Nu finns den slutliga formella ansökan om kreditgarantier från det svenskägda företaget Bagamoyo Ecoenergy på Sidas bord (det är samma företagsgrupp som går under namnet Agro-Ecoenergy Tanzania och Ecodevelopment). Ansökan kom till Sida den 7 juni, dvs en dryg vecka efter det att Sida hållit ett seminarium som skulle vara en slags öppnare för att se mer positivt på sådana markinvesteringar och Sida-chefen skrivit en debattartikel med titeln Markinvesteringar bekämpar hunger. Är det bara en tillfällighet?
Samtidigt har Right Livelihoods Award ordnat ett forskarmöte (i går) och ett informationsmöte i Riksdagshuet (idag), kring problemen med stora markförvärv och markrofferi. Nordiska forskare, med fokus på markfrågor i framförallt Afrika och frivilligorgansationer, som samlar information om markfrågor och stöder småbönder, träffades för att bygga upp ett nätverk. Det var nyttigt.
Nu är jag nyfiken på hur företaget i sin ansökan till Sida beskriver sina planerade avhysningar. Ett antal bondehushåll ska tvingas bort från gård och grund för att plantageplanerna innanför Bagamoyo ska förverkligas. Sockerplantagen ska anläggas på en f.d. statlig boskapsranch RAZABA. Tanzanias jordbruksminister säger i sitt inlägg i Expressen att sockerplantagen ska anläggas på statlig mark, som om därmed markrättighetsfrågorna var okontroversiella.
Men så enkelt är det inte. Markanvändningshistoriken runt den marken är inte fullt klargjord i den miljökonsekvensutredning som SEKAB beställde och som kom 2009.
Men så vitt jag har fattat så bildades ranchen under republiken Tanzanias tidiga år för att ge Zanzibar tillgång till bete på fastlandet. I samband med att ranchen upprättades förlorade de bönder som då bodde i området sin rätt till marken. Tanzania var socialistiskt och hade en blanding av kolonial och socialistisk marklagstiftning, som inte gav några tydliga rättigheter till de bönder som under lång tid brukat marken. Men boskapsranchen kom aldrig i gång på allvar och det var många av dessa bönder som rätt och slätt stannade kvar. Om detta stämmer bör de alltså ha bott i området i minst 30 år och antagligen som lagliga markinnehavare långt före dess. När ranchen förföll eller aldrig kom igång fick de inte tillbaka sina rättigheter till marken.
Sedan dess har det också kommit dit pastoralister, bl.a. en grupp som förlorat sina betesmarker i en annan del av landet i samband med ett tidigare misslyckat storjordbruksförsök med kanadensiska biståndspengar.
En inblick i situationen 2008 gavs av Wille Östberg som då besökte området. Vad som sedan har hänt har inte sipprat ut, men nu kommer information som säger att man just nu planerar för avhysningar av ett antal bondehushåll. Uppgifterna om hur många det gäller varierar beroende på vem man talar med, men den absolut lägsta uppskattningen är att minst 35 hushåll nu ska flyttas ut ur området. Det låter kanske lite, men det motsvarar i befolkningstal antagligen en mindre svensk tätort.
Hur stämmer det med de nyliga antagna riktlinjerna från FAO om hur man ska hantera lokalbefolkningars markrättigheter? I Sverige på 1600-talet hade antagligen bönder i samma situation som de på Razabaranchen kunnat åberopa långvarig hävd, även om det var på kronans mark. Är processen frivillig och transparent? Jag hoppas verkligen att Sida gör en bedömning av den saken, men vilket underlag har de att göra det på?
Jag har alltid tyckt att det är märkligt att en del av biståndsvärlden talar sig varm för att nyckeln till god utveckling ligger i privatisera marken och att ge fattiga bönder formella rättigheter till den mark som de nu brukar utan att ha papper på det, medan den andra handen tydligen är beredd att stödja storföretag som avhyser samma bönder och herdar och utnyttjar en stark stat och en socialistisk marklagstiftning för att få mark till sina plantager. Hur ställer sig Sida till småbönders markrättigheter? Bör tanzanska bönder ha samma rättigheter som 1600-talets svenska nybyggare på kronans mark?
Ska vi räkna med att underlaget för Sidas bedömning blir offentligt eller är avhysningarna en affärshemlighet? Det mest sannolika är nog att det inte sägs ett ord om avhysningar i det underlag som nu finns på Sidas bord. Kan vi vara så naiva att vi hoppas att dokumenten ska finnas på open-aid: http://www.openaid.se/ Sök där på ecoenergy och ni hittar bara en hänvisning till ett bortplockat dokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar