Nordisk landskapskurs igen

Någon har efter min förra blog om Nordisk lanskapskurs undrat om den kulturgeografiska landskapsforskningen bara vänder sig mot humaniora och samhällsvetenskap och inte mot naturvetenskap. Givetvis inte, men den Nordiska landskapsnätverket NLRN har ett fokus mot ett kulturvetenskapligt perspektiv på landskapet och det har också de hittillsvarande nordiska kurserna haft. Den som läste min blog om terra preta och klimatfrågan fattar att det samtidigt finns en stor kontaktyta mellan historisk landskapsforskning och naturvetenskaperna. Se också hemsidan People, Land and Time in Africa, som är ett samarbete mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap.

Nordisk landskapskurs

Nu är det ett jämnt år och det innebär att Kulturgeografiska institutionen i samarbete med andra landskapsforskande institutioner i Norden ordnar en nordisk och nationell forskarkurs. Det nationella forskarkursprogrammet i Kulturgeografi uppmärksammades positivt i HSVs utvärdering och rullar nu regelbundet på med 3-4 kurser per år. Inom landskapsforskningen har vi dessutom ett utmärkt nordiskt samarbete i Nordic Landscape Research Network. Kursen leds i år av Tomas Germundsson, Lunds Universitet, Gunhild Setten vid NTNU i Trondheim och undertecknad.

Det är två principer som vägleder uppläggningen av de nordiska landskapskurserna. För det första: uppfinn inte hjulet! I ett så uppmärksammat och populärt område som landskapsforskning finns det många som glatt hoppar in som om det inte fanns någon forskningshistoria, några baskunskaper eller någon forskningsfront. Det vill vi avhjälpa med denna kurs. För det andra ska detta inte hindra att nya perspektiv utvecklas och diskuteras. Låt landskapsforskningen utvecklas och kommunicera med annan humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Detta år gäller det skärningspunkten mellan politik och estetik i landskapet. Det är aktuellt inte minst genom att landskapet genom den Europeiska landskapskonventionen är på väg att bli ett politikområde. Se mer om kursen på denna länk.

Terra preta och klimatfrågan

Hörde ni i morse i Nyheter från Vetenskapsradion om forskaren Lars Hylander vid Uppsala Universitet som berättade om ett nytt sätt att minska CO2-utsläpp och binda kol i marken? Det rör sig om erfarenheter från de förkolumbianska odlingarna i Amazonasbäckenet som historiska geografer och arkeologer har undersökt under de senaste åren. Genom noggranna analyser av jordmånen i Amazonas många lämningar av svartjord "terra preta" från tidigare odling har man kommit fram till att den har tillkommit genom "burn and char" snarare än genom "slash and burn". Genom att fälla träd och sedan elda dem långsamt täckta av jord och blad har man tillfört jorden kolpartiklar och förbättrat dess odlingsegenskaper.

Forskningen om terra preta har pågått ett bra tag nu och gett en helt ny bild av ett intensivt och livaktigt jordbruk i det Amazonas som många idag felaktigt uppfattar som de sista lämningarna av en urskog. På hemsidan Terra preta website ges en översikt över denna forskning.

I Kansas i december fick jag första gången från min kollega terra-preta-forskaren Bill Woods höra om den nya tillämpningen av denna historiska forskning: "terra preta nova". Metodens tillämpning i klimatsammanhang är närmare beskriven på svenska på denna länk.

Denna blog om historisk geografi i klimatfrågans tjänst är tänkt som en positiv motpol till min tidigare blog om historisk geografi krigets tjänst.

Geografi ännu en gång

Har tidigare bloggat om det märkliga språkbruk som inte betraktar kulturgeografer som geografer.... Jag begär inte att mina kollegor i andra ämnen på universitetet ska förstå vad jag menar -- att arbetslivspsykologer inte skulle vara psykologer eller att molekylärbiologer inte skulle vara biologer -- eller finns samma problem där?? Om ni vill veta mer vad jag menar så kan ni läsa ett manus som jag sänt till Geografiska Notiser.  Kommentera gärna.