Mats Widgren

Ingen debatt om resilienscentret?

2012-02-17T15:11:00.002+01:00

Mitt inlägg om resilienscentret fick mycket snabbt en mycket stor skara läsare. Men reaktionerna direkt till mig om inlägget har varit mycket få och ingen har hittills velat utnyttja kommentarsfunktionen. Av de få reaktioner jag fått har jag ändå kunnat dra slutsatsen att vissa tycker att det är ett intressant och träffande inlägg. En person har dock hört av sig och menar bl.a. att diskussionen kring detta inte bör föras i bloggform. Det håller jag inte alls med om, visst ska resilienscentrets inriktning och relation till resten av Stockholms Universitet kunna diskuteras öppet kollegor emellan.

Vart är Stockholm Resilience Centre på väg?

2012-02-14T16:14:00.005+01:00

English translation: Where is Stockholm Resilience Centre heading?

I går hade Stockholms Resilienscenter kallat till ett seminarium på temat Ecologies for the future. Det skulle enligt kallelsen vara "a seminar exploring what the next stage in resilience research must include". Seminariet var välbesökt och i rummet fanns bl.a. flera samhällsvetare, som liksom jag forskar om miljöfrågor men vanligtvis inte deltar i resilienscentrets seminarier. Carole Crumley inledde med att prisa resilienscentret för dess framgångar, men ställde också några viktiga frågor kring forskningens mångfald och kring samarbetet med övriga miljöforskare på universitetet.

Huvudpunkten för seminariet var Raphaël Mathevets oerhört intressanta studie kring hur våtmarkerna i Rhonedeltat - Camargue - inte kan förstås om man inte skriver in dem i den politiska och ekonomiska historien. Som framgick av titeln Historical Political Ecology of the Western Camargue, var Mathevets angreppssätt inte i första hand baserat på resilienstänkande utan på politisk ekologi. Tyvärr blev det inget utrymme att diskutera Mathevets intressanta studie.

Därefter följde intressanta och framåtblickande inlägg från Sverker Sörlin och Uno Svedin. Av deras framställningar fastnade jag för deras argument för en pluralism i forskningen. Bl.a. uppmärksammades motsättningen mellan att skapa en sammanhållen skolbildning och att vara ett brett tvärvetenskapligt centrum. Sverker Sörlin pekade på vad som historiskt kännetecknat sådana starka skolbildningar: karismatiska ledare, distinkt teoretisk kärna, och en mycket tydlig livscykel. Uno Svedin ställde frågan om man skulle eftersträva en stark skola eller ett pluralistiskt center.

Diskussionen avslutades med ett ganska tydlig klargörande från centrets ledare Johan Rockström i förhållande till önskemålen om pluralism. Pluralism var bra mellan olika institutioner, men själva centret måste investera i sin komparativa styrka. Ett av skälen till detta var de starka krav på att leverera policyunderlag, som nu finns på centret och det andra skälet var att man "bara" var 110 anställda.

För de flesta institutioner på universitetet låter det nog som ett konstigt och oakademiskt argument. Hur utvecklas teorier och nya synsätt för framtidens miljöforskning och framtidens miljöpolicy? Även på långt mindre institutioner finns det ofta intressanta och kreativa debatter mellan olika skolbildningar, som i bästa fall också skärper kvaliten på forskningen på bägge håll. Det låter för mig oförståeligt att det inte borde vara högt till tak och pluralism på ett tvärvetenskapligt forskningscentrum. Det karaktäristiska för tvärvetenskap är ju att låta olika förförståelser och olika teoriramar nötas mot varandra.

Frågan är alltså vart resilienscentret är på väg. Vill man vara

1. Ett tvärvetenskapligt centrum för miljöforskning, som attraherar olika ämnen och olika skolbildningar?

2. En regelrätt utbildnings- och forskningsinstitution med djup snarare än bredd och fokus på en skolbildning - en disciplinerad disciplin - definierad utifrån resiliensbegreppet och social-ekologiska system?

3. Ett tankesmedja, med fokus på att vara en viktig global aktör i policy-frågor?

Eller: kan man förena alla dessa ambitioner ??

2012-02-17 Tillägg: se fortsättningen.

Leder klimatförändringar till konflikter?

2012-02-12T09:53:00.003+01:00

Jag har tidigare tagit upp vanföreställningar om hur klimatförändringar påstås leda till konflikter och till klimatflyktingar:

Se bl.a.

Klimatflyktingarna verkar inte komma -- se också hur Birger Schlaug argumenterar och mitt svar på hans blogg.

Det finns två problem med att alltför lättvint utnyttja sådana argument i klimatdebatten. För det första riskerar det att dölja andra - politiska och ekonomiska - orsaker till flyktningströmmar och konflikter. Genom att t.ex. framställa konflikter i Sudan eller Etiopien som orsakade av torkan bidrar man till att mörka den roll som oljebolag och stormakter spelar i sammanhanget. För det andra: om debattörer, som med rätta argumentera för ökade åtgärder mot utsläpp och en mer radikal klimatpolitik, använder argument som verkar slående men inte har tillräckligt forskningsunderlag så är det som att mata rovdjur. Det tas tacksamt emot av de starka lobbygrupper som vill att vi inte ska bry oss om klimatproblematiken.

Nu uppmärksammar vår bloggande naturgeograf bakom bloggen GeoNotes - se listan till höger - att tidskriften Journal of Peace Research har ett specialnummer kring frågan om konflikter och klimatförändring. Gästredaktören hoppas att deras resultat ska tas till vara i det pågående arbetet med nästa IPCC-rapport.

I ledaren menar gästredaktören att det sammanfattningsvis inte finns tydliga bevis för att klimatförändring skulle vara en viktig drivkraft bakom konflikter. Läs själv och döm.

"Solid forskning bak kritiken"

2012-02-06T20:04:00.001+01:00

I går svarade geograferna Betsy Beymer-Farris och Thomas J. Basset, på WWFs kritik i norska tidningen Aftenposten. Jag har tidigare redogjort för den debatten i inlägget Provocerande landskapshistoria del 2.

De menar att debatten om sambanden mellan WWF och avhysningarna i Rufiji inte kan reduceras till en fråga om vetenskaplig metod utan handlar om vilka frågor man ställer - eller inte vill ställa. WWFs utgångspunkt är enligt Beymer-Farris och Bassett ett dokument, som de menar på ett ohistoriskt sätt framställer risbönderna i deltat som inträngare. Denna miljöhistoriska feltolkning används sedan som argument för expropriation av stora markområden i deltat.

Se länk här.

Överklassafari och geografi

2012-02-05T10:57:00.003+01:00

För en geograf är det helt otroligt att debatten om överklassafarin i Solsidan tagit sig sådana proportioner. Det avgörande nya i debatten tycks vara att aktivistgruppen utvidgat den politiska aktionsrepertoiren med en inom geografin välkänd undervisningsform. Gruppen verkar påstå helt fräckt att klassindelningen i samhället syns i bostadsområden (!). Det låter som en mycket gammal geografisk erfarenhet som plötsligt fått en ny arena. Det är något som vi ofta upplever med nya studenter: de fattar när de kommer till kulturgeografen och våra exkursioner genom det klasskiktade stadslandskapet att samhällsvetenskapens kategorier inte bara är abstraktioner - de återspeglas där ute i det högst påtagligt materiella landskapet.

Som boende i Fisksätra, som gärna kombinerar turer i Erstavik med en avslutning på den utmärkta bistron i Solsidans stationshus eller på den lilla restaurangen nedanför Grand Hotel i Saltsjöbaden är jag naturligtvis dessutom glad att våra mer privata socialgeografiska exkursioner genom Fisksätra och Saltsjöbaden får efterföljd. Dessutom har jag många gånger i Fisksätra uppmärksammat "underklassafaris" - grupper som storögt och med exkursionspärmar i handen vandrar runt och tittar på folkliv och boende. Fisksätra, Erstavik och Saltsjöbaden är alldeles utmärkta exkursionsmål för den som vill studera hur klass och makt återspeglas i landskapet. För jag föreslå att repertoiren utvidgas med en feodalsafari genom Erstavik med Björn af Kleens bok Jorden de ärvde som inspiration.

Kombinerad feodalsafari, överklassafari och skidtur januari 2006. Från Erstaviks fideikommissmarker med raska skidtag över Erstaviken mot Solsidans mångmiljonvillor.

Det uppseendeväckande tycks inte vara att det finns en grupp som uppmuntrar oss att odla vårt klasshat eller att det råder en mycket stark social differentiering i Stockholmsregionen, eller att det ordnas exkursioner som visar på denna sociala differentiering (det har vi på kulturgeografen gjort i många år utan att ha fått några rubriker).

Det tycks vara kombinationen som är dynamiten. "Men den som väljer att förvandla ett engagemang mot klyftor och fattigdom till en safari har med sitt språk också signalerat en syn på andra människor." skriver Wolodarski i DN. Han accepterar klasser som analytisk kategori, men tycks ogilla att man uppmärksammar dess materiella uttryck i landskapet.

Ännu en blog från Stockholms Universitet: Pål Wrange

2012-02-01T07:44:00.000+01:00

I ett mail från Kampala får jag reda på ännu en bloggande forskare från Stockholms Universitet. Typiskt att nyheter om vad som händer på andra sidan gräsmattan ska komma från en ort närmare 700 mil bort. Det vore verkligen bra om Kommunikationsenheten stod för en samlad websida över universitetets alla intressanta bloggande forskare så man slapp gå en 1400 mil lång omväg..... Jag lägger in Pål Wrange: Kommentarer om folkrätt och internationell politik i min lista nere till höger.

Av särskilt intresse för de läsare av min blogg som följer markrofferiets utveckling är hans inlägg om AP-fonden, jordbruksinvesteringar i tredje världen och mänskliga rättigheter . Men där finns också många andra intressanta folkrättsligt och geografiskt relevanta inlägg och kommentarer till aktuella frågor.

Sven Dahl

2012-01-31T10:33:00.000+01:00

Sven Dahl skulle i söndags ha fyllt 100 år. Hans insatser för förståelsen av de äldre svenska agrarlandskapet är ovärderlig, men allt för lite uppmärksammad. Under den korta tid som jag som ung doktorand i Stockholm och han som äldre professor i Göteborg och sedermera emeritus, båda stod och bläddrade i lantmäteriakterna på Lantmäteristyrelsens arkiv vid Kungsträdgården i Stockholm hade vi ingen direkt kontakt. Han hade då efter en längre period av främst ekonom-geografiska studier återvänt till det äldre svenska agrarlandskapet som forskningsområde. Jämfört med de mer högljudda och synliga kulturlandskapsforskarna i Stockholm framstod han som tillbakadragen och försiktig och inte villig till lika långt dragna slutsatser och modeller.

Vi hade egentligen bara ett kort samtal och det var på en konferens i Rennes 1977. Då gav han den unge doktoranden några korta kloka råd.

För mig har särskilt hans djupa förståelse för odlingssystem, som inte enkelt föll in i den då rådande mallen ensäde-tvåsäde-tresäde, varit av stor betydelse, liksom hans förståelse för allmogetermerna och därmed för språkets betydelse för forskningen om det äldre jordbrukslandskpet. Det är främst i det postumt utgivna verket Studier i äldre skånska odlingssystem (1998) som dessa aspekter kommer till uttryck.

Nu har hans barn, varav två är professorskollegor och vänner här på Stockholms Universitet (Östen och Gudrun), uppmärksammat hundraårsjubileet med en alldeles utmärkt hemsida där man bl.a. kan finna en nyskannad version av hans doktorsavhandling och länkar till en del andra verk. Jag blir mest av allt nyfiken på Duration of Lunch Interval, an Aspect of Urban Social Geography.

Homosexualitet i Afrika

2012-01-29T10:43:00.009+01:00

Om man vill följa vad som händer i Sydafrika och på kontinenten generellt är nätversionen av Mail and Guardian en utmärkt källa. Inte minst för de fantastiska satiriska teckningarna av Zapiro. Historien om Zapiro, Zuma och duschen hörde jag Zapiro (Jonathan Shapiro) själv berätta när när han presenterade sina teckningar på ett europeiskt afrikanistmöte i Leipzig för några år sedan. Duschen hade då tillfälligt lättat från Zumas huvud. Zapiro vill ge honom en ny chans som president, men den började snart att sväva i utkanten av varje Zumabild, liksom en helikopter beredd att landa när som helst. Nu har den landat igen och verkar sitta fast. Men det är en annan historia, som jag inte har plats att förklara här.

Rubrikerna i Mail and Guardian har under den gångna veckan bl.a. handlat om zulukungen Goodwill Zwelithini som uttalat sig emot homosexuella : "I don't care how you feel about it. If you do it, you must know that it is wrong and you are rotten. Same sex is not acceptable." Han påstod också att det inte förekom "traditionellt".

Det har väckt uppmärksamhet i Sydafrika att en av dess traditionella ledare så gravt har gått emot den sydafrikanska konstitutionen, I går satt journalister församlade för att lyssna på vad de väntade skulle vara en ursäkt eller ett klargörande, men kungen undvek frågan.

Detta borde väl inte vara något att blogga om i Sverige om det inte vore så att föreställningen att homosexualitet inte förekommit i de förkoloniala samhällena i Afrika är så utbredd. Jag har hört människor i Sverige, som borde veta bättre, ge uttryck för samma missuppfattning. Det verkar till stor del bero på att många europeiska antropologer under 1900-talet varit pryda och backat för att beskriva och analysera de ganska utbredda institutioner och traditioner som finns kring sex mellan människor av samma kön. I en viss anti-kolonial retorik (t.ex. Mugabes) framställs det som att att homosexualitet är något som är främmande för Afrika. Mycket talar i stället för att det är homofobin snarare än homosexualitet som kommit till Afrika med kolonialismen. Se t.ex. Dlamini: Homosexuality in the African context, som också tar upp konkreta exempel från Zulu-traditionen.

Samhällsplanering i Kampala -- eller vilda västernfilm??

2012-01-27T15:21:00.000+01:00

Som om det inte räckte med bilder av brinnande hyddor i Kenya: En kollega på institutionen sänder en länk till hur samhällsplanering kan gå till i Kampala, en länk som jag inte kan låta bli att vidarebefordra. Våldsamma avhysningar hör vardagen till i många afrikanska städer, särskilt när det som här gäller marknadsstånd, men det är inte alltid som planeringsdirektören hamnar i finkan misstänkt för mord.

Varning för starka scener

Se mer på denna http://allafrica.com/stories/201201240019.html.

Provocerande landskapshistoria del 2

2012-01-27T08:00:00.002+01:00

Här kommer mera provocerande forskning, som berör delvis samma problematik som det jag skrev om tidigare i veckan - hur marker som geografer uppfattar som kulturlandskap med långvarig hävd, av naturbevarare uppfattas som urskog.

Det måste väl vara ett tecken på att man skriver om något intressant när en artikel, som ännu bara förpublicerats på nätet i den vetenskapiga tidskriften Global Change redan har fått ett bemötande i en debattartikel i en norsk dagstidning och en lång detaljkritik från WWF. Det hela är en lång och rörig historia, men i korthet går det ut på att två geografer från Illinois - Betsy Beymer-Farris och Tom Basset - i Global Change publicerat en artikel som visar hur skogsplantering av klimatskäl genom REDD-mekanismerna i Rufijideltat i Tanzania står i skarp konflikt till lokala risbönders levebröd. De visar också på ett samand med WWFs verksamhet i Rufiji. Artikeln har blivit högaktuell genom att tanzanska skogsmyndigheter i oktober med brutala medel brände hyddor och sågade ner kokospalmer när de avhyste bönder i området.

Artikeln i Global Change hittar du här.

Aftenpostens nyhetsartikel på samma material hittar du här.

WWF Norge svarar i Aftenposten Faglig flopp om Tanzania. En längre kritik av artikeln i Global Change från WWF-Norge hittar man här.

På Hanne Svarstads blog finns ytterligare material från höstens tidningsdebatt i samma fråga.

Se också norska Bistandsaktuellt.

Det är svårt att bedöma helheten av denna historia, men några saker verkar klara:

I Rufijideltat har det funnits risodling åtminstone sedan 1800-talet och det handlar alltså inte om någon orörd sammanhängande mangroveskog. Det är väl dokumenterat sedan tidigare.
WWF verkar ha anammat den tanzanska regeringens syn på att många av risbönderna skulle vara olagliga ockupanter av marken.
Den tanzanska regeringen har gjort allvarliga övergrepp mot risodlare i området (bränning av hyddor, nedsågning av kokospalmer) i syfte att plantera skog men skogsmyndigheterna har varit tvunga att gå till reträtt. Skogsplantering av tidigare risfält med klimatargument står i klar motsättning till folks levebröd och matsäkerhet.

Avhysningar i Kenya

2012-01-26T16:23:00.000+01:00

"The burnt remains of Samburu homes in Kenya following police evictions" mer på Survival international

Jag har flera gånger på denna blog skrivit om hur ganska brutala avhysningar är och varit en del av den afrikanska naturvårdshistorien. Se t.ex. detta inlägg. Det händer allt som oftast att hyddor bränns för att slutgiltigt avhysa folk och fä och i stället skapa naturområden. Nu gäller det Samburufolket i Kenya. Och den tyska turistindustrin protesterar. Det är den uppmärksamme twittraren från Norge - se nere till höger - som uppmärksammar oss på detta.

Monopol

2012-01-25T20:00:00.001+01:00

Hur förhåller sig sällskapsspelet Monopol till verklighetens kapitalism och verklighetens stadsplaner och stadsgeograf? Läs Thomas Steinfelds tankeväckande understreckare i Svenska Dagbladet om Andreas Tönnesmanns bok Monopoly. Das Spiel, die Stadt, das Glück

Provocerande landskapshistoria del 1

2012-01-24T19:27:00.005+01:00

- Om man ska återskapa Amazonasbäckenet så som det såg ut före Columbus måste man ta bort större delen av skogen -- - Jag vet att det inte passar så bra att säga så för brinnande miljövänner, men hur skulle kan kunna säga det på ett annat sätt. Det är min kollega Bill Woods i Kansas som säger så i New York Times den 14 januari. Bill berättar på telefon att uttalandet i New York Times har provocerat en del av hans kollegor.

Artikeln handlar om den senaste tidens sensationella upptäckter av "geoglyfer" i det inre av Amazonas. Geoglyferna har tidigare uppmärksammats här i Sverige i Forskning och framsteg. De kommer nu fram när man i Acreprovinsen i Brasilien röjer bort skog för att expandera boskapsrancher och de visar att landskapet var hårt utnyttjat före Columbus.

Alf Hornborgs bild av Acres geoglyfer ur Forskning och framsteg

Ja, landskapshistorisk forskning leder ofta till att den etablerade bilden av samspelet mellan människa och natur ifrågasätts och för den typ av naturbevarande som vill blunda för att Amazonas sedan länge varit ett av mänsklig aktiviteter präglat landskap kan det kanske vara problematiskt att forskning nu visar att Amazonas var tätt befolkat och att stora delar av det som av många uppfattats som urskog i själva verket är resultatet av den igenväxning som uppstod efter den demografiska kollapsen som följde i spåren av kolonisternas sjukdomar och ibland ren utrotning.

Man får hoppas att landskapshistoriker som säger sanningen inte blir så impopulära att någon får lust att finka dom. Woods och Widgren i den enda finkan längs Santa Fe trail.

Development Today varnar för getingbon

2012-01-09T14:22:00.001+01:00

Ge er inte in i ett getingbo Sida! Den varningen utfärdar tidskriften Development Today. Foto WIkipedia

Den utmärkta nättidskriften Development Today, som granskar nordiskt bistånd, fortsätter följa de svenska etanolplanerna i Tanzania. De uppmärksammar domen i förvaltningsrätten i Härnösand som slår fast att norrlandskommunernas ekonomiska stöd till Afrikaäventyren var olagligt och upphäver de kommunala besluten. Rimligtvis borde SEKAB-Tanzania och dess efterträdare vara skyldiga norrlandskommunerna 100-tals illegalt förvärvade miljoner. Development Today skriver också att en slutgiltig ansökan om kreditstöd till Sida kan väntas snart och varnar i sin ledare Sida att vara på sin vakt när de ska hantera denna ansökan. Ett av de tunga skälen de anför är att Sverige har ett tillfälligt förbud mot att använda skatteparadis i samband med biståndsprojekt. EcoEnergy är ju baserat på Mauritius. Development Today menar att så länge detta tillfälliga förbud mot affärer med skatteparadis råder är det oklokt av Sida att ge sig in i ett sådant getingbo.

Replik på min Expressen-artikel

2012-01-04T20:07:00.003+01:00

Den 19 december publicerade Svenska Bioenergiföreningen en replik i Expressen på min debattartikel Biståndsmiljoner till nytt markrofferi. Jag missade repliken eftersom den av någon outgrundlig anledning inte publicerades på nätet. Det tycker både Svenska Bioenergiföreningen och jag var synd. Här finns den i alla fall tillgänglig via en annan websida: Investera i afrikansk bioenergi är inget rofferi. Tack till Kjell Andersson på Svenska Bioenergiföreningen för länken. De försvarar Swedfunds investering i Addax i Sierra Leone.

Jag har i andra sammanhang kommenterat Swedfunds stöd till Addax och hoppas få svara i Expressen. Läs tills vidare dessa inlägg:

Frågor kring svenskt bistånd och markrofferi (på denna blog)

Svenska kyrkan ställer frågor till Swedfund (på denna blog)

Swedfunds investering i Sierra Leone bör granskas (på Second opinion)

Jag har också i mer allmänna termer svarat på vad som gör många stora markförvärv till markrofferi och vad som krävs för att utveckla afrikanskt jordbruk i ett svar till Åke Barklund kring vad land grabbing egentligen är.

Bloggåret som gått

2011-12-27T12:27:00.009+01:00

Så här års är det kul att kolla på statistiken över vilka blogginlägg som nått många läsare. Här följer årets tio i topp.

1. Maciej Zaremba slarvar med fakta
Det var med förvåning, som jag upptäckte hur slafsig Zaremba var med sin faktakoll. När han hängde ut ett antal geografer som "14 tunga pedagoger" och verkade ha läst Jan Björklunds svar på vårt debattinlägg nogrannare än själva debattinlägget och vårt svar, började jag att undra över hur Zarembas variant av undersökande journalistik egentligen var upplagd. Det väckte mer uppmärksamhet när Second-Opinion också publicerade mitt blogg-inlägg i frågan. Mera Zarembaslarv under inlägg 10 nedan.

2. SEKAB = EcoDevelopment = EcoEnergy Tanzania
Planerna på svenska sockerrörsplantager i Tanzania har fortsatt att intressera läsare, och nu i december kom det på tapeten igen i samband med att GRAIN fick alternativt nobelpris för sin kamp mot den typ av billiga markaffärer som SEKAB och dess efterträdare ägnat sig åt i bl.a. Tanzania. Det är bl.a. den historiska erfarenheten av hur man sett på bönders sedvanerätt till marken som gör att jag engagerat mig i denna fråga.

3. Masterskurs i landskap
Detta över två år gamla inlägg verkar ha ett evigt liv. Förmodligen beror det på att bilderna som finns där av Kvismare kanal och av den magiska Kvarntorpshögen kommer ganska högt upp vid ett bildsök. Hederlig gammaldags geografikunskap om Sverige.

4. Durra
Ett ännu äldre blogginlägg, vars popularitet nog också kan förklaras med en bild som kommer högt upp i bildsök efter durra. Bra att många får reda på vad som är Afrikas främsta bidrag till världens viktiga grödor.

5. Bridges of Madison County
En billig poäng. Filmen visas då och då på TV och då är det alltid några vetgiriga som googlar och på det sättet får i sig lite geografisk fackkunskap om de täckta broarnas utbredning och om geografins ämneshistoria.

6. Engelska eller svenska som forskningsspråk? Båda!
Ett ämne som aktualiserats bl.a. genom Stockholm Universitets språkpolitik. Blogginlägget har även uppmärksammats av Språkförsvaret.

7. Världen enligt DN och FIB-Kulturfront
Det är märkligt att både DN och FIB-Kulturfront uppmärksammat att den projektion de själva valt är eurocentrisk, men att de ändå envisas med Mercator som förstorar Nordeuropa på bekostnad av tropikerna. De kunde ha följt sin kollega International Herald Tribune, som åtminstone på denna punkt har en mer rättvisande bild av världen.

8. Jan Öhman för länge sedan
Fint att det är många som vill hylla en kär och saknad kollega genom att besöka bilden av honom i unga år.

9. Gentrifiering i Stockholm, Göteborg och Malmö
Högaktuellt tema som geografikollegor i Umeå och Lund klarlagt i en nyligen publicerad studie.

10. Bör undersökande journalistik vara källkritisk -- eller bara polemisk?
Se ovan under punkt 1.

Jag passar också på att lyfta fram några blogginlägg från året, som jag tycker är värda samma uppmärksamhet som tio-i-topp-listan ovan.

Carl Bildt uttalade sig dumt i våras om tsunamis och Nordens diskreta charm, men det vara bara Karin Boijs på DN som uppmärksammade att han också hade helt fel om tsunamiförekomst i Nordeuropa. Jag lyfte fram lite fler exempel i inlägget Bildt om tsunami och Nordens diskreta charm.

Ett annat tema från i våras var avslöjandena om plagiat på hög nivå : hur tyska ministrar plagierat sig till sin doktorstitel och hur London School of Economics släppt igenom Saif Ghadaffis plagierade avhandling. Det fick mig att fundera över den svenska regeringens utbildningsnivå. Vare sig till höger eller vänster verkar ju högre utbildning vara någon viktig merit för en minister. Det är ju i och för sig skönt att vi på det sättet slipper plagiataffärer, men det är pinsamt att ministrar kan skriva på sin CV att de har högre studier vid Stockholms Universitet när de inte har tagit nån examen. Det är ungefär som att säga att man har klarat körkortsteorin och halkkörningen. När jag skriver detta upptäcker jag att man avsevärt förbättrat utbildningsnivån med den (delvis) nya kvinnocentertrion Hatt, Ek och Lööf, som alla har en examen på kandidatnivå.

Jag avslöjade också ett annat fall av plagiat, i detta fall självplagiat. Det skulle vara lättare att vara högproduktiv forskare om man kunde göra som Kronstam och publicera gamla artiklar med lite ny inledning. Ännu när detta skrivs ligger både 2011 års och 2000 års versioner av samma artikel ute på DNs webb, så självplagiat är tydligen inte något man skäms för inom tidningsvärlden.

Slutligen mera dumheter från DN, slafsig journalistik, att intervjua en självgod historiker som är missnöjd med sina kollegor och ta det som ett mått på forskarnas ovilja att nå ut med sina resultat. Att forskare på Stockholms Universitet inte är ovilliga att popularisera sin forskning eller att använda sin sakkunskap och analysförmåga på viktiga samhällsfrågor visas bl.a. av de många kollegor som bloggar.

Havnevik om Sida och Bagamoyo Ecoenergy Limited (BEE)

2011-12-20T07:23:00.002+01:00

KJell Havnevik skriver klokt om de åter aktuella planerna på svenska sockerplantager i Bagamoyo genom Bagamoyo Ecoenergy Limited på Nordiska Afrikainstitutets hemsida. Om Sida stöder det projektet riskerar man att öka konflikterna mellan rika och fattiga. Sida borde i stället stöda småbrukare. Men, skriver Havnevik, stöd till afrikanska småbrukare kräver insikter i lokala förhållanden och hur det kan länkas till nationella och globala nivåer på ett produktivt och rättvist sätt. "Det finns inga storskaliga genvägar för stöd till afrikansk jordbruksutveckling".

Nu undrar vän av ordning, som läst mina tidigare bloggar vad företaget egentligen heter. Om jag fattat det rätt så är det så här:

Per Carstedt äger Carstedts Bilservice i Örnsköldsvik, som är huvudägare till Ecosystem i Scandinavien AB (ja det stavas så), som är huvudägare till Ecodevelopment in Europe AB, som är huvudägare till Ecoenergy Africa AB, som fram till för ett år sedan ungefär ägde Ecoenergy Tanzania Limited i Tanzania och Ecoenergia de Mozambique Limitada i Mozambique.

I slutet av 2010 såldes de båda afrikanska dotterbolagen till ett nybildat dotterbolag Ecoenergy Africa Limited, med säte i skatteparadiset Mauritius och som ska verka som holdingbolag för de afrikanska bolagen, däribland Bagamoyo Ecoenergy Limited...

Jag hoppas verkligen att Sida kan reda ut var skatterna ska betalas. Genom openaid.se är det meningen att det ska vara full transparens i vad som sker med svenskt bistånd, men det gäller inte vad som räknas som affärshemligheter. På openaid.se finns det i alla fall en notering om det planerade stödet och nättidningen Development today avslöjade också i våras att svenska ambassaden i Tanzania i ett brev till Ecoenergy förklarat sig i princip positiv till en kreditgaranti.

Men det är inte lätt att fatta varför Carstedts bilservice måste gå igenom ett bolag på Mauritius för att operera i Tanzania....

Bra fråga på Åkes blog: Vad är egentligen land grabbing?

2011-12-17T15:51:00.009+01:00

Nairobi Arboretum, källa Wikipedia

Åke Barklund, sekreterare och VD för KSLA, ställer den högst motiverade frågan "Vad är egentligen land grabbing?" i Åkes blog. Åke Barklund ger också en mycket god, självupplevd illustration till land grabbing. Han berättar hur politiker i Nairobi försökte skaffa sig tomter på mark som tillhörde Nairobi arboretum - en av Nairobis lungor, som verkligen rekommenderas. Jag har vid olika tillfällen vandrat genom området på väg från centrum upp till British Institute in Eastern Africa. Åke Barklund satt i styrelsen för Nairobi Arboretum och upplevde alltså dessa konflikter på nära håll.

Det verkar som begreppet land grab började användas under 1800-talets andra hälft för det sätt som mark koloniserades i Nordamerika. Boken Land grab: the truth about "the winning of the West" av John Upton Terrell rekommenderades av en kollega för ett bra tag sedan och den ligger i lästraven, men det verkar dröja tills jag kommer fram till den.

Merriam Webster definierar land grabbing som "usually swift acquisition of property (as land or patent rights) often by fraud or force"

På samma sätt som Nordamerika på 1800-talet hade sin historia, som präglade synen på olagliga, snabba och etiskt oförsvarbara sätt att skaffa sig mark, så hade vi i Sverige en liknande erfarenhet vid samma tid. Skogsbolag avverkade kronoskog och köpte, med tveksamma affärsmetoder, mark av bönder. Det gav upphov till begreppet baggböleri. Begreppet används i dag om olovlig avverkning på annans mark, eller att lura timmer och skog från bönder (Nationalencyklopedien). Baggböleriet var, vad jag förstår, också bakgrunden till Jordförvärvslagen, som genom att förhindra eller försvåra att bolag köper mark av enskilda ska gynna sysselsättning och boende i glesbygder och förhindra att bolag (juridiska personer) ska konkurrera ut bönder (fysiska personer).

Den ordagranna översättningen av land grabbing är markrofferi och jag tycker inte det finns någon anledning att använda engelska när vi har en så tydlig översättning. Det klargör också att grabbing eller rofferi inte är något som vi tycker är bra. Att som en radioreporter en gång frågade mig "Kan inte land grabbing vara bra för utveckling?" blir då omöjligt. Jag vill alltså definiera markrofferi som att med juridiskt eller etiskt tveksamma metoder eller genom rent lurendrejeri tillskansa sig mark.

Men den frågan som bör diskuteras, och som också Åke Barklund tar upp i sin blog, är om alla stora utländska markförvärv och jordbruksinvesteringar i utvecklingsländer ska anses som markrofferi eller om sådana markförvärv i stället kan bidra till positiv utveckling.

Sedan 2007 och 2008 års skenande livsmedelspriser har stater, bolag och pensionsfonder allt mer riktat sin uppmärksamhet mot råvarumarknaderna och mot fastigheter och jordbruksmark i utvecklingsländer. Det är en ny situation som ställt frågan om nyttan av jordbruksinvesteringar i fattigare länder i ett helt nytt perspektiv.

Många ställer den högst berättigade frågan till oss, som i debatten kritiserar att svenskt bistånd ska gå till markrofferi, om alla utländska markförvärv och investeringar i jordbruk i utvecklingsländer automatiskt är dåliga. Afrika behöver tillväxt och investeringar och hektarskördarna i afrikanskt jordbruk skulle kunna vara mycket högre - det tror jag alla bedömare är eniga om.

Åke Barklund skriver: "Förutsatt att de myndigheter i utvecklingsländer, som upplåter jordbruksmark till utlänningar, har kompetens och är okorrupta, så kan rika länders landinvesteringar i fattiga länder mycket väl bidra positivt till utveckling." Jag håller i princip med, men vill lägga till två punkter, som i första hand fokuserar på Afrika.

Den första rör respekten för existerande sedvanerätter i området. Regelrätta avhysningar av bönder från bostäder och mark, som de odlat under längre tid förekommer visserligen i samband med utländska markförvärv, men det är långt mer vanligt att de stora utländska markförvärven leder till att småbönder och pastoralister förlorar tillgången till utmarker och skogar, som de sedvanerättsligt utnyttjat till bete, jakt, biskötsel, ved och kolning. I Sverige växte fastighetslagstiftning och lantmäteri fram successivt och i de gamla lantmäterikartorna och domböckerna hittar vi många exempel på hur man noterar och respekterar sådana rättigheter. Urminnes hävd, d.v.s. att man brukat marken så länge att ingen längre kan minnas hur man fick tillgång till den, var ett viktigt rättsargument på 1600-talet, liksom även "viss tids hävd". Respekt för sådana rättsargument var en viktig grund för dagens fastighetsindelning och för det transparenta fastighetsregister, som gör att många svenskar har en ganska enkel och okomplicerad bild av vad det innebär att äga mark.

Många utvecklingsländer har å andra sidan en fastighetslagstiftning, som är en blandning av gamla koloniala lagar och nya lagar som infördes under den första tiden av självständighet, inte sällan med starka socialistiska inslag. I många lagar är en portalparagraf att "All land is vested in the president". Ofta förekommer paradoxalt nog inom sådana socialistiska system att gamla europeiska farmer kan ha tydliga lagfarter, medan bönders urminnes hävd visserligen är respekterad i lagens paragrafer, men inte registrerad och inte respekteras i praktiken om det gäller mark som räknas som “state land”, “public land”, eller “government land”. I många länder pågår en formalisering och registrering av sådana rättigheter, men som påpekas i rapporten Land rights and the rush for land överflyglas den processen ofta när stora utländska markförvärv sker. En viktig del i FNs och andra utvecklingsorgans politik för bekämpa fattigdom har varit att säkra de fattigas rätt till mark och likhet inför lagen, vilket inte minst kom till uttryck i arbetet inom kommissionen Legal Empowerment of the Poor. Tydliga rättighetssystem ses som en viktig grund för ekonomisk och social utveckling. Om de utländska investeringarna ska ha stöd från biståndsorgan borde det alltså inte räcka med att säga att man följer landets nuvarande lagar och praxis. Man måste också respektera de grupper som sedvanerättsligt har hävd på marken och som skulle ha respekterats i 1600-talets Sverige. När detta inte sker eller när överenskommelserna med småbönderna sker på ett vis som påminner om baggböleri (tomma utfästelser och snabba underskrifter) är det motiverat att tala om markrofferi.

Den andra frågan. som är helt central när man ska bedöma om utländska investeringar i jordbruk bidrar till utveckling är de rent ekonomiska faktorerna. Skattar det utländska bolaget i landet? Har man valt en produktionsform - exempelvis med underleverantörer och kontraktsodling - som ger maximal effekt när det gäller att öka välståndet i landet? Hur många arbetstillfällen skapas? Här gäller det att granska inte bara vad som utlovas utan vad som faktiskt sker. Det hänvisas ofta också till indirekta effekter, men det verkar ännu inte finnas empiriskt robusta resultat, som kan belysa den senaste vågen av storjordbrukssatsningar ur den aspekten. Rätta mig om jag har fel.

Det verkar ibland som om de biståndsorgan som ger stöd till storskaliga jordbruksprojekt befinner sig vid historiens jungfrufödsel och inte tar till sig lärdomarna från tidigare storsatsningar både under kolonialperioden och senare. Se mitt blogginlägg Stora satsningar stora misslyckanden. Om jag fattat det rätt pekar ekonomisk forskning på att det finns viktiga skillnader i effekten på fattigdomsbekämpning vad gäller hur mycket man satsar på kontraktsodling eller rent plantagejordbruk, och (när det gäller biobränsleproduktion) på vilka grödor man satsar - kassava och jatropha skulle ge störst möjligheter för småbönder.

Slutligen - frågan om hur jordbruket i Afrika ska kunna utvecklas handlar inte i första hand om hur man ska förhålla sig till utländska investeringar utan i lika hög utsträckning att man stödjer de utvecklingsmöjligheter som ligger i kraftigt ökade hektarskördar bland de småbrukare som nu dominerar kontinenten. Jonathan Foley har nyligen visat att det är möjligt att få fram livsmedel till de 9 miljarder vi förväntas bli om 40 år utan att odla upp mer mark utan i stället genom en hållbar jordbruksintensifiering på existerande ytor - genom att minska avkastningsklyftan (close the yield gap).

Det verkar på mig inte som det viktigaste just nu skulle vara att öka arbetsproduktiviteten i afrikanskt jordbruk med kapitalintensiva satsningar utan snarare att öka arealproduktiviteten med förbättrade grödor, kloka växtföljder, investeringar i markvård, gödsling och omsorg om odlingsjorden. Vad gäller potentialen för en rejäl ökning av hektarskördarna från existerande småbönder, utan inblandning från storbolag, finns det nu också förhållandevis optimistiska bedömningar, som inte bara utgår från ett litet antal framgångshistorier utan från ett större material, som nyligen sammanfattats i boken Sustainable intensification in Africa.

Tack Åke, för att du med din kloka fråga gav mig inspiration att utveckla frågan längre än vad som gick att göra i ett 600 ord långt utropstecken i Expressen.

Flera bloggar från Stockholms Universitet

2011-12-15T09:00:00.001+01:00

Tack Per Larsson, redaktör på kommunikationsenheten, för uppgifter om fler bloggar från Stockholms Universitet. Nu är listan nere till höger utvidgad. De som visat aktivitet under senaste halvåret är med. Nu börjar listan likna samma bredd som fanns på blogs.su.se fram till sista november 2010. Det vore kul om kommunikationsenheten hittar en bra form för att visa upp denna bredd och kommunikationsvilja från universitetets forskare.

Jag upprepar det jag skrev på Second opinion : "Forskarna är inte ovilliga att föra ut sina resultat", och jag skulle vilja tillägga : och inte heller ovilliga att delta i samhällsdebatten med sin sakkunskap och analytiska förmåga även i frågor som de inte direkt forskar om. Döm själva från blogglistan med aktiva bloggare från Universitetet.

Bloggar från Stockholms Universitet

2011-12-14T21:11:00.003+01:00

Nu har det gått ett år sedan Stockholms Universitet lade ner sin gemensamma blogfunktion. Funktionaliteten är tveklöst mycket bättre på de mer reguljära blogvärdarna. Men det är samtidigt synd att inte universitetet synliggör de bloggande forskarna mer. Till min stora glädje uppmärksammar nu Universitetsnytt bloggande forskare.

Jenny Madestam på statsvetenskapen, Mårten Schultz på juridik och Patrik Lindenfors på Centrum för evolutionär kulturforskning intervjuas om sitt bloggande. Jag håller med om många av de skäl de har till att man bloggar, men vill tillfoga ett. Universitetet har numera en språkpolicy som säger att vi forskare ska vara tvåspråkiga, d.v.s. kunna tala och skriva om vår forskning på både svenska och engelska. Och eftersom mina vetenskapliga skrifter under de senaste åren mest är på engelska ser jag bloggande som ett viktigt sätt att hålla en vetenskaplig och populärvetenskaplig svenska vid liv.

Ibland har det hänt att en kort blog tagit alldeles för lång tid för att jag funderat och slagit över en bra översättning på ett engelskt fackbegrepp. Men den tiden är det värt - ofta tillför denna översättningsoperation en dimension till forskningen. Ibland har vi t.o.m. bättre och slagkraftigare begrepp på svenska än vad de ofta luddiga, oprecisa och programmatiskt synonymspäckande och definitionsskeptiska, brittiska samhällsvetarna och humanisterna rör sig med.

Kul att få med tre nya bloggar i listan nere till höger. Jenny Madestam och Mårten Schulz var okända som bloggare för mig. Patrik Lindenfors blog har jag sett men inte förut tänkt på som en blogg från Stockholms Universitet. Eftersom jag tycker att långa bloglistor bara rör till det så passar jag samtidigt tyvärr på att stryka Andrej Kuutmann, som förut bloggade så intressant om möjligheten till liv på andra planeter. Han verkar inte vara på Stockholms Universitet längre och bloggar ytterligt sporadiskt och då sällan om sin forskning, som var så intressant. Är det nån som känner till andra bloggar från Stockholms Universitet så tar jag tacksamt emot information om det.

Svenska kyrkan ställer frågor till Swedfund

2011-12-12T07:38:00.003+01:00

Jag hade inte utrymme att närmare beskriva de stora frågetecknen kring Swedfunds investering i Addax i debattinlägget i Expressen. I bloggen i går gav jag några länkar till kritiken. Nu ser jag också att svenska kyrkan ställer vassa frågor i ett brev till Swedfund.

Jag tycker att det är konstigt att Swedfunds affärer i Sierra Leone har uppmärksammats så lite i pressen. På nyhetsdebatt-siten second opinion frågar jag: "Borde inte Swedfunds stolta pressmeddelande om den största jordbruksinvesteringen någonsin i Sierra Leone väcka undersökarinstinkter på åtminstone någon nyhets- eller ekonomi-redaktion?"

Frågor kring svenskt bistånd och markrofferi

2011-12-11T10:13:00.009+01:00

Swedfund har investerat 10 miljoner euro i ett biobränsleprojekt i Sierra Leone. Enligt Swedfund har företaget Addax gjort allt för att detta inte ska kunna anses som markrofferi, men den schweiziska kyrkliga organisationen Brot für Alle är i sin grundliga rapport från Sierra Leone inte lika övertygad om att allt har gått rätt till. Se också rapporten från Oakland Institute.

Västerås stift har investerat i ett skogsprojekt i Mozambique, som skulle vara bistånd, men som verkar vara så tokigt genomfört i förhållande till lokala bönder att en stor nederländsk pensionsfond erkänner att deras investeringar där inte stämmer överens med deras miljömässiga och sociala krav. Fallet diskuteras inom svenska kyrkan och det är viktigt att notera att Svenska kyrkan centralt inte stod bakom Västerås stift när de startade detta. Den tidigare stiftsjägmästaren i Västerås, som ledde Mozambiqueprojektet, är nu uppsagd.

Ännu har inga biståndsmiljoner från Sida, mig veterligt, garanterats för det svenskägda men Mauritiusbaserade EcoEnergy, deras sockerplantage i Bagamoyo i Tanzania och deras planer på 200 000 hektar i Rufijideltat. Men av openaid.se framgår, om man söker på EcoEnergy, att fråga finns på Sidas bord.

Detta är något av bakgrunden till att jag på Expressens debattsida idag väcker frågan om biståndsmiljoner ska gå till markrofferi. Den som vill se vilka källor jag bygger på kan kolla på en engelsk översättning med fotnoter.

Är markrofferi utveckling?

2011-12-06T08:06:00.005+01:00

Renée Vellveé och Henk Hobbelink från GRAIN intervjuas i samband med prisceremonin för Right Livelihoods award. . Foto UDs pressarkiv.

I går ringde jag till vdn för Agro EcoEnergy i Tanzania, Anders Bergfors, för att få lite sakupplysningar inför kvällens presentation om deras pågående planer på 8000 hektars sockerplantage vid Bagamoyo. Han övergick snabbt till att anklaga oss som under 2009 kritiserat deras föregångare SEKAB för markrofferi (land grabbing). Han menade att vi inte var intresserade av utveckling utan hellre såg att de afrikanska bönderna gick kvar där med sina hackor som intressanta studieobjekt.

Det kan därför vara skäl att hänvisa till hur FNs speciella rapportör för matsäkerhet ser på biobränslen och markspekulation och hur det förhåller sig till utveckling. Olivier de Schutter säger "Our failure to help small-scale farmers to access markets – and to live decently from farming – is a key cause of hunger" och han ser mycket negativt på biobränslen och markspekulation:

“The G20 made an important statement of intent by placing food security at the top of its agenda. But agreeing a food security action plan without addressing biofuels and speculation would be like running a bath without putting in the plug. All of the good ideas simply drain away,” sa Olivier De Schutter nyligen som en kommentar till G20-mötet i Cannes i början av november. Läs mer på Olivier de Schutters hemsida .

I går delades det "alternativa nobelpriset" ut till bl.a. GRAIN - se mer om det på regeringens hemsida. Motiveringen till priset är “… for their worldwide work to protect the livelihoods and rights of farming communities and to expose the massive purchases of farmland in developing countries by foreign financial interests.”

Läs Henk Hobbelinks tal i riksdagshuset i går.

I morgonens radionyheter intervjuades Henk Hobbelink och där uppmärksammades också hur svenska pensionspengar används till investeringar i stora kommersiella jordbruk i Brasilien.

Samtidigt meddelas att Swedfund gått in med tunga investeringar i ett gigantiskt biobränsleprojekt i Sierra Leone. Om detta kommer Gunnel Axelsson Nycander från Svenska Kyrkan att rapportera vid kvällens seminarium på kulturhuset.

Don Mitchell guldmedaljör

2011-11-30T22:17:00.005+01:00

Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi beslöt i tisdags att tilldela Don Mitchell Anders Retzius medalj i guld. Det är han värd!!!! Det betyder också att vi kan se fram emot ett spännande seminarium på geografernas högtidsdag Vegadagen den 24 april. Don Mitchells sociala strip tease av det vackra kaliforniska landskapet genom upptäcktsresor bland de underbetalda latinamerikanska gästarbetarna, som utan att synas skapat landskapet med sitt arbete, är redan den värd en hyllning av samma kaliber som den som mötte Nordenskiöld när han den 24 april 1880 anlände till Stockholm med sitt fartyg Vega efter att ha seglat runt hela Eurasien.

Men Don Mitchell har fortsatt att med grundligt fältarbete och teoretisk skärpa analysera stadsrummet utifrån ett rättviseperspektiv och bidragit med nydanande teoretisk och metodisk utveckling av landskapsforskningen. Han har gjort landskapsforskningen och geografin synlig i kritisk samhällsvetenskap och gjort kritisk samhällsgeografi till ett viktigt redskap i landskapsläsandet. Läs t.ex. hans läsanvisningar till landskapet i New Axioms for Reading the Landscape.

Slussen

2011-11-30T07:15:00.008+01:00

Gula gången. Stängda toaletter till vänster. Fallfärdig kanske, men mörk och illaluktande? Bild från Wikipedia.

Jag har inte på allvar satt mig in i de olika alternativen för ombyggnad av Slussen, som just nu diskuteras. Men jag vet att man i den nuvarande Slussen kan finna ett flertal olika gångstråk, varav flera går att passera med barnvagn och flera erbjuder fantastiska vyer in mot Mälaren eller ut mot Saltsjön. Nu utlovas i stället hissar för den som kommer med barnvagn. Om det var något jag lärde mig när jag drog barnvagn så var det att undvika nedkissade hissar..... Och jag ser inte fram emot att vara hissberoende i rullator eller rullstol.

Nu skriver centerpartiets Per Ankersjö i Svenska Dagbladet under rubriken Myter och lögner sprids om nya Slussen:

"Slussen är också viktig som symbol och mötesplats. Därför är det för mig fullkomligt obegripligt att vissa politiker och stora delar av kultureliten kan ägna så mycket tid och kraft åt att hylla platsen som blivit stadens största pissoar. De som skyndar genom mörka, illaluktande och fallfärdiga betongtunnlar på väg hem en fredagskväll har förmodligen föga förståelse för gula gångens eventuella kvaliteter.

Den charm som en gång fanns i Slussen är sedan länge försvunnen. Det handlar istället mycket om nostalgi."

Det är ett gammalt planeringstrix att först låta något förfalla och sedan säga att det måste rivas för att det är så förfallet. Slussens underhåll är eftersatt och det bildas droppstensbildningar på många håll. De förut så välskötta bemannade toaletterna i Gula gången är stängda. Men brist på underhåll och stängda kommunala toaletter, kan väl inte användas som ett argument för att automatiskt bygga nytt? Och hur ofta går de, som med skräck beskriver Slussen som en canossagång genom nedpissade betongtunnlar, faktiskt genom Slussen hemåt en fredagkväll?

Geograf blir prorektor i Uppsala

2011-11-28T17:12:00.002+01:00

Grattis Anders Malmberg, som från januari axlar ansvaret som prorektor i Uppsala.

Forskarna är inte ovilliga att föra ut sina resultat

2011-11-27T13:50:00.000+01:00

Nu har Second Opinion publicerat min något längre ilska (än min blog i förrgår) över DN-s slafsiga skriverier om forskarsamhället och tredje uppgiften. Jag menar att medierna själva, och inte minst DN-s märkliga bevakning av samhällsvetenskap och humaniora, har ett stort ansvar för att inte forskningsresultat och forskarnas bedömningar kommer ut. Läs Forskarna är inte ovilliga föra ut sina resultat.

Missnöjd historiker är inte representativ för forskarna

2011-11-25T21:24:00.000+01:00

I Dagens Nyheter idag skriver Fredrik Söderling att Forskarvärlden misslyckas med kravet på öppenhet. Han skulle ha valt ut forskare för intervju med lite större omsorg och lägga ner lite mer jobb på frågan. Varför inte intervjua lite fler forskare än en historiker som säger sig bli utskälld för att han populariserar vetenskapliga fakta?

Alternativt Nobelpris till GRAIN

2011-11-23T19:21:00.003+01:00

Samtidigt med Nobelprisutdelningen så delar stiftelsen Right Livelihood Award ut det som har kommit att kallas det alternativa nobelpriset. -- Denna gång går ett av priserna till GRAIN, som nu i tjugo år har uppmärksammat och stött småjordbrukare och folkrörelser som vill försvara lokalt och uthålligt jordbruk mot markrofferi och storföretagsintressen. På hemsidan www.farmlandgrab.org samlar de nyhetsrapporter om pågående markaffärer och överenskommelser mellan storbolag och regeringar.

I samband med detta ordnar stiftelsen också ett seminarium på temat Land Grabbing and the Global Food Crisis: The Swedish Connection på Kulturhuset i Stockholm den 6 december på kvällen. De svenska kopplingarna består inte bara av sockerplantage-planerna innanför Bagamoyo i Tanzania, som jag har uppmärksammat på denna blog. Gunnel Axelsson-Nycander från Svenska Kyrkan kommer att behandla ett biobränsleprojekt i Sierra Leone där Swedfund är iblandat och Renée Vellvé från GRAIN kommer att ta upp kopplingen till bl.a. svenska pensionsfonder.

Gentrifiering i Stockholm, Göteborg och Malmö

2011-11-10T16:53:00.010+01:00

Visst känner vi alla till att områden i staden gentrifieras. Gentrifiering betyder att de som flyttar in är rikare än de som flyttar ut. Kollegor från Lund och Umeå har nu analyserat detta i detalj i Stockholm, Göteborg och Malmö. Här får vi i färgkartor klara och exakta uppgifter om det som vi annars bara ser i villaannonsernas priser och flera finkrogar i gamla arbetarstadsdelar. I Stockholm tänker man gärna på Söder, men lika mycket handlar det om att de gamla höginkomstområdena ytterligare har stärkt sitt försprång genom att de som flyttar in är rikare än de som flyttar ut. Författarna analyserar också drivkrafterna bakom denna kraftiga omstrukturering.

En länk till en av Stockholmskartorna hittar du här.

Artiklen är antagen i Annals of the Association of American Geographers som är en av de högst rankade av geografitidskrifterna. Grattis till Karin Hedin, Eric Clark, Emma Lundholm och Gunnar Malmberg! Karin var doktorand i Lund när hon jobbade med detta, men satt faktiskt hos oss i Stockholm så vi känner oss i alla fall lite delaktiga.

Läs Neoliberalization of Housing in Sweden: Gentrification, Filtering, and Social Polarization

Agro EcoEnergy (T) Limited

2011-11-08T17:16:00.005+01:00

I början av året upptäckte jag att det svenska biobränsleföretaget i Tanzania än en gång ändrat namn: SEKAB = EcoDevelopment = EcoEnergy Tanzania. Den uppmärksamma bloggläsaren vet att jag försöker följa hur svenska intressen fortskrider med sina planer på sockerplantager i Tanzana.

Det märkliga är att när SEKAB en gång i tiden höll på med detta 2008 och 2009 så var varumärket synligt och det gick att hitta filmer och massor av information om hur afrikaäventyren gestaltade sig på SEKABS hemsidor. Om man vill ha samma information idag krävs ett rent detektivarbete.

Nu upptäcker jag att företaget idag uppträder under ännu ett namn: Historien från 2009 och framåt blir alltså: SEKAB = EcoDevelopment = EcoEnergy Tanzania = Agro EcoEnergy (T) Limited. Att få reda på vad det företaget håller på med är betydligt krångligare än när SEKAB stod bakom planerna.

För detta företag (som alltså är inne på sitt fjärde namn) jobbar bland annat en "Resettlement Action Plan Consultant". Det är svårt att tolka detta på något annat sätt än att man verkligen planerar avhysningar av de som nu bor och odlar i de områden där de svenska plantagerna ska skapas.

Dagens industri allt sämre som landskapsforum

2011-11-04T06:37:00.003+01:00

Våren 2008 uppmärksammade jag att Dagens industri var en utmärkt landskapstidning. I nästan varje nummer kunde man läsa om företag och framåt entreprenörer som på olika håll i världen var inblandade i att med aktieägares och investorers hjälp vara med om att omvandla landskap vare sig det gällde svartjordsbältet i Ryssland, svenska skogsföretag i Brasilien eller biobränsleäventyr i Afrika. Av dessa tre exempel är det väl mest skogsföretagen som fortfarande har lite medvind. Dagens nummer är samma besvikelse för landskapsforskaren som mina stickprov varit under det senaste dryga året. "Norske skog vinnare i Oslo efter stark delårsrapport" är det närmaste jag kommer landskapet.

Har luften gått helt gått ur alla förväntningar om att råvaror och fastigheter, skog och jord, är en intressant kontrast till IT-bubblor? Det kan ju förstås vara så att mina stickprov har missat nåt, men jag anar en finansiell logik bakom bakom att vi inte längre kan få se så mycket landskap i Dagens Industri. Jag kan bara minnas någon enstaka vingård när jag tänker tillbaka på det senaste året.

Räcker maten till 9 miljarder?

2011-11-01T15:15:00.007+01:00

Ingen har väl missat att vi i dagarna har blivit 7 miljarder människor på denna planet och prognosen till 2050 säger att vi då - om mindre än 40 år - kommer att vara 9 miljarder. Räcker maten? Kan världens jordbruk då förse oss med livsmedel?

En del är pessimistiska och ser den ökande folkmängden som drivkraften till dagens svältkriser Se t.ex debattartikeln Ökad folkmängd bakom svält i Sydsvenska Dagbladet.

Samtidigt så menar t.ex. George Monbiot att befolkningsproblematiken är ett mycket mindre problem än konsumtionen. - Inte undra på att de rika är så besatta av befolkningsfrågan, twittrade han och hänvisade till sin blog i Guardian.

Nyligen publicerade Jonathan Foley och hans medförfattare artikeln Solutions for a cultivated planet . De menar att jordbruksproduktionen skulle kunna fördubblas och att man samtidigt skulle kunna reducera jordbrukets negativa miljökonsekvenser, allt inom ramen för de 12 procent av jordens yta som redan idag är uppodlade.

På måndag den 7 november kommer Jonathan Foley till Stockholm för ett möte i regi av Svenska Nationalkommitteen för Geografi: Global food security: biophysical and and social limits and opportunities. Mötet är öppet för allmänheten, men se till att anmäla dig, så kan du uppdatera dig på det vetenskapliga underlaget till ett svar på rubrikens fråga,

Alf Hornborg i Stockholm och på SLUs forskarblogg

2011-10-30T12:45:00.006+01:00

Den nystartade seminarieserien Stockholm Seminar on Environmental Social Science inleder den 30 november med besök av Alf Hornborg, som kommer att tala om

"Sustainable Development as a Problem of Global Distribution: Transdisciplinary Theory and Methods for Tracing Environmental Load Displacement"

Se mer på denna länk till Statsvetenskapens hemsida. Observera dock att seminarieserien är sponsrad av fakulteten och är ett samarbete mellan många olika institutioner inom fakulteten.

Läs också debatten om tillväxt på SLUs forskarblogg och på andra ställen:

Astrid Kander på Ekonomisk historiska institutionen i Lund är i sin recension av boken Hållbarhetsmyten kritisk mot sina kollegor på institutionen i inlägget Tillväxtoptimister blundar för miljöproblem på ekonomibloggen Ekonomistas.

¨

Göran Djurfeldt hyllar samma bok på SLUs forskarblogg och är samtidigt kritisk mot Alf Hornborgs bok Myten om maskinen och skriver: Finns det en gräns för tillväxten eller är den vår enda utväg?

Och Alf Hornborg undrar i sitt svar: Finns det en gräns för tillväxtoptimismen?

Kina i Afrika: ett par sockor från Tot

2011-10-27T22:48:00.012+02:00

Jag köpte två par kinesiska sockor i Tot i Marakwet (Kenya) i mitten av september. De kostade 40 kenyanska shilling per par. Det blir 2 kr och 55 öre. Jag har haft svårt att bryta förpackningen på det andra paret. Först vill jag läsa och läsa om texten på etiketten några gånger till. Pröva själv, gärna med ett engelskt lexikon i handen:

Det finns många fina exempel på internet på den nya friska oförvägna kinesiska engelskan. Den demonstrerar ett självförtroende, som verkar vara intimt förknippat med den kinesiska ekonomiska expansionen i världen LÄNK LÄNK LÄNK LÄNK

Men bortsett från språkhumorn är de billiga sockorna från Tot en påminnelse om kinesiska intressen i Afrika, som inte alltid är lika oskyldiga som ett par sockor med roligt språk (vad betyder egentligen volitation?).

Pádraig Carmody (till vänster) diskuterar med doktorander och mastersstudenter i Juja, Kenya i dec 2008.

Det är flera geografer som sätter denna expansion under luppen. Pádraig Carmody från Trinity College i Dublin har undersökt bl.a. de kinesiska intressena i Afrika i sin bok The New Scramble for Africa , som kom ut i våras. Den som vill veta hur Pádraig uttalar sitt förnamn kan lyssna på radioprogrammet Konflikt från i våras, när han intervjuades om Frankrikes intressen i Afrika.

På vår egen institution undersöker Linn Axelsson handel med kinesiska textilier i Ghana. Hon har bl.a. medverkat i boken The rise of China and India in Africa.

Jan Öhman för länge sedan

2011-10-21T15:03:00.002+02:00

Jag letar efter en gammal bild och ut ur mappen kommer helt felsorterat ett foto från ett gemensamt pedagogiskt seminarium mellan de båda kulturgeografiska institutionerna i Uppsala och Stockholm. Det måste ha varit i slutet av 1970-talet. Och mitt i bilden sitter Jan Öhman. Alltså hade vi känt varandra i mer än trettio år. Vi forskade i olika fält, var inte nära vänner, men träffades då och då som man gör - genom alla dessa år. Och jag har fortfarande många mer samtal jag velat föra med Jan. Tillsammans med Kirsten Simonsen gjorde han aktuell svensk och nordisk samhällsgeografi synlig för världen i boken Voices from the North.

Det är Sven-Olof Lindquist och Kerstin Bodström som flankerar Jan. Gunnar Arpi håller sig skeptiskt på avstånd i gul skjorta längst bort.

Parallellspråkighet

2011-10-18T08:00:00.005+02:00

I går på institutionens måndagsmöte fick jag höra att rektor helt nyligen beslutat om en språkpolicy, som dessutom, så vitt jag kan se, stödjer det som jag bloggade om i september.

Man skriver bl.a.:

"Målet om parallellspråkighet innebär att ett medvetet arbete med att stärka de internationella inslagen i utbildningen förenas med ett arbete med att utveckla svensk terminologi och svenskspråkiga textmönster inom respektive område"

Här är länken till Stockholms Universitets språkpolicy.

Torpets transformationer

2011-10-17T11:15:00.004+02:00

I fredags var här en mycket uppskattad disputation. Etnologen Birgitta Svensson granskade med skarp blick och entusiasm Maja Lagerqvists avhandling om hur det svenska torpet överlevt från 1800-talets bistra verklighet till Ernst Kiersteigers TV-torp.

Läs mer här.

The Ampersand and the Hyphen

2011-10-10T17:58:00.008+02:00

Ett av skälen till att jag bloggar på svenska är att jag tycker att det är viktigt att vara tvåspråklig, att kunna berätta om global miljöhistoria och geografi på enkel svenska. Men idag har jag fått problem när jag på redig svenska vill berätta om ett intressant och viktigt seminarium.

Den 26 oktober har Carole Crumley bjudit in till ett seminarium här i Geovetenskapens hus. Det är Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi som står som värd och Carole Crumley har inbjudits att arrangera detta efter att hon fick en medalj i våras av sällskapet.

Så här heter hennes tema för dagen

The Ampersand and the Hyphen:
An Update on the Science-Society Endeavour

Hur skulle man kunna hitta en bra svensk översättning? Ordagrant blir det
Och-tecknet och bindestrecket: En uppdatering av vetenskap-samhälle-bemödandet.

Men bortsett från att och-tecken eller et-tecken (dvs "&") låter mycket klumpigare än ampersand så finns det flera fallgropar. Science kan inte alltid (utom på Bryssel-engelska) översättas till vetenskap. Det har jag bloggat om tidigare. Vad Carole Crumley vill att vi ska diskutera på seminariet är vilka hinder som finns för att vi som är samhällsvetare och humanister ska kunna bidra mer till kunskapen om globala miljöförändringar (som ju annars riskerar att bli ett revir för science = naturvetenskap, trots att det är mänskliga samhällen som skapat miljöproblemen). Läs mer om seminariet här: The ampersand and the hyphen.

Svenska sockerrörsplantager i Bagamoyo-- fortsättningen.

2011-10-06T13:44:00.007+02:00

Den uppmärksamme läsaren "Anonym" (skriv gärna ut ditt namn nästa gång) uppmärksammar nyheter om de planerade svenska plantageäventyren i Tanzania, som jag skrivit om i tidigare bloggar. Hon hänvisar till den utmärkta men tyvärr dyra nättidskriften Development Today med följande länkar. Jag har bara läst ingressen till den första artikeln och förstår inte riktigt hur ingressen kan vara inledningen till en nyhet om att att SIDA beslutat stödja äventyren (som anonym säger) men det står i så fäll längre ner i artikeln.

http://www.development-today.com/magazine/2011/dt_7/business/no_nordic_dfi_investment_in_bagamoyo_ethanol_project

http://www.development-today.com/magazine/2011/dt_6/news/sida_positive_to_tanzania_biofuel_project_but_keeps_paper_trail_secret
Kanske kan någon välinformerad läsare, eller kanske anonym själv, förklara på vad sätt SIDA skulle stöjda projektet.

Under alla omständigheter står det klar att den tidigare miljöfrälsningsattityden hos projektet verkar rejält kanstött. Nu handlar det om att sätta upp en sockerplantage och om det ska bli "miljövänligt" bränsle eller bara säljbart socker verkar inte längre viktigt. Vi väntar fortfarande på en bra miljökonsekvensbeskrivning, som också tar upp det sociala frågorna kring avhysning av de som hittills har utnyttjat marken. Var står Stockholm Environment Institute i denna fråga?

Eco-Energys vd Per Carstedt framträder snart på markroffarnas toppmöte i Singapore och ska där tala om risker och utmaningar när man investerar i jordbruk i den lukrativa region som Afrika utgör. Här är mijöperspektivet avlägset.

Samtidigt som investerare träffas i Singapore så hålls en workshop i Uppsala:

Land grabbing in Africa: Global resource scarcity and competition for survival

21 Oktober 2011, kl 9-17

Vicerektor och ny fakultetsnämnd

2011-09-28T09:11:00.001+02:00

Idag är sista dagen för fri nominering inför valet av vice-rektor och fakultetsnämnd vid Stockholms Universitet. Jag har fungerat som ordförande för valberedningen inom samhällsvetenskaplig fakultet och har därmed också deltagit i den valberedning som föreslagit vice-rektor för humaniora, samhällsvetenskap och juridik. Det var, för vår fakultet och för vicerektorsposten, ett lätt och roligt arbete som i realiteten redan var avklarat i juni. Det var gott om bra kandidater och inga stora motsättningar.

Nytt för 2012 är alltså tillsättandet av två vicerektorer. Den naturvetenskapliga dekanen fungerar som vicerektor för naturvetenskap, medan en ny nivå med vicerektor och områdesnämnd inrättas för humaniora, samhällsvetenskap och juridik. Från vårt håll finns en viss oro över att det på det sättet blir en ny nivå mellan fakulteten och rektor. Den naturvetenskapliga vice-rektorn kan rimligtvis uttala sig med större tyngd för sin fakultet eftersom denne också är ordförande i fakultetsnämnden. Det blir nu också en grannlaga uppgift för den nya vicerektorn för hum-sam-jur och för områdesnämnden att fastställa arbetsordningen. Hur många typer av ärenden vill man genast delegera ned till fakultetsnämnderna och vad vill man behålla på områdesnämndsnivå? Förhoppningen är att allt som enklare kan skötas på lägre nivå också ska delegeras dit så att det inte uppstår mer byråkrati och längre beslutstid. Men samtidigt måste ju den nya vicerektorn kunna försvara hela det humanvetenskapliga fältet i konkurrenssituationer. Exempelvis i frågor om publiceringspolitik, bibliometri och forskningsvärdering kan man tänka sig att det finns olika syn mellan de områdena, men antagligen också inom samhällsvetenskaplig fakultet. Vi tror att vi har hittat rätt person att hantera denna kvistiga materia och föreslår filmvetaren Astrid Söderberg Widding som vicerektor för området.

Här är förslagen från valberedningen för vicerektor och från valberedningen inom samhällsvetenskaplig fakultet.

Samtliga förslag finns på denna sida.

