Efter mer än två års konsultationer har FAOs kommitté för livsmedelssäkerhet idag antagit riktlinjer som syftar till att begränsa staters och bolags markrofferi. Jag nämnde om detta i min franskövningsblogg. Nu är riktlinjerna antagna;:
Voluntary Guidelines on the Responsible Governance of Tenure af Land, Fisheries and Forests in the Context of National Food Security.
Att ge fattiga och sårbara folkgrupper säkra och rättvisa rättigheter till mark och andra naturresurser är nyckeln i kampen mot hunger och fattigdom, säger FAOs generaldirektör.
Nu gäller det att se vad detta konkret innebär för svenska biståndsorgans stöd till olika markinvesteringar. Jag fäster mig särskild vid den vikt man lägger vid customary rights, dvs sedvanerätt. Sådan kan ju existera även på statlig mark.
Man lägger också fast riktlinjer för hur processen ska gå till om mark ska överföras till andra ägare. Det finns nog anledning för Eco-Energy i Tanzania att läsa om detta. En redogörelse för hur deras förhandlingar med byarna i Rufiji har gått till finns nu att läsa i Political Geography i artikeln Biofuels and the politics of mapmaking. Medan EcoEnergys företrädare Anders Bergfors i artikeln säger sig ha bra relationer med de aktuella byarna i Rufiji så nämns det flera exempel på hur man uppfattat förhandlingarna på ett helt annat sätt från byarnas sida. Tjänstemän från distriktet gjorde helt klart att om Eco-Energy vill ha mark i området så måste man börja om förhandlingsprocess från början igen.
Det stämmer dåligt med det som EcoEnergy skriver i ett dokument som ligger som underlag hos SIDA för en eventuell kredigaranti (Information Memorandum - Private and Confidential -- December 2010) där planerna i Rufiji sägs ha stort stöd från distriktet. I senaste numret av Development Today bekräftar Per Carstedt att planerna på Rufiji ligger fast. Om Sida och de andra finansiärerna ger klartecken för Bagamoyoprojekt tar man också på sig ett stort ansvar för Ecoenergys vidare framfart i Rufiji. Det är nog flera som bör sätta sig ner och läsa FAOs riktlinjer och bestämma sig för om man vill nonchalera dem eller inte. Och hur ställer man sig till de pastoralister som borde kunna åberopa sedvanerätt till markerna i det nu närmast aktuella projektet vid Bagamoyo? Är det för att avhysa dem som man har satsat så mycket på Resettlement Action Plan ? Eller: vilka är det man ska flytta på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar