Samfälld mark - en modernitet?

Samfälld mark har i många sammanhang betraktats som något gammalt kvarlevande som i takt med moderniseringen upphör och privatiseras. I många länder i Syd pågår en sådan statsledd privatisering av tidigare samfälld mark och ses av många debattörer som en kungsväg till utveckling och utrotande av fattigdom. Om detta kan man bl.a. läsa i en tidigare blog.
Men det finns också exempel på att samhällsutvecklingen leder till behov av nya samfälligheter. Själv är jag snart delägare i en sådan samfällighet. Genom beslut av Lantmäteriet i Norrtälje kommer fastigheten Norröra 17:1 att upphöra och övergå till Norröra GA:6. Det är en nyinrättad gemensamhetsanläggning som ska bestå av "samlingslokal med tillhörande mark och övriga anläggningar inom Norröra 17:1".
Bakgrunden är att Blidö Missionsförsamling krymper och inte längre orkar sköta kapellet på grannön. När sommargästerna på Norröra ville ta över kapellet visade det sig att det enklaste sättet att göra detta var att genomföra en lantmäteriförrättning och inrätta en ny samfällighet, där 121 av Norröras fastigheter ingår. I samband med att detta sker kommer vi också att ersätta Blidö Missionsförsamling med 1/121 av den överenskomna köpesumman. Andelen kommer för all framtid att vara knuten till de enskilda fastigheterna och ett stycke mark och en 100-årig byggnad har räddats från privatisering.

http://norrora.se/Bilder/700_Kapellet_2003-text.jpg

I byggnadsplanen anges att området ska användas för ecklesiastika ändamål. Nu är kyrkligheten inte så fruktansvärt hög bland sommargästerna på Norröra, men lite orgelspel i samband med årsmötena brukar höja stämningen, och den årliga midsommargudstjänsten med efterföljande jazzkonsert är i allra högsta grad ecklesiastik. Därmed säkras ett samfällt intresse - som inte bara de 121 delägarna får njuta av utan också många tillresande. Se vad en entusiastisk Stockholmsbloggare skriver.

Gunnar Lindstedt: Svart jord

Gunnar Lindstedt, ekonomijournalist med bakgrund bl.a. på Veckans Affärer, har skrivit en lättsam, men allvarlig reportagebok om hur det gick till när det svenska företaget Black Earth Farming drog igång i Ryssland. Här möter vi Michel Orlov, Per Brilioth and andra finanskapitalister när de klampar omkring i leran i svartjordsbältet i Ryssland och vädrar vinster, men också Sture Gustafsson och andra agronomer och kringflackande jordbrukskonsulter som jobbar med den praktiska hanteringen av företagets tiotusentals hektar i Ryssland. Men vi får också träffa de fattiga ryska bönder som sålt sin mark och sitter kvar med en liten privat jordlott och ett hus. Bakom de initierade skildringarna av vardagen i Ryssland, kringflackande finansmän och de kontrasterande skildringarna av  familjejordbruk i Sverige murrar de större och avgörande frågorna om livsmedelsförsörjning, storkapitalets roll i jordbruket och de stigande livsmedelspriserna. Klart läsvärd.

Qatar skaffar mark i Kenya?

Uppgifterna om gigantiska markaffärer mellan de rika oljestaterna och olika afrikanska länder fortsätter att komma in. Nu senast tipsade en kollega om en artikel i Guardian den 2 december där det uppges att president Kibaki i Kenya är beredd att arrendera ut ofattbara 40 000 hektar i Tanaflodens delta till Qatar mot att de bygger ut en hamn på ön Lamu.

Guardian skriver

The Kenyan president, Mwai Kibaki, returned from a visit to Qatar on Monday. His spokesman said the request for land in the Tana river delta, south of Lamu, in north-east Kenya was being seriously considered.  -- "Nothing comes for free," said Isaiah Kabira. "If you want people to invest in your country then you have to make concessions."

Vilka ekologiska, sociala och politiska konsekvenser kommer en sådan markaffär att få? Som bekant spelade markfrågorna en viktig roll i de våldsamma motsättningarna efter presidentvalet för knappt ett år sedan. Från vad jag förstod i Nairobi för några veckor sedan verkar det som många aspekter av de motsättningarna verkar vara på viss väg att läkas.

Och Tanaflodens delta är inte outnyttjat. Är det någon av blogläsarna som känner till mer om de som idag utnyttjar markerna? Berätta gärna i kommentaren nedan eller i ett mail.

