Etanolfrågan en gång till

Torsdagens symposium om biobränsle blev en klargörande och informativ diskussion, trots att vare sig etanolföretaget SEKAB eller Energimyndigheten kunde vara med.  Det är uppenbart att särskilt frågan om etanolen i Afrika är och förblir en het fråga. Tre faktorer talar emot de svenska etanolprojekten i Afrika. 1.  Om man odlar upp skog för att odla sockerrör blir nettoeffekten på växthusgasutsläppen negativ -- det visades i en scienceartikel för drygt ett år sedan. 2. Haussen runt biobränslena trissar upp pris på jordbruksmark och mat.  3. De marker som svenska etanolbolaget kallar för outnyttjade befolkas och odlas i själva verket av tanzanska bönder (se tidigare blog i september och i februari).  WWF har uppenbarligen ett bra program och pressar bolagen att  uppmärksamma lokalbefolkningars rättigheter och miljöaspekterna. Men även om man (i olika grad) var medveten om de stora problemen ville vare sig WWF eller Naturvårdsverket uttala sig kategoriskt negativt mot etanolexpansion i Afrika. Naturvårdsverkets inställning verkade närmast vara naivt positiv.

Eftersom uppodling av skogsmark så uppenbart leder till en negativ kolbalans har man nu börjat att intressera sig för om det kan finnas marker där etanolen kan expandera utan att man röjer skog. Några forskare har riktat uppmärksamheten mot övergiven jordbruksmark i detta sammanhang (länk).  Det finns dock skäl att vara undrande till hur man har beräknat vad som är övergivet. På symposiet föreslogs också att degraderad jordbruksmark i Afrika skulle kunna ha en potential för biobränsleodling. Men det är knappast troligt att etanolproducenterna intresserar sig för sådana marker. Säkerligen inte för sockerrör och knappast heller för de växter som det går att producera biodiesel från.  Alla tycks i alla fall vara överens om att etanolen bara är en parentes, men man frågar sig hur stor oreda som etanolbolagen ska ställa till med i Afrika under den parentesen.

En fråga som kom upp symposiet var priset på marken. Uppenbarligen får etanolbolagen marken mer eller mindre gratis i Tanzania. I Skåne kostar ett hektar åkermark 90 000 kr och i Nederländerna uppemot sex gånger så mycket.

 

 

Maud Olofsson och SEKAB

Vad är egentligen innehållet i regeringens klimatsatsningar i syd?? Och hur hänger det ihop med SEKABS dåliga affärer???  Ska Maud Olofsson rädda SEKAB ur härvan med de norrländska kommunernas motstånd och besvikelse och nu stödja SEKAB i deras nykoloniala äventyr -- se min förra blog om biobränsleföretag i Tanzania. 

En skarp iakttagare meddelar i ett mail som cirkulerar att

1.  SEKAB har dåliga affärer  -- läs i Norran 

2. Regeringens klimatsatsning delvis kommer att gå till SEKAB och ge stöd till klimatinvesteringar i syd -- se Ny teknik

Bröt järn bygd?

"Järn bryter bygd" -- ni känner säkert igen meningen. Alliterationen "bryter bygd" bidrar till att stärka kraften i uttalandet. Anders Törnqvist tar i sin avhandling  utgångspunkten i den föreställningen och visar att det i Norbergs bergslag fanns både bygd och jordbruk långt före  bergsbrukets genombrott. Han ifrågasätter också om det var självständiga bergsbrukande bönder - bergsmän - som låg bakom genombrottet för bergsbruket och gör det sannolikt att gårdarna där bergsbruket bedrevs, ägdes av den tidigmedeltida aristokratin.

Avhandlingen är ett bra exempel på en tvärvetenskapligt inriktad historisk geografi, och Anders bygger sina slutsatser på morfogenetiska kartanalyser, analyser av sjösediment och släktutredningar baserade på medeltida skriftligt källmaterial.

Gert Magnusson kommer att granska hans avhandling den 23 september kl 13.15.

Anders Törnqvist: Bergsbruk och aristokrati: Järnhantering, jordbruk och landskap i Norbergs bergslag 800-1580. 

 Se mer på spikbladet. 

 

 

 

 

Spiegel om svenskt biobränsle i Tanzania

De nya svenska plantagerna i Tanzania uppmärksammas i en artikel Der Spiegels internationella upplaga.   Det är inga smickrande ord om det svenska energibolagets SEKABs avhysningar i Tanzania som Spiegel förmedlar: "Transparency? Nonexistent. Compensation? None whatsoever. Information? A scarce commodity"

Det är ingen överdrift att påstå att det pågår en andra våg av "scramble for Africa" med stora konsekvenser för fattiga bönder, landskap och biodiversitet. Det uppmärksammas den 25 september på Institutiónen för Naturgeografi och Kvartärgeologi i ett minisymposim med titeln: "Climate-Energy Crisis and Bio-Fuels: A North-South Perspective".

Vetenskapliga begrepp och politiska begrepp

Permanent European Conference for the Study of the Rural Landscape (PECSRL) höll sitt 23:e möte i Lissabon i veckan. Med 300 deltagare från många discipliner och en stor mängd länder i Europa blev Lissabonmötet det största hittills. PECSRL har med detta etablerat sig som det ledande europeiska forumet där samhällsvetenskapliga och humanistiska aspekter på landskapet diskuteras --samtidigt med stor närvaro av ekologer och andra naturvetare.

