Kommunal utrikespolitik och relationella rum

Jag skrev för länge sedan ett blogginlägg om att exemplet med de då kommunalägda afrikaföretagen var en tydlig illustration till begreppet relationella rum -- att kommunalpolitik blivit utrikespolitik, och att globala frågor tränger sig in kommunalfullmäktige.

I och med att det kommunalägda energiföretaget SEKAB sålde sina afrikaföretag för  400 kronor för tre år sedan borde etanolprojekten i Afrika sluta vara ett spöke i kommunalpolitiken, men genom domar i förvaltningsrätten har frågan aktualiserats sedan dess.

Nu framkommer i Örnsköldsviks allehanda att kopplingen till det kommunala fortfarande spökar. Ett vagt hopp om att få tillbaka en liten del av de gigantiska kommunala överföringarna till SEKABs afrikaföretag har hittills hållits vid liv genom ett avtal om att SEKAB ska få köpa billig etanol och få tillbaka en del av vinsten om det blir något. Men de avtalen har omförhandlats tre gånger, till SEKABS nackdel och utan att SEKABS ägare varit informerade,  som ett led i försöken från Eco-development och Agro Eco-energy Tanzania att få andra finansiärer intresserade att investera i sockerodlingarna utanför Bagamoyo. För att göra sockerrörsplantagerna mera intressanta för andra finansiärer har man alltså tagit steg mot att det kommunägda SEKAB får allt mindre chanser att få tillbaka skattebetalarnas pengar. Då hör det till saken att förvaltningsdomstolen klargjort att de kommunala besluten om stöd till Afrikaäventyren var olagliga.

Läs

Ingen återbäring från Afrika
Elvy kände inte till avtalen

Kartor med retorisk kraft

Två kartor återkommer nu ofta i olika sociala medier som kommentarer eller ska vi snarare säga apeller i Palestinafrågan. Sällan har kartografin drabbat med så stark retorisk kraft och gett upphov till så många följdfrågor.





Efter FNomröstningen började så denna cirkulera.





se mer på

http://en.avaaz.org/s/sWlbab

FORMAS forskarråd

I dag samlades elektorsförsamlingen till FORMAS forskarråd. Sju av forskarrådets 13 ledamöter utses av en elektorsförsamling som är utsedd av universiteten. Jag har haft förmånen och bekymret att tillsammans sex andra forskare ingå i valberedningen inför detta val.  Efter kreativa och engagerade diskussioner  blev det till slut valberedningens förslag som fann majoritetens gillande. För samhällsvetenskapens representation i rådet blev det ett myrsteg framåt. Tre samhällsvetare totalt, precis som förra omgången, men till skillnad från då så är det nu två ordinare  och en ersättare. Nya ordinarie ledamöter är jägmästaren och statsvetarprofessorn Katarina Eckerberg (som tidigare i sin egenskap av ersättare engagerat sig hårt för FORMAS utveckling och för samhällsvetenskapens roll i miljöforskningen) och kulturgeografiprofessorn Marie Stenseke. Runar Brännlund, som är ekonom med skoglig inriktning fortsätter också att spela också en viktig roll. Vi har i valberedningsarbetet utgått från att även ersättarna ska få tillfälle att göra ett viktigt arbete. Trycket på FORMAS att verkligen vara ett forskarstyrt organ och inte bli "vinnoviserat" diskuterades på elektorsförsamlingens möte och vi tror att vi har hittat kloka forskare som kan leva upp till det och dessutom se till miljöforskningen som en helhet utan att gräva ner sig i ämnesgränser. Så här blev det

Ledamöter	Ersättare
Leif Andersson, UU	Ulf Emanuelsson, SLU
Torgny Näsholm, SLU	Helen Håkansson, KI
Katarina Eckerberg, UmU	Agneta Oskarsson, SLU
Karin Rengefors, LU	Sara Hallin, SLU
Marie Stenseke, GU	Uno Wennergren, LiU
Carl-Eric Hagentoft, Chalmers	Katja Grillner, KTH
Christina Rudén, SU	Runar Brännlund, UmU

Kritik mot angelägen julvideo

Inte alla är lika entusiastiska för den angelägna julvideo som jag länkade till i ett tidigare inlägg. I norska Biståndsaktuellt ifrågasätts hela projektet i artikeln Radiatorbistand - nei takk.

Allvarligt talat: denna video tillsammans med biståndsaktuellts kritiska artikel borde vara självskriven som kursmaterial på universitetskurser kring global utveckling och internationellt bistånd. Den blixtbelyser i humorns form så många viktiga frågor.

Välgörenhetsvideogenren kommer aldrig att hämta sig, twittrar Informationsbyrån.

Storgårdar med träldrift - den nya ortodoxin?

I en äldre nordisk historieskrivning tänkte man sig att jordbruket under vikingatid och tidig medeltid dominerades av fria bönder. Från slutet av 1990-talet började den modellen allt mer att ifrågasättas - inte minst av norska historiker och arkeologer. De kunde göra trovärdigt att medeltidens ojämlikhet med stormannagods och landbönder (arrendatorer) hade en bakgrund i vikingatidens trälsystem och i olika mellanformer mellan trälar och rättsligt sett fria landbönder. Jag tog upp den omvärderingen bl.a. i artiklen Kulturgeografernas bönder och arkeologernas guld 1998.

