Vintern 1608 i Nederländerna, Hendrik Avercamp
Rubriken ska inte läsas bokstavligt, Jag avser inte ta ställning till personlighetens roll i historien, men vidarebefordra några forskningsrön som sätter äldre global landskapshistoria i ett nytt perspektiv. Den lilla istiden är den allmänt förekommande benämningen på den period av kallare klimat som rådde - i alla fall i norra Europa - under 1500-1700-talen.
Nu kommer allt fler data fram som tyder på att den (åtminstone delvis) var människoskapad. Det låter kanske som om en vildsint hypotes, men den går tillbaka på Wiliam Ruddimans tes om att den antropogena påverkan på klimatet inleddes, inte för 200 år sedan, utan för 8000 år sedan. Ruddiman drev den tesen i sin artikel The anthropogenic era began thousands of years ago (2003 i Climate change). De utsläpp av koldioxid som förorsakats av de första böndernas röjningar av skog skulle enligt Ruddiman kunna förklara varför växthusgaser och klimat inte betedde sig på samma sätt under vår nuvarande mellanistid som de gjorde under de tidigare mellanistiderna.
Ruddiman visade också, som en följd av denna slutsats, på möjligheten att pester och jordbrukskris under 500-tal och 1300-tal kunnat påverka kolbalansen och att igenväxande jordbrukslandskap vid dessa kriser fungerat som stora kolsänkor. Men Ruddiman var inledningvis inte uppdaterad på den senaste forskningen kring Sydamerikas omfattande förkolumbiska jordbrukslandskap och dess öde under 1500-talen. Därför underskattade han igenväxningens omfattning. Sedan dess har det kommit nya bevis för att de sjukdomar som de europeiska kolonisatörerna förde med sig till Amerika, och den omfattande igenväxning av kulturmark som de ledde till, verkligen har påverkat klimatet. En tvärvetenskaplig grupp av antropologer och klimatologer har senare i en artikel lyft fram de aktuella data som finns om den förödande påverkan på demografi och landskap som följde på Columbus resor.
Om alla data håller och analysen är riktig så har alltså koloniseringen av Sydamerika och de fasansfulla följderna för ursprungsbefolkningarna där, bidragit till att dämpa den globala uppvärmning som igångsattes av de första jordbrukarna, och det har i sin tur lett till de bistra förhållandena i Europa under 1600-talet. Nyligen kom preliminära resultat från fältundersökningar i Sydamerika som tycks bekräfta slutsatsen.
Utsläppen förorsakade av skogsröjning i förindustriell tid var givetvis årligen mycket lägre än de som förbränning av fossila bränslen senare bidrog med, men å andra sidan har de hunnit verka över 8000 år jämfört med den industriella epokens 200 år. Därför kan det, enligt Ruddiman faktiskt vara så jordbruket (än så länge) har bidragit med en större andel av dagens växthusgaser i atmosfären, än det som kommer från de fossila bränslena.
Jag kan inte ta ställning till om den antropogena hypotesen för förindustriell tid kan anses vara säkert belagd inom klimatforskningen. Det finns klimatforskare som i frågasätter Ruddiman. Under alla omständigheter ställer dessa nya hypoteser helt nya krav på agrarhistoriker, arkeologer och historiska geografer. När det gäller metangaser och koldioxid bygger klimatforskarna på ytterligt exakta resultat från tre kilometers borrningar i Vostok-isen, men när de ska skaffa data om markanvändning i detta långa tidsperspektiv använder de grovt generaliserade data utan god upplösning i tid och rum. Det är en av orsaker till att resultaten kan svaja åt olika håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar