När Nordamerika koloniserades fanns där redan en infödd jordbrukande befolkning. I det område som går under beteckningen Eastern Woodlands (som östvästligt sträcker sig från Atlanten till Missisippifloden och nordsydligt från Mexikanska golfen upp till Kanada) har man tidigare antagit att detta jordbruk bedrevs i form av svedjebruk. William E. Doolittle har nyligen granskat de olika historiska källor som finns till detta jordbruk och kommit fram till att det snarare måste ha rört sig om ett permanent jordbruk på fasta åkrar. Som vanligt har ursprungsbefolkningars näringsfång oreflekterat kommit att beskrivas på en "primitiv nivå". I själva verket, hävdar Doolittle, så är det först när indianerna har drivits bort till sämre marker och samtidigt har fått tillgång till stål, som en mer regelrätt form av svedjebruk har utvecklats i dessa områden. De bättre, väl röjda permanenta åkrarna hade då tagits över av kolonisatörerna. Bill Doolittle besöker Sverige som Fulbright-expert i april och kommer närmare att beröra detta tema vid ett seminarium på Kulturgeografiska institutionen. Se mer om detta på under forskarseminarier på www.humangeo.su.se