Nu har pendeln svängt och det tycks ha blivit en etablerad sanning att man under perioden vikingatid och medeltid genomlöpt en historisk följd  - en trestegsmodell som skulle bestått av

1. storgårdsdrift -- med trälar som arbetskraft och med brytar som arbetsledare
2. huvudgårdsdrift - med arbetspliktiga landbor och torpare
3. landbodrift -- där landbon (arrendatorn) betalade för sin rätt att bruka jorden med en avrad(ränta)  till godsherren

Denna trestegsmodell spelar t.ex. en central roll både som utgångspunkt och resultat i Alf Ericsons nyligen publicerade avhandling Terra Mediaevalis. Lika entusiastisk som jag var när de norska kollegorna på ett grundläggande sätt omvärderade de sociala relationerna under vikingatid och tidig medeltid, lika förundrad blir jag nu när en ny ortodoxi om en lagmässig historisk följd breder ut sig. De empiriska beläggen för hur arbetsorgansationen fungerade under en tänkt storgårdsdrift är alldeles för få och spröda för att man ska kunna påstå att storgårdsdrift med trälar var en dominerande produktionsform.  Och de norska argumenten, som framfördes t.ex. av Tore Iversen, var ju att så länge det har funnits träldom så har förutsättningarna också funnits för andra typer av utnyttjande - t.ex. i form av ofria brukare på mindre jordbruk under en jordherre. I själva verket ligger det, enligt Iversen, i själva trälsystemets natur att det finns både en ingång och en utgång. Trälarna disciplinerades så att säga genom möjligheten till att sättas som avhängiga brukare på mindre gårdar. Fördelningen mellan å ena sidan regelrätta storgårdar med brytedrift och andra sidan andra typer av avhängighets- och utnyttjandeformer av beroende underbruk vet vi lite om.

(Läs:  Fremveksten av det norske leilendingsvesenet i middelalderen—en forklaringsskisse

T Iversen - Heimen, 1995)

Nya pengar till samarbete med Ukraina

Vetenskapsrådet meddelade idag sina beslut om Swedish Research Links.  De finansierar sammanlagt 47 projekt där svenska forskare under en tre-årsperiod får chansen att bygga upp ett samarbete med forskare i ett urval främst utomeuropeiska länder.


Av den ursrpungliga stäppen i Ukraina  återstår endast "små"  fragment.
 Men allt är relativt. Även fragmenten framstår som öppet hav.

Tillsammans med växtgeografen Ivan Moysiyenko på Khersons statsuniversitet i södra Ukraina har vi fått medel för ett projekt som vi på svenska kallade "Den eurasiska stäppens miljöhistoria". Det är Brian Kuns, doktorand på institutionen, som har utvecklat detta samarbete med Khersons universitet och projektets frågeställningar knyter an både till hans eget avhandlingsarbete och till projektet Mapping Global Agricultural History. Men det öppnar också för nygamla samarbeten med växtekologi och naturgeografi kring samverkan mellan hävd och vegetation.Från svensk sida medverkar förutom Brian Kuns och undertecknad  även  Janken Myrdal, som ansvarar för den eurasiska delen i vårt stora globala karteringsprojekt, men också Sara Cousins, naturgeograf och växtekolog, som forskar kring sambandet mellan landskapshistora, vegetation och artdiversitet och Camilla Eriksson, doktorand på SLU med forskningsintressen i kring landskap och landsbygdsutveckling i Sverige, Rumänien och Kirgisistan.

Engelsk titel och abstract:

How the East was won: Towards an environmental history of the Eurasian steppe

Post-Soviet reform has led to tremendous agricultural changes in the steppe region of Ukraine and other post-Soviet countries. While investment firms are now seeking to capitalize on the opportunity to conduct rational large-scale agriculture on the fertile steppe soils, a window of opportunity has also opened to discuss the steppe?s future and the balance between intensive land use and sustainability, the preservation of nature, and equitable rural development. The proposed research aims to contribute to this discussion by investigating the dynamics of land cover and land use change, historically and today, in a part of the Ukrainian steppe. More specifically we seek to explore how the different methodologies and knowledge-bases of the joint Swedish and Ukrainian research team can enrich each other's understandings of the drivers of land use/land cover change; use the results from the southern Ukrainian landscape to generate hypotheses about the dynamics of land cover and land use change in the Eurasian steppe in general; compliment climate modelling of the historical climate in the steppe, by grounding it in expert local  nowledge; relate knowledge of historical land use and land cover dynamics to an on-going discussion on sustainability and rural development. Finally, our ambition is to establish a long-term research agenda about the steppe "before and now", where a new generation of scholars from Swedish and Ukrainian universities can take this work forward.

Angelägen julvideo

Se videon. Fundera över budskapet och gå sedan till hemsidan Africa for Norway om du vill läsa mer.