Som jag skrivit tidigare ger Sidas generaldirektör i sitt svar till mig i Expressen inte svar på min undran om hur man ser på oetiska markförvärv och inte heller om man anser att Ecoenergy/SEKAB i Tanzania och ADDAX i Sierra Leone har uppträtt juste i förhållande till lokalbefolkningars markrättigheter.
Vad svarar hon sin medarbetare Anders Östman om vilken analys som ligger bakom stödet för sådana investeringar?
Vad menar hon med markinvesteringar? Tänker hon på att investeringsfonder söker sig till fastighetsmarknaden, dvs skaffar sig långsiktiga arrenden med hjälp av utvecklingsstöd utifrån förutsättningen att det aldrig är fel att spekulera i undervärderad jordbruksmark? Det är ju på det sättet som investerare vanligtvis uppfattar begreppet markinvesteringar .. se t.ex. Börsoro gynnar skog- och markinvesteringar i Mellansverige.
Eller menar hon verkligen investeringar som långsiktigt och på ett hållbart sätt gör jordbruksmarken mera produktiv, dvs skapar ett markbundet kapital i form av förbättrad jordmån, god hushållning med vatten, genom klok markvård binda kol (för klimatet) etc...
Jag utesluter inte att det går att kombinera dessa två synsätt på att investera i mark, men var finns det goda exemplet??
I Expressen har vi hittills inte fått läsa något svar från Gornitzkas till sin medarbetare Anders Östman. I stället har det kommit ett inlägg från Tanzanias jordbruksminister. Det är intressant, men ingen nyhet, att Tanzanias regering ser positivt på Agro-Ecoenergy i Tanzania, de är ju delägare. Även i Sierra Leone finns stöd inom regeringen för de utländska markinvesteringarna. Men detta löser inte Sidas bevisbörda: Är markförvärven etiskt oantastliga och i linje med FAOs nya riktlinjer? Skulle de kunna ha genomförts i Sverige på samma sätt? Och vilken faktisk effekt på småbönders levebröd och på allmän ekonomisk utveckling har de?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar