Kommer SEKABS etanol att klara EU-kriterierna?

Av presskonferensen den 11 juni att döma så är Afrikasagan slut för SEKABS del om det inte dyker upp någon köpare snart. Personalen är uppsagd till september.
En helt annan ton kan vi nu höra i ett brev som SEKABs Tanzania-ledning sänt ut som kommentar till WWFs granskning av deras planer i Rufiji-deltat. I brevet talas fortfarande om SEKABs framtidsplaner för Afrika trots att SEKAB-ledningen klart och tydligt sagt att SEKAB inte kommer att vara aktiv i Tanzania efter september. SEKAB undviker också helt att gå i svaromål om kring WWFs nyktra konstaterande att SEKAB planerar sockerrörsplantager i fullvuxen skog och i skogsreservat, och därmed kommer att öka koldioxidutsläppen i stället för att minska dem. Om sådana helt avgörande frågor skriver de "we see no reason to discuss them in detail in this forum". De svarar inte heller hur de tror att de trots detta ska kunna uppfylla EUs hållbarhetskrav vad gäller etanol.
SEKAB-Tanzanias märkliga text har föranlett oss, som var författare till DN-artikeln i april att i ett brev be SEKAB att precisera sig om hur de ser på den saken.

SEKAB-sagan slutligen slut?

Ska vi nu äntligen lita på att SEKABs Afrika-planer är för alltid avslutade? Det verkar så från det sätt som Västerbottensnytt presenterar SEKABs presskonferens idag.  Samtidigt framgår det från SEKABs egen video från presskonferensen, att man fortfarande parallellt arbetar aktivt med plan A (att få fram en köpare/investerare) och plan B (att definitivt stänga butiken i september).

Mycket annan information har kommit fram under de senaste tre veckorna: SIDA kan inte ta ställning till ett svenskt kreditstöd förrän en ansökan kommit in från Tanzania och någon sådan verkar inte ha kommit. Näringslivsministern Maud Olofsson tycker att projektet är värt stöd som ett biståndsprojekt och biståndsministern Gunilla Carlsson har förklarat i riksdagen att frågan om ett sådant stöd sköts av flera departement. Det är tydligt att, även om frågan formellt skulle skötas av SIDA,  så bevakas den noggrant av bl.a. näringslivsdepartementet. Allt tyder på att det finns en beredskap i Sverige för att utnyttja en ny stödform i form av kreditgarantier för detta projekt.

Men frågan står stilla och SEKAB förbereder alltså ännu en gång sina aktieägare på att plan B kommer att kosta pengar och bli en rejäl förlust. Även om projektet har stöd från svenska ambassaden i Dar es Salaam så tyder nu allt på att den tanzanska regeringen har kommit på andra tankar.  Det är också det som bäst förklarar, varför frågan om svenskt stöd inte har kommit längre. Ska vi hoppas att debatten bland forskare i Sverige, Norge och Tanzania haft en viss verkan?

Läs tanzanska forskares kritiska artikel om Biofuels and colonialism, (som kom redan i april, men nu läggs ut på allt fler webbsidor) samt svenska forskares diskussion i rapporten från Nordiska Afrikainstitutet om seminariet på Stockholms Universitet den 20 maj.

Myten om Fish River

I en äldre apartheidinriktad Sydafrikahistoria omhuldas myten om att svarta jordbrukare och vita boer från var sitt håll och samtidigt koloniserade landet och i sin expansion möttes vid Fish River. Den myten har jag träffat på lite här och var i halvgamla historieböcker och även bland allmänbildade svenskar.

Jag skrev om en annan variant av myten om det folktomma Sydafrika i en tidigare blog.

Klicka här för större bild 

Kartan ovan har jag ställt samman i veckan för att visa som en del av min presentation av projektet Mapping global agricultural history, på ECAS 2009 (European Conference on African Studies) här i Leipzig i morgon. Den visar områden med fast jordbruksbebyggelse 1000, 1500 och 1800 och bygger i all huvudsak på arbeten som den sydafrikanske arkeologen Tim Maggs publicerade redan 1980, med vissa kompletteringar efter upplysningar från Tim Maggs själv. Redan före 1000 e. Kr. var afrikanska bönder väl etablerade vid kusten ner mot Fish River. Först uppemot 800 år senare skulle boerna närma sig det området. På denna karta visas med sned skraffering hur boerna börjat sin expansion och odlade råg och vete i området med vinterregn i Kapprovinsen, Det var områden som den afrikanska jordbruksexpansionen inte nått, framförallt för att det inte gick att odla sorghum (durra) där. När värmen finns i december finns inte vätan, och när regnen kommer på vintern (dvs under vår sommar) är det för kallt för sorghum.