Carstedt letar "gröna" riskkapitalister

Jag skrev i en tidigare blog att SIDAs beslut att inte ge kreditgarantier till SEKAB (numera EcoDevelopment) för sockerrörsplantager i Tanzania inte skulle vara baserat på "vare sig miiljöhänsyn eller på social hänsyn, utan på att upphandlingen inte skett i internationell konkurrens." Detta var baserat på knapphändig uppgifter i Västerbottenskuriren. Men man ska inte alltid lita på lokalpressen.

I underlaget för SIDAs beslut står bl. a. följande:

"The request for guarantee does not fulfil the requirements of the new ordinance – Development Loans and Guarantees (ex. one of the criteras is that procurement of products or services shall be made with international competition). Guarantees are aimed to support specific projects, not financing or development costs.

Other reasons considered:

The social as well as the 'green' environmental risk is deemed to be high (influence on sensitive and already threatened environments) in relation to the potential advantages of the project.

Uncertainty wether the EU’s sustainability criterias will be fulfilled.

Tanzania’s fragil legal framework to manage biofuel investments of type and magnitude proposed by SEKAB."

Bra rutet från SIDA!!

Nu letar EcoDevelopment nya finansiärer. Korparna Hugin och Munin, som ständigt håller sig informerade, säger att de sett att representanter för  stora "gröna" riskkapitalister från USA nyligen varit ute och tittat på f.d. SEKABs planer. Så det är inte säkert att sagan ännu är slut.

Att de stora globala konflikterna om mark är av stort intresse visades i går då över 100 personer deltog i ett symposium kring globala markkonflikter ordnat  Svenska Nationalkommittéen för Geografi på Kungliga vetenskapsakademien. Där togs SEKABs engagemang i Tanzania  upp som ett av många exempel på den rika världens jakt efter produktiv jordbruksmark i fattiga länder.

Slow debate

Kan ni tänka er en debatt, som är väsentlig och som inte går att spåra på internet? Jag fortsätter min anti-instant, anti-Twitter kampanj inspirerad av slowfood-konceptet (jag åt en ypperlig slow food Oxkind med tryffelpuré med grönsaker från sin vacuumbrässering  på Prinsen i september)

2006 kom boken

Johnson, Matthew (2006). Ideas of landscape. Oxford: Blackwell 

Jag kommenterade den i en blogg 2008 . Men innan dess hade Andrew Fleming recenserat boken i den pappersbaserade tidskriften Landscapes under titeln

Don’t bin your boots! Landscapes 8(1) (2007): 85-99

Matthew Johnson svarade i nästa nummer under rubriken "Don't Bin Your Brain"!

2008 kom ett svar från Andrew Fleming under rubriken Debating Landscape Archaeology

Denna debatt är synnerligen intressant  -- kanske i viss mening lite insulär eftersom den handlar mycket om England och Englishness. Men det är klart läsvart. Läs den! Men då får du följa slow-debate konceptet och exempelvis  ta dig till Vitterhetsakademiens ypperliga bibliotek på Storgatan i Stockholm och läsa debatten på papper. Det är det värt. Eller beställa fjärrlån via ditt bibliotek.

I slutet av januari 2010 kommer -- vad jag förstår -- både Matthew och Andrew att vara med på 1st Landscape Archaeology Conference: LAC2010. Då fortsätter antagligen detta långkok, med tänkvärda, eftertänksamma synpunkter. Kolla deras nätsida och överväg att ta dig dit.

Tvillingälgar och global kapitalism

Jag vet att det ska gå fort i bloggosfären...Men även tankar och kommunikation kan må gott av slow-food principen. Koka länge på svag värme. Jag gick med i Twitter men har just med möda klickat mig ut (med hot om att jag aldrig kunde komma tillbaka om jag lämnat  -- närmast sektartade hot). Fortsätter i stället med lite långsamma tankar.

I min jackficka har sedan den 5 oktober legat ett urklipp från Expressen där Tommy Hammarström skrev om Sextontaggaren är inom räckhåll.  Jag har läst det några gånger - det är ganska skrynkligt nu. Efter en månad kan jag konstatera att argumenten fortfarande är lika intressanta. Nu rensar jag jackfickan och passar på att spara Tommys iakttagelser på detta sätt i stället.

Tommy Hammarströms spaning i Värmlands skogar  ger en ny vinkling på mina tidigare inlägg om älgens inlemmande i naturens förvaruligande. Han visar hur älgarna är långt mer integrerade i den globala finanskapitalismens turer än jag nånsin kunde ana. Han ser en ko och två präktiga kalvar vid ett nyupptaget hygge i Värmland och skriver att det är en trend att det föds dubbelkalvar i år :

"och  de är dessutom välgödda, nästan stora som fjolingar. Det har kanske något med de sparade tjurarna att göra, men framförallt beror tvillingfödslarna på den ökade mängden sly och gräs och örter som nu slår upp på alla kalhyggen efter den stora virkesrusningen. De feta dubbelkalvarna är högkonjunkturens barn: de våldsamma avverkningarna under 2000-talets första åtta år har helt enkelt dukat festbord åt älgarna, och när det finns gott om mat föder korna gärna tvillingar."

Landskap och rättvisa

Sedan Michael Jones i början av millenniet drog ihop ett gäng forskare på Centre for Advanced Study i Oslo under temat Landscape, Law and Justice har temat kring skärningspunkten mellan landskap och rättvisa varit föremål för flera seminarier, konferenser och böcker.  Därför känns det naturligt att temat för den nationella landskapsforskarkursen denna gång är Landscape and justice. Nancy Duncan, Don Mitchell, Kenneth Olwig och Gunhild Setten har alla spelat en viktig roll i den utvecklingen och därför är det extra roligt att de har reserverat tid i sina almanackor för 2010 års road-movie kring landskapsforskning, som denna gång även kommer att innefatta en sjöresa.  Se mer under länken ovan.

