Batiktält och verklighetens karta

Debatten om geografiämnet på nätet, tidningarnas debattsidor och ledarsidor har varit belysande och intressant. Jag har hunnit läsa om flum, batiktält och skägg och en del debattörer har fått det till att vi professorer inte vet hur det är i skolan. De ifrågasätter vår förmåga att fatta att man måste börja med det konkreta i närområdet och först på högstadiet närma sig världen. Därför är det extra roligt att läsa Tomas Torbjörnssons rapport i Göteborgsposten från "verkstadsgolvet" ute i skolorna om olika nutidsanpassade sätt att lära sig geografi. Jag hoppas att Tomas Torbjörnsson och alla andra kloka lärare inte följer Björklunds läroplan utan fortsätter med sina verklighetsanpassade pedagogiska grepp att få eleverna att lära sig både geografiska namn och geografiska relationer. Torbjörnsson visar att den globala dimensionen kan göras mycket konkret.

Geografi och rättvisa

Det är många som i den senaste geografi-debatten i tidningarna önskar att vår utbildningsminister var lite mer intresserad av kunskap. Kunskap om hur inlärning går till, kunskap om vad geografiämnet går ut på. Idag önskar Tomas Torbjörnsson, medförfattare till kursplanen i geografi, att Björklund kunde läsa på lite mer om kopplingar mellan rättvisa och geografiämnet innan han strök det ordet ur kursplanen. Läs Torbjörnssons artikel i Aftonbladet.

Skolverkets förslag: ”...kunskaper om hur vi kan påverka framtiden i riktning mot en mer rättvis och acceptabel levnadsmiljö för alla.”

Björklunds ändring ”kunskaper om hur vi kan påverka framtiden i riktning mot en mer acceptabel levnadsmiljö för alla”.

Har Björklund möjligtvis samma missuppfattning som en del andra debattörer att geografi inte också är samhällsvetenskap? Eller borde vi stanna vid ortnamnen?

I Sydafrika, där jag är nu, blir man dagligen påmind om kopplingen mellan geografi och rättvisa. De områden där majoriteten av invånarna i Mashishing (Lydenburg) bor, finns fortfarande inte på den vägatlas som jag just köpt. Jag noterade detta första gången jag var här 1995, men nu är det 2010...

Natur eller kultur? 2

Noshörningar som betar i på övergivna åkerterrasser. Passar inte så bra in i TV-program på temat om "det vilda Afrika", men är verkligheten i Ohrigstad Dam Nature Reserve.

Natur eller kultur?

Buffels Kloof är ett privat naturreservat i Mpumalanga, Sydafrika, som genom skapats genom en privat donation för att bevara en "indigenous" skog. I dalgången växer en stor mängd olika trädslag, och skogen kan karaktäriseras som afromontan, i detta fall en bergsskog i förhållandevis torrt klimat. Vad som inte framgår av bilden, är att hela den sluttning som syns på bilden är full med övergivna åkerterrasser. Det rör sig alltså om en sekundärskog som växt fram i detta från skogsbränder skyddade läge sedan bebyggelse och odling övergetts i början av 1800-talet. Samspelet mellan tidigare mänskligt utnyttjande och klimat har möjliggjort en snabb igenväxning som lagt grunden till den nuvarande skogen. Informationen om detta är föredömlig i reservatets material. Här framställs inte skogen som vild eller ursprunglig. 

Övergiven boskapskraal från 1800-talets början.

Svar till Björklund i Svd och i NE

Det är mycket att säga som svar både till Jan Björklund och till de ledarskribenter som haft åsikter om geografin på grundskolan. Det tycks finnas många missuppfattningar om vad geografikunskaper går ut på. Trivial Pursuit verkar regera här. Det är uppenbart att geografer måste göra sig mer synliga i debatten - inte bara när läget, som nu, blivit akut.

I Svenska Dagbladet måste repliken hålla sig till 2000 tecken. Läs här. För att spara plats har antalet undertecknare reducerats, till kursplaneförfattarna och till universitetsgeografins och geografilärarnas företrädare, men de ursprungliga undertecknarna har varit med i arbetet med svaret.

Lite mer utförlig fick jag vara på Nationalencyklopedins hemsida. Jag undrar där om Björklund hade vågat ha synpunkter på vilken roll utantillkunskaper om det periodiska systemet ska ha i kemi-undervisningen. Vad jag kan se finns det periodiska systemet inte med några kursplaner, stämmer det? Det var ändå ganska praktiskt att kunna, men det måste ju vara upp till kemisterna att nu bestämma vilken roll det ska ha kursplanerna - inte ministern. På samma sätt är det med namngeografin, ingen tycker att eleverna inte ska kunna ortnamn, men vilka ska inte detaljregleras av utbildningsministern.

Bravo regeringen!

Regeringen har ratificerat den europeiska landskapskonventionen. Det har tagit lite tid och egentligen tycker jag att det är bra att det tar tid. Det visar att man tar det på allvar. Nu har man i alla fall ratificerat, men det har väl inte ändrats i några lagar än?  Alltså återstår en hel del arbete med att få konventionens landskapsbegrepp omsatt i byråkratisk verklighet.

Björklund: Panisk rädsla

Jan Björklund svarar i  SvD på vår kritik mot kursplaneändringarna. "Hos det pedagogiska etablissemanget finns ofta en panisk rädsla att uppfattas som gammaldags" skriver Jan Björklund.

Han utpekar oss, forskare och lärare i geografi, som delar av ett pedagogiskt etablissemang, som legat bakom förslaget till kursplan från skolverket. Här brister han i fakta-koll. Drygt hälften av undertecknarna - inklusive mig - har inte arbetat med skolverkets förslag. Vi har blivit uppmärksammade på skolverkets förslag och regeringens ändringar när våra kollegor som jobbat för skolverket påpekat det.  Vi skriver huvudsakligen som företrädare för ett ämnesområde, där vi varit verksamma som forskare under många år. Vi tillhör knappast det pedagogiska etablissemanget, men anser oss ha en ganska god bild av vad geografiämnet i dag står för och kan bidra med i samhälle och skola.

Tyvärr verkar det som om Björklund liksom några ledarskribenter i exempevis Smålandsposten, UNT och DN hellre håller sig till sin Trivial-Pursuit-definition av ämnet geografi än lyssnar på oss ämnesföreträdare.

I inlägget svarar han inte på grundkritiken - att han velat återinföra det pedagogiska och innehållsliga grepp som går ut på att man successivt ska närma sig världen (för stor att förstå när man är 7 år?) och i stället fokusera på Sverige och Europa upp till 12-13års-åldern. Vi menar att den uppordningen av stoffet försvårar för inlärning av både fakta om världen och förklaringar till de globala sambanden.