Engaruka

2011-09-25T15:31:00.021+02:00

Jag inser att jag aldrig skrivit om Engaruka i denna blogg. Det var Engaruka i Tanzania som fick mig att intressera mig för "öar" av intensivjordbruk i Östafrika - ett tema som vi inledde ett projekt kring i mitten av 1990-talet. På en konferens i Mombasa 1993 stod John Sutton som direktör för British Institute in Eastern Africa vid ett bokbord och mina ögon föll genast på en flygbild av fossila åkrar som prydde omslaget till en av deras skrifter: Engaruka.

För en utförlig beskrivning av John Suttons undersökningar i Engaruka, från vilken denna bild är hämtad, se; Sutton, John E.G. (2000). Engaruka: an irrigation agricultural community in northern Tanzania before the Maasai. Nairobi: British institute in Eastern Africa.

Sedan dess har jag nu sammanlagt fyra gånger besökt det stora övergivna bevattnings- och åkersystemet i den afrikanska gravsänkan (Great Rift Valley), nedanför krater-höglandet (med bl.a. den välkända Ngorongoro-kratern). På 1990-talet tog man sig dit över väglös savann c:a 2 timmar norrut från Mto wa Mbu, ett sjudande samhälle som de flesta turister pä väg till "vildmarksturismen" i Ngorongoro och Serengeti passerar. I förra veckan åkte jag för första gången på den nya vägen, var för första gången med om att man skulle betala en slags turistbomavgift för att komma in i byn Engaruka och övernattade på en ny campingplats med toa, duschar och bekvämt tak för måltider.

Sedan jag första gången besökte Engaruka har nu också John Suttons stora antal skrifter om Engaruka kompletteras med en omfattande doktorsavhandling av Daryl Stump -- se länk 1 och länk 2 -- och vi börjar få en allt klarare bild av hur det stora åkersystemet växt fram.

I förra veckan fick en grupp från Sydafrika, Zimbabwe, Storbritannien, Tanzania, USA och Sverige en chans att i fält diskutera det senaste resultaten under sakkunnig ledning av såväl Sutton som Stump. Det var en del av det VR-finansierade samarbetsprojektet mellan Sverige och Sydafrika om förkolonialt intensivjordbruk.

Även om vandringen leddes av såväl John Sutton, Daryl Stump och en bybo med stor kännedom om åkersystemet var det inte alltid lätt att orientera sig i det gigantiska åkersystemet. I detta fall berodde oklarheten på att det tillkommit några Maasaiboställen i närheten av den utgrävning vi var på väg mot.

Men vi har numera också en mycket bättre uppfattning om kopplingen mellan klimathistoria och Engarukas utveckling tack vare ett team under ledning av naturgeografen Lars-Ove Westerberg. Deras artikel kom förra året i Geographical Journal.

I Engaruka finns inte bara det övergivna bevattningssystemet. Lite längre ned finns ett pågående bevattningsjordbruk. Dagens åkerområde i Engaruka växer fort och kanaler leds allt längre ut på den savannen, där bananer, majs och andra grödor grönskar i det som annars hade varit torra marker med akaciaträd och betande giraffer.

Modern bevattningskanal byggd med i princip samma teknik som de gamla, nu övergivna från 1400-1700-talen.

Visa större karta

Dagens bevattning syns tydligt i google maps (se ovan ) och i Google Earth. Väljer man att titta på Engaruka i Google Earth finner man även i Panoramio ett antal illustrativa markbilder av den utmärkte fotografen Geo-Lasse.

Magra jordar och gott vin

2011-09-07T19:33:00.007+02:00

I kvartärgeologi brukar man få lära sig Atterbergs kornstorlekskala. Men Dagens Nyheters bildredaktör har nog inte pluggat kvartärgeologi.

Mager jord ger bästa vinet skriver DN i söndags. I bildtexten står det att jorden ska vara mager och väl dränerad med mycket grus och sand. Den uppmärksamme läsaren ser i stället något som i mina ögon ser ut som hoptorkade lerkockor med synliga rötter.

Jag föredrar att inte anklaga Kronstam utan bildredaktören . Kronstam skriver intressant om grusiga jordar och viner som nästan verkar vara odlade på klapperstensfält. Låt mig illustrera Kronstams artikel med följande bild i stället.

Banyuls är namnet på en region och på ett sött dessertvin eller aperitif som odlas i södra Frankrike längs kusten på gränsen mot Spanien. Mager jord, som ett söndertrampat skiffertak, magra skördar och sött vin. Uppsvinget för Banyuls på senare tid (de har fått ursprungsmärkning) har gjort att gamla terrassbyggarkunskaper har kommit till heders igen.

PS: Efter närmare eftertanke (eller rättare efter lite googling) är jag kanske inte så imponerad av vad Kronstam skrivit. Artiklen från i söndags (länk ovan ) är en så gott som exakt kopia av vad han publicerade i juni 2000. Självplagiering är ett stigande problem inom forskningen och förekommer uppenbarligen även bland populära vinskribenter.....

Engelska eller svenska som forskningsspråk? Båda!

2011-09-03T09:15:00.004+02:00

Geografibloggen Geonotes uppmärksammar ett föga uppmärksammat JO-beslut: Det är fel av universitet att kräva att ansökningar om anställning eller befordran ska formuleras på engelska. Själva JO-beslutet verkar inte finnas på nätet. Det hade varit intressant att läsa: gör forskningsråden i så fall också fel när de kräver ansökningar på engelska.

Själva grundfrågan är inte lätt. Min grundinställning är klar: svenska universitetsforskare oberoende av ursprung vinner på att vara två- eller flerspråkliga. Detta innebär dels att man kan kräva av svenska forskare att kunna delta i den internationella forskningsdebatten, Men det innebär också att förmågan uttrycka sina resultat på både engelska och svenska är viktigt, det är ett bra mått på att man verkligen kan sin sak och har tänkt över begreppen. Det är fattigt i samhällsvetenskaper och humaniora att tvingas använda engelska glosor på svenska. Det är utvecklande rent innehållsligt att fundera över vad begreppet borde heta på svenska även om man författar de flesta texterna på engelska. Ibland kan det vara så att det inte finns bra svenska översättningar på engelska begrepp, men lika gärna kan det vara så - i alla fall i mitt fält - att de svenska begreppen är bättre och kanske borde introduceras i akademisk engelska precis som smorgasbord och ombudsman.

Ett annat problem i sammanhanget är hur engelskans tilltagande dominans skär av oss från andra språkområden, där det händer intressanta saker på vårt område. Till den frågan hör också det faktum att det finns ämnesområden där många inte längre kan läsa allt vad som skrevs inom svensk forskning under den tid långt in på 1950- och 1960-talet när andra språk än engelska var gångbara som internationella vetenskapliga språk.

I förlängningen av detta tycker jag också att det är rimligt att kräva att forskare som inte har svenska som modersmål, men ska vara verksamma vid svenska universitet, lär sig svenska. Vi eftersträver ju internationalisering av undervisningen och forskning och det innebär ju också att de icke-svenskar (ofta amerikaner och engelsmän) vi rekryterar ska visa intresse för internationalisering och att kunna prata om sin forskning på svenska.

Men hur man översätter denna grundinställning till praktiska språkregler är långt ifrån lätt. BBC uppmärksammade den svenska situationen i ett mycket bra program i våras med intervjuer bl.a. med Olle Josephsson på Nordiska språk här på Stockholms Universitet. Tyvärr finns det inte att ladda ner längre.

Jag kan förstå grundinställningen från JO och från språklagen - att man ska kunna kommunicera med svenska myndigheter och universitet på svenska - men samtidigt är ju självklart behovet att kunna välja sakkunniga utanför Sverige är ett tungt skäl. Men det borde ju kunna lösas eftersom det oftast är den sökandens publikationer snarare än avsiktsförklaringar osv. som är avgörande vid den vetenskapliga bedömningen.

Som Geonotes noterar finns det många följdfrågor kring detta. Jag vet inte ens om kravet att själva ansökan ska vara på engelska förekommer på mitt eget universitet. Och på vad sätt påverkas de statliga forskningsråden av JO-beslutet?

Det finns förresten skäl att påminna om Maria Ågrens inlägg "Svensk humaniora på engelska - en svår men nödvändig kombination" i Tvärsnitt 2005 och den efterföljande debatten.

Terra preta-forskare på ingång: Bill Woods

2011-08-26T18:12:00.004+02:00

Om en dryg vecka dyker Bill Woods upp i Stockholm och Uppsala. Han är en av de ledande forskarna på den människoskapade jordmånen terra preta i Amazonas och vi jobbar också ihop i projektet Mapping Global Agricultural History. Det är det livaktiga WHEN-seminariet och Christian Isendahl som har lockat hit honom denna gång. På tisdagen den 6 september ger han ett seminarium i Uppsala i WHENs regi. Så här skriver Christian Isendahl:

WILLIAM I. WOODS
AMAZONIAN DARK EARTHS: A REVIEW

Tuesday, September 6, 2011 at 16.15-18.00
Geijer Lecture Hall on Campus Engelska Parken, Thunbergsvägen 3H, Uppsala

Abstract
Without major amendments tropical soils are generally considered to offer poor prospects for agricultural development. Amazonian soils represent a textbook case. Soil quality equals destiny in many readings of Amazonia?s past, present, and future. Yet in the past few decades archaeologists have uncovered evidence of large and complex prehistoric societies in Amazonian environments despite earlier consensus that such development was untenable. More recently, geographers have discovered that these sites coincide with fertile, dark soils termed *terra preta* that occur in a variety of landscape contexts and extents, from patches of less than a hectare to many square kilometers and *terra mulata* that typically are associated with terra preta and usually encompass larger areas. Collectively, both types comprise Amazonian Dark Earths. It is now clear that these soils are anthropic in origin and represent fonts of local environmental knowledge and know-how with ancient roots and contemporary pan-tropical applications. An intriguing property is their apparent persistence, even after cultivation cessation ranging from decades to centuries and possibly millennia. Local people continue to generate these soils with skilled practices, including carbon amendments and microbial management. Both the soils and these practices are important agricultural resources within contemporary Amazonia. They provide a global model for developing long-term future sustainability of food production in lowland tropical environments. They also constitute a significant reservoir for the short- and long-term sequestration of carbon. This lecture will report on the results of multidisciplinary efforts to understand the Amazonian Dark Earths.

William I. Woods is Professor of Geography at the University of Kansas, United States. His primary research interests include abandoned settlements, anthropogenic environmental change, soils and sediments, and traditional settlement-subsistence systems. He has directed archaeological and geographic field investigations in the United States, Middle and South America, and Europe. Professor Woods is a world-leading scholar of archaeological approaches to soils and sediments and has over the last decade published particularly prolifically on anthropogenic soils in the Amazon. Among his numerous publications are *Abandoned Settlement Analysis: Theory and Practice* (with Robert C. Eidt; 1974), *Amazonian Dark Earths: Origin, Properties and Management* (co-editor; Kluwer, 2003), *Amazonian Dark Earths: Explorations in Space and Time* (co-editor; Springer, 2004), and *Amazonian Dark Earths: Wim Sombroek?s Vision* (co-editor; Springer, 2009).

All welcome! Please distribute this announcement freely!

