Sida säger nej till SEKAB

I våras noterade jag i bloggen de olika stegen runt de miljömässigt och socialt helt galna planerna på en  svensk etanolplantage i Tanzania. Under sommaren tätnade oklarheterna och det var helt omöjligt att fatta vart ärendet var på väg och det var ingen idé att försöka följa det i bloggen.

Nu dyker frågan åter upp i olika sammanhang. I torsdags hade vi på Afrikamuseet i Tervuren utanför Bryssel en genomgång av ett antal olika östafrikanska Mastersuppsatser, som för sitt arbete fått stöd från EU-projektet CREATING. Där rapporterade Wilhelm Kiwango från Universitet i Freiburg om sina undersökningar i våras i byarna, som har SEKABs Bagamoyo-projekt som närmaste granne. Dålig eller obefintlig information och avstängning från marker som man utnyttjat ingick i bybornas perspektiv på projektet. Endast ett några få personer från en av byarna hade fått anställlning i projektet - som vakter. Området som SEKAB planerar att använda hålls nämligen noggrannt avstängt för att inga andra ska kunna utnyttja markerna - och för att man ska undvika kommande markkonflikter, allt i enlighet med de rekommendationer som finns i miljökonsekvensbeskrvningen.

I fredags kom så beskedet från SIDA att man inte vill ge några kreditgarantier till projektet. Det stod att läsa i Västerbottenskuriren. Men SIDAs negativa beslut verkar inte vara baserat på vare sig miiljöhänsyn eller på social hänsyn, utan på att upphandlingen inte skett i internationell konkurrens. Fixar SEKAB till detta är de välkomna med en ny ansökan, allt enligt SIDAs handläggare.

Sjunde ramprogrammet

Har ni som jag förundrat er över hur utlysningen till sjunde ramprogrammets forskningsmedel ofta innehåller så konstigt specifikt utformade "Topics called"? När man läst dem tappar man ofta helt lusten att söka eftersom det verkar så predestinerat och smalt.  Nu har jag fått lära mig att forskare i nätverk med andra europeiska forskare kan påverka formuleringen av dessa genom en regelbunden årlig procedur för förslagsställning. Just nu har arbetet med 2011 års utlysning inletts. Underliga äro EUs vägar. Kanske står detta tydligt och klart någonstans i en djungel av svårlästa websidor, men jag fick reda på det genom att först ringa till en person på forskningsdirektoratet i Bryssel (som var lätt tillgänglig och vänligt satt vid sin telefon, som om han väntade på att just jag skulle ringa...), sedan ringa till vår utmärkta forskningsservice (som tycks ha koll på allt och alltid är vänliga),  och efter ett tag få fatt i den "nationella kontaktpunkt" som hanterar detta.  Jag har till och med fått en mycket enkel och överskådlig blankett som, jag nu sitter och försöker fylla i efter bästa förstånd i samarbete med europeiska kollegor.

Det vore kul om någon annan forskare kunde svara på detta. Är det bara jag som inte fattat nåt tidigare? Eller håller ni andra detta för er själva som en "affärshemlighet" ?  Och vilken verkan och tyngd har ens förslag i den vidare hanteringen?? Det ska bli spännande att se vad som vidare händer i denna procedur, Man lär så länge man lever.

Utvärdering av norsk geografi

Nu inleder vi ett drygt års arbete med utvärdering av norsk geografisk forskning. Norska forskningsrådet har ett ambitilöst och grundligt program för fagevalueringar. Jag har fått förtroendet att leda en grupp av kollegor,  som jag har stor respekt för, i detta arbete: Ari Lehtinen (Joensuu), Mats Lundmark (Örebro), Gunhjild "Ninnis" Rosqvist (Stockholm) och Kirsten Simonsen (Roskilde). Vi stöds av ett professionellt team från forskningsrådet och från NIFU-step. Idag var det första mötet och vi betedde oss som barn runt julgranen när vi skulle välja bland över 100 skrifter som vi ska ta hem och läsa. Det rör sig om norska geografers produktion under 2004-2008, representerat av två utvalda verk från varje norsk geograf.

En lite märklig omständighet i Norge är relationen mellan naturgeografi och kulturgeografi. Medan delningen av geografin i huvudsak skedde under 1960-talet i Sverige så fortsatte de norska universiteten att ha samlade geografi-institutioner. I Oslo däremot så bröt sig samfunnsgeograferna ut ur geografiinstitutionen på 1980-talet (eller var det på 1970-talet?). Detta har jag kommenterat i en tidigare  blog. Därmed så har man ett svårskött och lite otydligt pastorat att hantera från forskningsrådets sida. Det hade varit enklare om man antingen hade haft den svenska situationen eller hade haft det som är vanligast utomlands - att all geografi ligger samlade på en och samma  institution.

Nu kommer utvärderingen att omfatta geografi . De norska geografernas "fagråd" -- närmast motsvarande vår nationalkommitté, önskade att det skulle vara så och inte enbart samfunnsgeografi, som man först tänkte sig från forskningsrådet.  I så väl Trondheim som i Bergen finns naturgeografer och kulturgeografer fortfarande så samma institution. Men Oslos naturgeografer är inte med i utvärderingen. Det blir alltså en lite skev fördelning med en mycket tydlig dominans för samhällsgeografi/kulturgeografi. Det ska bli spännande att se om de institutioner där naturgeograferna och kulturgeografer samsas också är bra på arbeta tvärvetenskapligt med övergripande geografiska frågor.