Ska vi acceptera att ofullständiga meningar, som är vanliga t.ex. i kvällspressen, ska bli en del av det vetenskapliga språket? Är jag en gammal kuf som med upprört rödpenna makerad "OM" (ofullständig mening) i kanten på akademiska texter? Just nu läser jag "Något som brukar ske utanför samhällets ramar." och landar till slut på 7 liknande ofullständiga meningar på en sida.
Kollade för säkerhets skull med en språkvetare i Frescatihallens omklädningsrum efter ryggympan. Jag fick lära mig att det bland språkvetare heter "icke satsformade meningar" . Det är alltid klokt att få en precis term från en fackman. Då kan man googla med precision och hitta t.ex. artikeln "Icke satsformade meningar i modern tidningsprosa"
Vi enades snabbt i omklädningsrummet att användandet av sådana meningar bör ske med stor restriktion och kräver stor stilistisk säkerhet. Jag letar i dagens Expressen på nätet och hittar fort följande goda exempel på sporten:
"Djurgården har precis anlänt till träningsanläggningen ute på Kaknäs efter ett morgonpass på Bosön. Det är kallt och grått ute. En kylslagen vinterdag i januari."
Men det är ytterligt sällan som vetenskaplig text blir bättre och lika talande som texten ovan, av sådana icke-satsformade meningar. Oftast beror det bara på slarv och språklig osäkerhet Alltså är det rätt att ogräsrensa och jag fortsätter med mina markeringar åtminstone på två sidor för att göra uppsatsförfattaren medveten om sitt språkbruk.
