bekant spelade markfrågorna en viktig roll i de våldsamma motsättningarna efter presidentvalet för knappt ett år sedan. Från vad jag förstod i Nairobi för några veckor sedan verkar det som många aspekter av de motsättningarna verkar vara på viss väg att läkas.
Och Tanaflodens delta är inte outnyttjat. Är det någon av blogläsarna som känner till mer om de som idag utnyttjar markerna? Berätta gärna i kommentaren nedan eller i ett mail.