Överklassafari och geografi

För en geograf är det helt otroligt att debatten om överklassafarin i Solsidan tagit sig sådana proportioner. Det avgörande nya i debatten tycks vara att aktivistgruppen utvidgat den politiska aktionsrepertoiren med en inom geografin välkänd undervisningsform. Gruppen verkar påstå helt fräckt att klassindelningen i samhället syns i bostadsområden (!). Det låter som en mycket gammal geografisk erfarenhet som plötsligt fått en ny arena. Det är något som vi ofta upplever med nya studenter: de fattar när de kommer till kulturgeografen och våra exkursioner genom det klasskiktade stadslandskapet att samhällsvetenskapens kategorier inte bara är abstraktioner - de återspeglas där ute i det högst påtagligt materiella landskapet.

Som boende i Fisksätra, som gärna kombinerar turer i Erstavik med en avslutning på den utmärkta bistron i Solsidans stationshus eller på den lilla restaurangen nedanför Grand Hotel i Saltsjöbaden är jag naturligtvis dessutom glad att våra mer privata socialgeografiska exkursioner genom Fisksätra och Saltsjöbaden får efterföljd. Dessutom har jag många gånger i Fisksätra uppmärksammat "underklassafaris" -  grupper som storögt och med exkursionspärmar i handen vandrar runt och tittar på folkliv och boende. Fisksätra, Erstavik och Saltsjöbaden är alldeles utmärkta exkursionsmål för den som vill studera hur klass och makt återspeglas i landskapet. För jag föreslå att repertoiren utvidgas med en feodalsafari genom Erstavik med Björn af Kleens bok Jorden de ärvde som inspiration.


Kombinerad feodalsafari, överklassafari och skidtur januari 2006. Från Erstaviks fideikommissmarker med raska skidtag över Erstaviken mot Solsidans mångmiljonvillor.


Det uppseendeväckande tycks inte vara att det finns en grupp som uppmuntrar oss att odla vårt klasshat eller att det råder en mycket stark social differentiering i Stockholmsregionen, eller att det ordnas exkursioner som visar på denna sociala differentiering (det har vi på kulturgeografen gjort i många år utan att ha fått några rubriker).

Det tycks vara kombinationen som är dynamiten. "Men den som väljer att förvandla ett engagemang mot klyftor och fattigdom till en safari har med sitt språk också signalerat en syn på andra människor." skriver Wolodarski i DN. Han accepterar klasser som analytisk kategori, men tycks ogilla att man uppmärksammar dess materiella uttryck i landskapet.