Sida säger nej till SEKAB

I våras noterade jag i bloggen de olika stegen runt de miljömässigt och socialt helt galna planerna på en  svensk etanolplantage i Tanzania. Under sommaren tätnade oklarheterna och det var helt omöjligt att fatta vart ärendet var på väg och det var ingen idé att försöka följa det i bloggen.

Nu dyker frågan åter upp i olika sammanhang. I torsdags hade vi på Afrikamuseet i Tervuren utanför Bryssel en genomgång av ett antal olika östafrikanska Mastersuppsatser, som för sitt arbete fått stöd från EU-projektet CREATING. Där rapporterade Wilhelm Kiwango från Universitet i Freiburg om sina undersökningar i våras i byarna, som har SEKABs Bagamoyo-projekt som närmaste granne. Dålig eller obefintlig information och avstängning från marker som man utnyttjat ingick i bybornas perspektiv på projektet. Endast ett några få personer från en av byarna hade fått anställlning i projektet - som vakter. Området som SEKAB planerar att använda hålls nämligen noggrannt avstängt för att inga andra ska kunna utnyttja markerna - och för att man ska undvika kommande markkonflikter, allt i enlighet med de rekommendationer som finns i miljökonsekvensbeskrvningen.

I fredags kom så beskedet från SIDA att man inte vill ge några kreditgarantier till projektet. Det stod att läsa i Västerbottenskuriren. Men SIDAs negativa beslut verkar inte vara baserat på vare sig miiljöhänsyn eller på social hänsyn, utan på att upphandlingen inte skett i internationell konkurrens. Fixar SEKAB till detta är de välkomna med en ny ansökan, allt enligt SIDAs handläggare.

Sjunde ramprogrammet

Har ni som jag förundrat er över hur utlysningen till sjunde ramprogrammets forskningsmedel ofta innehåller så konstigt specifikt utformade "Topics called"? När man läst dem tappar man ofta helt lusten att söka eftersom det verkar så predestinerat och smalt.  Nu har jag fått lära mig att forskare i nätverk med andra europeiska forskare kan påverka formuleringen av dessa genom en regelbunden årlig procedur för förslagsställning. Just nu har arbetet med 2011 års utlysning inletts. Underliga äro EUs vägar. Kanske står detta tydligt och klart någonstans i en djungel av svårlästa websidor, men jag fick reda på det genom att först ringa till en person på forskningsdirektoratet i Bryssel (som var lätt tillgänglig och vänligt satt vid sin telefon, som om han väntade på att just jag skulle ringa...), sedan ringa till vår utmärkta forskningsservice (som tycks ha koll på allt och alltid är vänliga),  och efter ett tag få fatt i den "nationella kontaktpunkt" som hanterar detta.  Jag har till och med fått en mycket enkel och överskådlig blankett som, jag nu sitter och försöker fylla i efter bästa förstånd i samarbete med europeiska kollegor.

Det vore kul om någon annan forskare kunde svara på detta. Är det bara jag som inte fattat nåt tidigare? Eller håller ni andra detta för er själva som en "affärshemlighet" ?  Och vilken verkan och tyngd har ens förslag i den vidare hanteringen?? Det ska bli spännande att se vad som vidare händer i denna procedur, Man lär så länge man lever.

Utvärdering av norsk geografi

Nu inleder vi ett drygt års arbete med utvärdering av norsk geografisk forskning. Norska forskningsrådet har ett ambitilöst och grundligt program för fagevalueringar. Jag har fått förtroendet att leda en grupp av kollegor,  som jag har stor respekt för, i detta arbete: Ari Lehtinen (Joensuu), Mats Lundmark (Örebro), Gunhjild "Ninnis" Rosqvist (Stockholm) och Kirsten Simonsen (Roskilde). Vi stöds av ett professionellt team från forskningsrådet och från NIFU-step. Idag var det första mötet och vi betedde oss som barn runt julgranen när vi skulle välja bland över 100 skrifter som vi ska ta hem och läsa. Det rör sig om norska geografers produktion under 2004-2008, representerat av två utvalda verk från varje norsk geograf.

En lite märklig omständighet i Norge är relationen mellan naturgeografi och kulturgeografi. Medan delningen av geografin i huvudsak skedde under 1960-talet i Sverige så fortsatte de norska universiteten att ha samlade geografi-institutioner. I Oslo däremot så bröt sig samfunnsgeograferna ut ur geografiinstitutionen på 1980-talet (eller var det på 1970-talet?). Detta har jag kommenterat i en tidigare  blog. Därmed så har man ett svårskött och lite otydligt pastorat att hantera från forskningsrådets sida. Det hade varit enklare om man antingen hade haft den svenska situationen eller hade haft det som är vanligast utomlands - att all geografi ligger samlade på en och samma  institution.

Nu kommer utvärderingen att omfatta geografi . De norska geografernas "fagråd" -- närmast motsvarande vår nationalkommitté, önskade att det skulle vara så och inte enbart samfunnsgeografi, som man först tänkte sig från forskningsrådet.  I så väl Trondheim som i Bergen finns naturgeografer och kulturgeografer fortfarande så samma institution. Men Oslos naturgeografer är inte med i utvärderingen. Det blir alltså en lite skev fördelning med en mycket tydlig dominans för samhällsgeografi/kulturgeografi. Det ska bli spännande att se om de institutioner där naturgeograferna och kulturgeografer samsas också är bra på arbeta tvärvetenskapligt med övergripande geografiska frågor.