58 år kulturgeografi vid Stockholms Universitet

David Hannerberg 1900-1981 

1956 kallades Lundaprofessorn David Hannerberg till den nyinrättade professuren i Geografi, särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi vid Stockholms Högskola. Han och naturgeografen Gunnar Hoppe delade från den tidpunkten på föreståndarskapet för det Geografiska Institutet. 1964 bildades den Samhällsvetenskapliga fakulteten och ett år senare delades det geografiska institutet och Kulturgeografiska Institutionen bildades.

Denna höst firar Samhällsvetenskapliga fakulteten i Stockholm 50 årsdag. Till den kommande födelsedagsboken har jag försökt att sammanfatta kulturgeografins historia i Stockholm från det att Hannerberg tillträdde sin professur. Noga räknat handlar det alltså om 58 år av kulturgeografi och om institutionens 49 årsdag. Den som redan nu vill tjuvtitta på geografiartikeln i den tjocka bok som ska komma ut i november kan titta på Geography as social science at Stockholm University .

Jag har gett artikeln underrubriken "Facts, memories and reflections". Det är en märklig genre att blanda empirisk institutionshistorik med sina egna mer eller mindre positionerade minnen. Själv har jag faktiskt upplevt 43 år av institutionens historia. Våren 1971 ställde jag mig i en kö i trapporna på Kungstensgatan 45 för att registrera mig på kulturgeografi. Min avsikt var att snabbt avsluta mina universitetsstudier och bli lärare i samhällsvetenskap på gymnasiet. Med statistik, statsvetenskap och nationalekonomi i tentamensboken saknades det en termin kulturgeografi för att jag skulle bli behörig att undervisa i samhällsvetenskap. Så skulle jag bara riva av två betyg i historia och sedan söka till lärarhögskolan. Peter Östman,  som jag kände som storebror till en sommarkompis, var assistent på kulturgeografen och ordnade kön i trappan. På min fråga försäkrade han att det skulle gå bra att läsa historia parallellt för att komma fort fram. Det var en sanning med modifikation eftersom en stor mängd övningskurser drog i gång omedelbart. Jag kom aldrig i väg till historieinstitutionen och på den vägen blev det. Jag blev kvar i 43 år....

På David Hannerbergs 60-årsdag fick han denna målning från sina elever. Den är utförd av Calle Drakenmark, som då var student på institutionen. Drakenmark var sedan verksam som konstnär fram till sin död 2009. På bilden syns flera då aktiva lärare och studenter på kulturgeografen. Hannerberg är mannen i basker och slips i mitten. Hipstern till vänstern med stakkäppen är Sven-Olof Lindquist. Säker identifiering av de övriga pågår i skrivande stund.

"Docent Staffan Helmfrid inspekterar fältarbete" -- kartering av stensträngsområde vid Fläret i Östergötland. I samma område kom jag att fältarbeta från 1974 till 1978.  Från Ymer 1965

En mycket speciell ögonblicksbild av institutionens tidiga historia, som jag haft stor nytta av i historieskrivandet är David Hannerbergs bidrag i Ymers översikt över aktiviteten på de olika geografiska institutionerna Från fält och forskning 1965. Jag passar på att komplettera texten med lite autentiska bilder hämtade från Ymer.

"Den automatiska planimetern användes för ytmättning. Docent Bruno Johnson ses på bilden i färd med land-use kartering"  Ymer 1965  -- David Hannerberg var i framkant när det gällde att skaffa ny teknisk utrustning för kulturlandskapsforskningen

"Fil lic- Sven-Olof Lindquist i arbete med den optiska pantografen, som användes för förstoring och förminskning av kartor " Ymer 1965

När David Hannerberg beskrev den tekniska utrustningen 1965 hade man ännu inte köpt den mäktiga "Olivettin", som jag minns från en tidig övningskurs i kvantitativa metoder  (Olivetta Programma 101). Men 1970 beskriver Thomas Lundén  att man i en av institutionens många olika lokaler i Vasastan hade en "bordsdatamaskin". Det var en tidig programmerbar bordskalkylator som var något av en blandning av en elektromekanisk räknesnurra och en bordsdator och förebådade den tidiga datoriseringen och satsningen på datorkartorgrafi som skulle komma igång bara några år senare. Foto från Wikipedia.