Många vänner och kollegor ställer sig undrande till varför jag twittrar och vad som egentligen pågår där bland de 140 tecknen. Följ denna tråd (och dess många lika bisarra biflöden som du hittar på twitter) och se hur rätt de kan ha. Först hålls det saklig ton, men mot slutet urartar det helt.
Sakfrågan är två ledarskribenters anklagelse mot lärarförslagsnämnden för de historiskt-filosofiska institutionerna vid humanistisk fakultet vid Stockholms Universitet att av politiska skäl bromsa en professorsbefordran (se mitt förra blogginlägg). Mot dessa står värderingen att lärarförslagsnämnden följer de kriterier som fastslogs 2011.
Hur ska man svara på de märkliga frågorna mot slutet av tråden? Har mina egna meriter för mer än 15 år sedan betydelse för sakfrågan? Ska jag verkligen delta i en CV-jämförelse mellan mig och den person som frågan gäller? Jag har ju ingenting att dölja, allt finns på min hemsida, men har det relevans för sakfrågan? Och blir jag misstänkt för att undanhålla något om jag inte svarar ?
Jag blir böjd att hålla med twitterskeptikerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar