En kollega ute i landet har reagerat mot min blog om uppdragsarkeologin: -- "Du måste lyfta din blick från Mälardalen och se i ett vidare perspektiv" skriver en klok forskarkollega och fortsätter -- "De flesta länsmuseer har i dag lämnat objektsfixeringen bakom sig och arbetar på ett helt annat sätt än för 10-15 år sedan".
- Detta låter som musik i mina öron och när min kollega sedan kommer med slutklämmen kan jag bara hålla med: -- "Det är så lätt att ge sig på uppdragsarkeologin och det känns så tungt att universitetsvärlden inte ser vad som sker och har skett de senaste åren vad gäller kopplingen till forskarvärlden, utblickarna, konferenserna, publikationerna, vidareutbildningen och uppbyggandet av kompetens."
-- Jag rapporterade bara om vad som hände på ett möte som var ordnat av länsstyrelsen här i Stockholm och jag andades uppgivenhet över att så lite skett i ett Stockholmsperspektiv. Jag tycker verkligen att UV här i staden är sega på den här fronten. Men som vanligt när det gäller kulturmiljövården så är det i de kreativa miljöerna på länsmuseer och länsstyrelser ute i landet som det händer. Det har jag upplevt många gånger.
Tack för kloka synpunkter och det var verkligen INTE meningen att klanka på allt bra som sker ute i landet. Skriv gärna fler kommentarer direkt i bloggen!!!