Det missvisande begreppet traditionella landskap ( se min blog om detta) kritiserades i Utrecht-kollegan Hans Renes plenarföreläsning. Många andra kollegor som är verksamma framförallt i den tillämpade sfären, och som är beroende av politiker och planerare för sina projekt, har svårt  att överge detta begrepp. Det använts på ett alarmistiskt sätt: traditionella landskap hotas av de moderna och kan fungera som ett argument för mera forskningspengar. En spansk kollega höll med om att de historiskt inriktade geograferna i princip har rätt när vi gång på gång påpekar att radikala omvandlingar av landskapet inte är något unikt för det sena 1900-talet och det tidiga 2000-talet. "Men", sa han "om vi för mycket talar om detta, kan de krafter som just nu exploaterar landskapet och utraderar många värdefulla landskapstyper, hänvisa till detta". 

Jag ser en farlig tendens inom landskapsforskning och inom mycken annan miljöforskning -- att de normativa och politiska ståndpunkterna influerar begrepp och analys i alldeles för hög omfattning. Visst ska vi kunna påpeka att radikala omvandlingar inte är något nytt i historien utan att det ska anses ge argument åt en nyliberal "anything-goes" inställning. Försiktighet på den punkten är lika fel som när klimatforskare, som inte på alla punkter skriver under på IPCCs slutsatser, stämplas som skeptiker och förrädare.

Jag menar förstås att vi med alla medel bör bevara kvalitén i de landskap som brukar betecknas som "traditionella". Jag skulle själv till och med kunna använda det uttrycket i en argumentation med politiker kring landskapets kvalitéer. Men att den förenklade termen fungerar bra i den politiska sfären betyder inte att den ska dras in i den vetenskapliga. Jag lärde mig en gång av en erfaren "slagordsmaskin" inom politiken att de slagord och begrepp som lanseras inom politiken (t.ex. "sustainability") ofta har en mycket kort livstid. När de inte längre fungerar som politiska hävstänger så överges med glädje för nya "buzzwords" som kan flytta fram de politiska positionerna under nästa treårsperiod. Men han tyckte inte därför att forskarna ska vara så osjälvständiga att de av hänsyn till politikerna vetenskapliggör sådana slagord och begrepp. De politiska modeorden inom miljöområdet går sällan att definiera så precist att de fungerar som vetenskapliga hävstänger -- snarare bidrar de ofta till vetenskaplig oklarhet och en luddig sammanblandning mellan policyformulering och vetenskapliga undersökningar.

 

Nykolonial markhunger

Den rika världens jakt på billig jordbruksmark i andra länder har tagit sig nya dimensioner. Det uppmärksammades i en artikel i Financial Times i veckan, som SvD rapporterade om i lördags under rubriken"Fattigas åkrar lockar" . I den nuvarande ruschen för råvarupriser handlar det inte bara om börsbolag som ser möjligheter till vinster utan även om kapitalstarka stater med liten eller ingen egen jordbruksproduktion, som genom projekt i fattiga länder vill rädda sin egen livsmedelssäkerhet.  

Arabemiraten riktar sina blickar mot Kasakstan och Sudan. Libyen hoppas på att arrendera mark i Ukraina och Sydkorea riktar blickarna mot Mongoliet. Enligt Financial Times baseras detta på en bristande tilltro till att världsmarknaden för livsmedel kan lösa problemen. Därför vill livsmedelsimporterande stater skaffa sig en mer direkt kontroll över jordbruksmark och jordbruksproduktion. "For some policymakers, this evokes the nightmare scenario of crops being transported out of fortified farms as hungry locals look on – although whether vast tracts could be defended in the manner of, say, oil installations, is open to question" skriver Financial Times.  Jacques Diouf, FAOs generaldirektör, varnar för ett neokolonialt jordbrukssystem. 

Läs hela artikeln i Financial Times.

 

Vem läser en blogg??

Blog-kollegan Rolf Jacobsson länkade helt diskret till en sida med blogstatistik för SU i sin senaste blog. Inte helt lätt att förstå de olika sätten att mäta. Men efter lite trixande har jag kommit fram till att det mest lästa bloginlägget från undertecknad under 2008 hittills var den som handlade om att Sherwoodskogen inte var någon skog. Det var ett sätt att förmedla lite landskapshistoria i kvällstidningsrubrikens form och det var kul att den besökts 315 gånger. Mer förvånande är att min blog från 2006 om stensträngsystemens datering hittillls under  2008 (!!!) klickats fram 171 gånger. Under 2007 toppade den listan med 235 besök och publiceringsåret 2006 toppade den listan med 183 besök. 1972 började jag att forska om stensträngar, 1983 disputerade jag  och jag trodde att jag med sammanfattningen i Det svenska jordbrukets historia (1998) kunde lägga detta bakom mig och försöker desperat i denna blog rikta uppmärksamheten på andra aspekter av landskapet -- inte minst de som drivs fram av dagens högt uppdrivna råvarupriser.

Men stensträngssystemen förföljer mig uppenbarligen!!!  Det har alltid varit spännande akademiska diskussioner om detta -- för mig började det vid luciatider 1972 då Evert Baudou besökte kulturgeografen för att presentera sina preliminära resultat från Hallebyundersökningen. Stämningen var tät i seminarierummet på Norrtullsgatan då Baudou presenterade vad han menade var bevis för att stensträngssystemen var från yngre järnålder eller medeltid -- i motsättning till de kulturgeografiska undersökningarna som pekat på äldre järnålder. Kanske inte lika viktigt som dagens börsdrivna landskapsomvandling, men en rejäl utmaning för en ung kulturgeograf och uppenbarligen ännu av intresse för en liten skara blogläsare.