I vårt arbete med att kartlägga globala jordbrukssystem under de senaste 1000 åren inom projektet Mapping Global Agriculture brottas vi med att slå fast ett litet antal typer av jordbrukssystem. Kategorierna ska vara precisa, generiska och förstås på samma sätt av en stor mängd forskare. Antalet kategorier kan inte vara för stort, för de ska vara möjliga att urskilja på en serie av tre världskartor.
Uppgiften är inte lätt och vi tvingas att navigera mellan logiskt konsekventa indelningar och ett mer pragmatiskt förhållningsätt. Dessutom är vissa kategorier, hur tydliga vi än kan tycka att de är, så uppenbart förknippade med en viss tidsbunden och normativ syn på jordbruk, inte sällan knuten till en utvecklingsdiskurs.
Googles NGRAM VIEWER är ett utmärkt redskap för att fånga sådana tendenser i tiden. Där sammanfattas statistiskt ordens förekomst bland de böcker som är skannade inom ramen för Google Books.
Begreppet Dry farming har vi bl.a. stött på i översikter som berör Indien. Med hjälp av NGRAM kan vi konstatera att det har en mycket markant och ökande popularitet under början av 1900-talet. Det verkar som om boken Dry-Farming : A System of Agriculture for Countries under a Low Rainfall (1913) av den norskättade mormonen John A. Widstoe spelat en viktig roll i spridningen av detta begrepp. Han definierar begreppet på följande sätt:
"Dry-farming, as at present understood, is the profitable production of useful crops, without irrigation, on lands that receive annually a rainfall of 20 inches or less."
och han syftade uppenbarligen till att med utgångspunkt bl.a. från mormonernas erfarenheter av jordbruk i Utah sammanfatta och utveckla en modern agronomi för torrområden, som inte bara baserades på bevattning.
Begreppet Mixed farming, som av bl.a. David Grigg främst definierats utifrån det nordeuropeiska jordbruket, bygger på en långt gående integration mellan åkerbruk och boskapsskötset. Det är för mig hittills den bästa termen för att beskriva de olika system vi kan hitta världen över där gödsel och dragkraft från boskapssektorn används inom åkerbruket och där produkter från åkerbruket används till boskapen (halm, bete på stubbåkern osv). I Afrika söder om Sahara förekommer inte dragdjur och plog under förkolonial tid, men det finns ändå många exempel på långtgående integration med stallade djur och gödsling. I norra Europa spelar ängsmarkerna en central roll och vi talar ibland om äng-är-åkers-moder-jordbruket. Skillnaderna kan alltså vara stora, men det finns ändå skäl att se mixed farming i denna betydelse som ett allmängiltigt begrepp.
Men även detta ord har och har haft en särskilt innebörd i en viss diskurs. Det är för mig inte helt klart varför det har en så markant topp i litteraturen under 1950-talet. En pusselbit till detta ges möjligtvis i artikeln "The Science of 'Civilised' Agriculture: The mixed farming discourse in Zimbabwe" av William Wolmer och Ian Scoones i African Affairs 2000. Enligt Wolmer och Scoones stod begreppet ursprungligen för ett komplex av vetenskapliga jordbrukstekniker i 1700- och 1800-talets England där integrationen mellan åkerbruk och boskapsskötsel var en av nycklarna, men även kvävefixerande grödor. När denna jordbruksmodell under efterkrigstiden i Storbritannien ansågs alltmer föråldrad och fick ge vika för ett mekaniserat och specialiserat jordbruk skedde paradoxalt nog en organiserad export av denna mixed-farming-modell till framförallt det brittiska kolonierna i östra och södra Afrika. Till detta bidrog både enskilda kolonister - settlers - och kolonialtjänstemän och agronomer. Författarna visar hur begreppet mixed farming i Rhodesia och senare i Zimbabwe har förknippats med en diskurs kopplad till en rad olika antaganden: att modern jordbruksvetenskap är överlägsen lokal kunskap, att jordbrukssystem genomgår en linjär utveckling där mixed farming är ett viktigt steg på denna stege och att individuellt markägande är en nödvändighet för en effektiv jordbruksintensifiering.
I diagrammet ser vi hur begreppet agropastoralism likt ett flygplan lämnar marken på 1970-talet och sedan fortsätter i lugn takt uppåt utan att kurvan mattas som för dry farming och mixed farming. Jag blev först medveten om det problematiska med användningen av begreppet agropastoralism när jag diskuterade saken med Tim Maggs, som redan innan gett uttryck för sina syn på detta i artikeln "Name calling in the Iron Age" i South African Archaeological Bulletin 1992. Debatten där handlade om vilket begrepp som ska användas för att beskriva jordbrukare med stora boskapshjordar av det slag som kännetecknade stora delar av södra Afrikas mer torra områden under en stor del av järnåldern och fram till idag. Maggs ansåg att begreppet agropastoralist var "a gawky term, which emphasises the herding element of the economy to the detriment of cultivation" och föreslog i stället att de skulle kallas "agriculturists". I det sydafrikanska sammanhanget har begreppet farmer en annan konnotation. I Sydafrika har distinktionen pastoralism/jordbruk förstås en extra dimension eftersom historieskrivningen under apartheid länge betonade att det inte fanns fast svart befolkning i Sydafrika före boerna och eftersom fast jordbruk ansågs konstituera en starkare rätt till marken än kringströvande pastoralister.
Begreppet agropastoralism tycks ha sitt ursprung i 1970-talets Sahel-kris där frågan om påstådd överbetning driven av olika pastoralister i Afrika spelade en stor roll. I detta sammanhang uppmärksammade bl.a. en grupp svenska forskare att man för att förstå mekanismerna bakom överbetning även borde fokusera på agropastoralister. Med detta begrepp avsåg de
"those societies where agriculture consitutes the subsistence base, but combines with livestock keeping in such a way that the latter is a necessary condition for the maintenance and social reproduction of the socio-economic system" sid 8 i Aspects of agropastoralism in East Africa (Brandström, Hultin och Lindström 1979).
Denna rapport är också vida citerad och kan säkert vara skälet till att kurvan i NGRAM skjuter fart just då. Begreppet agropastoralism definierades alltså i första hand utifrån 'pastoralism-problematiken'. Det är i deras egenskap av ägare av boskapshjordar som dessa afrikanska jordbrukare fick epitetet agropastoralister. Det var logiskt och nydanande utfrån 1970- och 1980-talets pastoralism- och överbetningsdebatt eftersom dessa jordbrukare kunde ha en annan strategi i förhållande till sina boskapshjordar än de rena pastoralisterna. När detta begrepp idag används på jordbrukare i nutid eller i förhistorisk tid, är det dock, som Maggs gjorde så klart, inte bara klumpigt och tafatt (gawky) men också mycket missvisande.
Den som är intresserad av andra tidsbundna begrepp kan tillföra agroforestry i NGRAM-analysen. Begreppet dyker upp ungefär samtidigt som agropastoralism och detta är säkert kopplat till samma fenomen - medvetenheten om markvård i kölvattnet av Sahelkrisen. Men varför toppar det så dramatiskt 1992 och dalar sedan....