Tibern lever

Planet lyfter från Roms flygplats Fiumicino idag på eftermiddagen och jag får tillfälle att  se den gamla hamnstaden Ostia från luften. Tibern är rejält översvämmad efter flera dagars ihållande regn och man ser tydligt sedimenten som den för med sig ut i Medelhavet.

Den 13 december tog vi oss ner till  Tibern inne i Rom för att se vad de tidigare dagarnas skyfall åstadkommit. Vid Isola -- den lilla ön mitt i Tibern -- är förhållandena som mest drastiska. Vid bron Ponte Cestio når vattnet högt upp i brovalven.

Först när jag kommer hem och i lugn och ro kollar på Google Earth hur det brukar se ut vid Isola så inser jag dimensionerna på översvämningen. Jag jämför mina bilder med Google Earth och hittar dessutom markbilder på nästa samma ställe:























Fotot ovan återfinns alltså via Google Earth.

 Åter till lucialördagen. Under träden ska det enligt Google Earth finnas en stor stenlagd udde med mindre byggnader och en uteservering.

Geografer reser

Jag hoppas att alla geografiintresserade bloggläsare har uppmärksammat att alla kulturgeografer på blogs.su.se  verkar vara på resa i december. Gunnel Forsberg leder en internationell Masterkurs i Athen, som en del i ett initiativ till att bättre utnyttja de olika svenska instituten i Athen, Rom, Istanbul och Alexandria för en internationalisering av svensk universitetsutbildning. Lennart Tonell förbereder Samhällsplanerarprogrammets fältkurs i Freiburg. Samhällsplanerarna på Mastersnivå reser regelbundet varje vår till olika europeiska länder och jämför skilda planeringsproblem och planeringsfilosofier i olika europeiska länder.  Själv pustar jag ut i Amsterdam efter att jag deltagit i en workshop utanför Nairobi som syftar till ett ge studenter på Masters- och doktorandnivå i Östafrika och Europa möjlighet att knyta nya nätverk och få extern handledning på sina fältarbeten. Att i fält undersöka hur generella globala processer utspelas i olika regioner och på skilda platser är centralt i geografisk forskning och utbildning. Att resandet handlar om seriöst arbete behöver inte förhindra att det också är kul.

Min fortsatta resa handlar inte om undervisning utan om forskningskontakter i Amsterdam, Paris och Rom. Vi jobbar med ett projekt som kallas Mapping global agricultural history och hoppas i sommar kunna presentera första utkastet till en garanterat icke-eurocentrisk kartsvit över globala jordbrukssystem under de senaste 1000 åren. Men mycket arbete återstår. 

 

 

Kreativa studenter i Nairobi

 

Det EUfinansierade projektet  CREATING har sin foersta workshop i Nairobi just nu. 26 studenter paa Masters och doktorsnivaa fraan Tyskland, Etiopien, Kenya, Tanzania, Belgien, Rumaenien, Irland, Storbritannien, England och Ruanda aer samlade paa AICAD utanfoer Nairobi i Kenya. Handledare och laerare kommer fraan flera forskningsinstitutioner i Oestafrika och fraan fem universitet i Europa, daeribland Stockholms Universitet. Interuniversity council for Eastern Africa spelar en central roll.

Det aer inspirerande att foelja denna grupp av studenter och vi handledare aer alla imponerade av deras akademiska nivaa, och engagemang. Just nu foerbereder studenterna dels sin faeltvecka dels presentationer av sina egna forskningsproblem. Sjaelv aatervaender jag mot Europa paa loerdag. Jag hinner naett och jaemnt ut paa korta promenader laengs den stoekiga och livaktiga grusvaegen utanfoer AICAD, med sma butiker, kringstroevande getter, glada ungar och os fraan grillat getkoett och olika aptitretande inaelvsraetter fraan traekolsgrillar. 

De studenter som specialiserar sig mot miljoe och landskapsforandringar drar vidare mot vaestra Uganda, paa graensen till Kongo foer att under ledning av David Taylor besoeka hans faeltarbetsomraade. Vid foten av gorillabergen kommer de att traena olika faeltmetoder foer jordbrukssamhaellen och ocksaa laera sig om sedimentprovtagning foer pollenanalys. Peter Kinlund och Lowe Borjeson blir med paa denna del av kursen.

 

Landskap i Bryssel

Landskapet i Bryssel är grått i november. Men ljusa nyheter kommer från de EU-tjänstemän vi inbjudit till COST-högkvarteret för att övertyga dem om landskapsforskningens viktighet. Redan 2011 eller kanske t.o.m. 2010 kommer landskap på dagordningen i sjunde ramprogrammet. BRA!