Kritisk och instrumentell miljöforskning

2011-06-19T18:46:00.009+02:00

"Many of the concerned sustainability scientists and earth system scientists seem, in their friendly interdisciplinary invitations and their appreciation of the social sciences, ignorant of or immune to the critical and reflexive aspects of the social sciences and humanities"

Så skrev jag i en artikel som jag just fått accepterad i Quaternary International: Landscape research in a world of domesticated landscapes: the role of values, theory and concepts.

Jag blev påmind om den meningen flera gånger i samband med den gångna veckans NESS-konferens. Först blev jag lite förundrad över Johan Rockströms inledning The social challenge of tipping towards social sustainability. Jag hade nog väntat mig en mer kollegial ansats forskare emellan kring hur man ska se på de samhällsvetenskapliga bidragen till analys av globala miljöfrågor, och mindre av hans ofta och väl framförda varning om det globala läget. Han framförde avslutningsvis att samhällsvetenskaperna har en nyckelroll att spela i aktuella miljöfrågor: "it is now up to the social scientists to provide solutions".

Melissa Leach tog i sin plenarföreläsning Pathways to sustainability? Environmental social science and justice in a complex, dynamic age upp frågan om hur den kritiska forskningen förhåller sig till den mer instrumentella och byggde i sitt resonemang på en tänkvärd kategorisering av Michael Burawoy av sociologiforskningens instrumentella respektive kritiska, reflekterande grenar och hur dessa två förhåller sig tillvarandra. Jag har inte läst artikeln än, men frågan om hur samhällsforskning förhåller sig till skärningspunkten mellan det kritiska och det instrumentella och mellan det inom-akademiska och det policy-orienterade är en av de centrala frågorna i relationen mellan den mer okritiska, policy-orienterade sustainability-forskningen och den ofta mer reflekterande samhällsvetenskapen.

Immanuel Wallerstein närmar sig delvis samma fråga på ett lite annorlunda sätt än Burawoy. Wallerstein menar det är viktigt att särskilja den engagerade samhällsforskningens tre mentala operationer (den intellektuella, den moraliska och den politiska). Enligt Wallerstein så rör sig en stor del av litteraturen om globala miljöfrågor osäkert och på ett luddigt sätt mellan dessa olika mentala operationer. Se mer om Wallersteins resonemang i min artikel som jag inledde med att hänvisa till.

Samtliga plenarföreläsningar återfinns på Stockholm Resilience Centres utmärkta video-sidor från NESS. Den intressanta diskussionen om Rockströms inlägg återfinns inte i samma fil som Rockströms utan i slutet av Miranda Schreurs inlägg.

NESS-ta vecka

2011-06-10T15:00:00.010+02:00

Förlåt vitsen, men nästa vecka är det NESS i Stockholm: 10th Nordic Environmental Social Science Conference (NESS 2011) . Se denna länk. Intresset för att delta i en session som ska diskutera olika teoretiska perspektiv på landskapsförändring har varit så stort att inte alla anmälda får plats. Diskussionen kring vad resiliensperspektivet kan bidra med i sammanhanget upptar många av de artiklar som nu cirkulerar före mötet. Se abstracts på följande länk.

Det ser ut att kunna bli en lika murlös och intressant resiliens-diskussion som i Berlin för ett år sedan. Jag har äntligen hunnit med att formulera mitt inlägg i Berlin i fullständig text och kommer att lägga fram det även här.

Resilience thinking and political ecology: two approaches to understanding agricultural landscapes

Jag illustrerar denna blog med ett foto från ett bocage-landskap i Nordfrankrike. Det är ett av de exempel jag tar upp, som visar hur många karaktäristiska och till synes uråldriga landsskapstyper i Europa är förhållandevis unga och till stor del återspeglar 1800-talets ökade kommersialisering och regionala arbetsdelning. Nyckeln till att förstå dessa landskaps framväxt och möjligheterna att bevara dem idag ligger mer i samhällshistoriska perspektiv, som ekonomiska historia och världssystemteori, än i resiliensbegreppet hävdar jag i artikeln. För att begreppet social-ekologiska system ska kunna bli användbart måste analysen av de sociala system bli skarpare och närma sig samhällsvetenskapens syn på vad ett samhälle är, hävdar jag.

Jordbruksmarkens pris -- globala jämförelser

2011-05-30T10:19:00.001+02:00

I samband med diskussionen om det markrofferi som utländska bolag och regeringar utsätter framförallt Afrika för har jag i två tidigare blogginlägg (Vad är marken värd? och Sensationella uppgifter) uppmärksammat det enorma gap som råder för priser på jordbruksmark globalt sett. Uppgifterna tycks bekräftas i senaste kvartalsrapporten från Black Earth Farming som jag knyckt nedanstående figur från.

Källa: http://www.blackearthfarming.com/files/BEF%20Q1%20Report%202011.pdf

När man tittar på det diagrammet ska man dessutom komma ihåg att priserna inom de västliga delarna av EU är högre än i USA. Till vissa delar kan naturligtvis prisrelationerna förklaras med skillnader i produktivitet. I Ryssland kan man i bästa fall komma upp till hektarskördar av vete som motsvarar svenskt 1940-tal, dvs 4 ton per hektar. Men skillnaden i produktivitet kan inte ensamt förklara det enorma gapet. I diagrammet ovan finns ju inte heller med något uppskattat värde av de stora marköverlåtelser som pågår i Afrika, som verkar handla om kompensationer långt under 1000 kr per hektar för 99 års gratis arrende.

World Historical Ecology Network Seminar

2011-05-24T10:36:00.001+02:00

World Historical Ecology Network är ett nätverk med bas i Uppsala som samlar forskare med fokus på global miljöhistoria. Jag vidarebefordrar en seminariekallelse från Christian Isendahl¨och länkar samtidigt till en sammanfattning som ger en bild av det projekt vi ska rapportera från: Mapping Global Agricultural History.

Christian skriver:
-------------

Do not miss the upcoming WHEN Seminar on June 1!

We are very pleased indeed to announce the next open World Historical Ecology Network Seminar at Uppsala University.

MATS WIDGREN AND JANKEN MYRDAL
Global Agricultural History: Mapping the Past for Modeling the Future: Africa and Eurasia

Wednesday, June 1, 2011 at 15.00-17.00
Room 2/1024 in the Campus Engelska Parken, Thunbergsvägen 3H, Uppsala

Abstract
Climate change models can be improved by incorporating past human landscape transformations. Accurate maps of global agricultural history are critical in this regard. Agriculture is one of the oldest, most thorough and spatially extensive of all human activities on earth. This seminar provides the results of a four-year project by geographers, archaeologists, historians and economists from the United States and Sweden. Global and continental scale maps are presented for AD 1000, AD 1500 and AD 1800 (here only for Africa and Eurasia) with discussion of 19th and 20th century agricultural developments. Changes during the past millennium occurred suddenly, in great leaps, not in a slow and continuous manner. Qualitative changes within existing agricultural systems (intensification) were as important as quantitative changes (expansion) of previously established patterns of land use.

Mats Widgren is professor of geography at the Department of Human Geography, Stockholm University. Janken Myrdal is professor of agrarian history at the Section of Agrarian History, Department of Economics, Swedish University of Agricultural Sciences.

All welcome; please distribute this announcement freely!

For more information on the WHEN Seminars at the Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University please contact Christian Isendahl (email: christian.isendahl@arkeologi.uu.se; phone: 018 471 22 15, 0709 367 666).

DN Världen: skrattspegelbild av världen

2011-05-23T09:35:00.004+02:00

DN Världen har från sitt första nummer fått kritik för att de alltid återger Fredik Reinfeldt i form av en skrattspegelbild där hans huvud är oproportionerligt stort samt för att de vid återkommande tillfällen meddelat att Schweiz är med i EU. Kritiken har publicerats i deras insändarspalt och de har till och med i en brett upplagd artikel visat hur skrattspegeln förvrider Reinfeldts rätta proportioner och i en annan artikel förklarat varför Schweiz inte är med i EU. Men de fortsätter att konsekvent återge Reinfeldt med samma skrattspegelbild. även i sitt senaste nummer som kom till prenumeranterna idag. Där står fortfarande att Schweiz är med i EU. Även i det senaste numret förekom en insändare som tydligt klargjorde att Reinfeldt faktiskt inte ser ut som ett grodyngel och att det finns kameror som på ett mer rättvist sätt kan återge hans storleksproportioner.

Allvarligt talat: vad är det som gör det journalistiskt rumsrent att ljuga med kartor som påstår att Sverige är större än Madagaskar, medan manipulerade bilder, felaktiga sifferuppgifter och faktafel i text anses pinsamt??

Den som tycker att jag utrycker mig konstigt kan kolla min blog från i januari.Världen enligt DN och FIB-kulturfront. DN-Världen har fortfarande Mercators projektion på sina världskartor - och även FIB-Kulturfront om de inte ändrat sig i det allra sista.

Farliga flygkartor

2011-05-20T10:56:00.006+02:00

Jag har tidigare kritiserat DN och Folket i Bild Kulturfront för att de väljer kartprojektioner som snedvrider världen på den fattiga världens bekostnad. Men jag måste säga att det är snäppet läskigare när flygbolag slarvar med kartor. I det polska flygbolaget LOTs Kaleidoscope 5/2011 hittar jag följande karta.

Det är väl i och för sig OK att hamna i Marseille när man har höpt en biljett till Madrid eller nånstans i Toscana om man har köpt en biljett till Barcelona.

Det är dock mera tveksamt om jag skulle köpa en biljett med Lot från Warsawa till Sofia. Jag vill gärna uppleva Svarta havet, men skulle föredra en båt framför att landa med flyg..

Becoming wilderness

2011-05-18T20:26:00.002+02:00

Boka onsdagen den 15 juni kl 10:00 och kom till Nordensköldsalen i Geovetarhuset på Stockholms Universitet. Då disputerar Camilla Årlin på avhandlingen Becoming Wilderness: a topological study of Tarangire, Northern Tanzania 1890-2004 .

Avhandlingen är å ena sidan en grundlig empirisk redogörelse för hur grunden för läggs nationalparken Tarangire i Tanzania genom olika beslut och överväganden under Tangayikas koloniala och postkoloniala historia, men den formar å andra sidan ett teoretiskt bidrag till landskapsforskningen. Titeln kan ses som en kommentar till Roderick P. Neumanns Imposing Wilderness. Neumann bygger vidare på Dennis Cosgroves landskapsdiskussion och ser införandet av nationalparker i Afrika som en del av ett projekt där en kolonial bild, en föreställning om det vilda Afrika, tvingas ner över ett territorium. Årlin ser utvecklingen långt mer dialektiskt och visar hur utvecklingen av Tarangire till en turistiskt säljbar vildmark är resultatet av olika praktiker från både kolonialtjänstemän och lokalbefolkning, där tsetse-bekämpning, jaktpolitik, kamerans och bilismens utveckling, planering och zonering samverkar till att låsa en fast gräns mellan å ena sidan "vildmark" och å andra sidan betesmarker och odlingslandskap.

Opponent är Dan Brockington, som med sina böcker Fortress conservation : the preservation of the Mkomazi Game Reserve, Tanzania och Celebrity and the environment : fame, wealth and power in conservation positionerat sig som en av de mest tongivande kritiska granskarna av sambandet mellan makt, ekonomi och vildmarksbevarande.

Åkermorfologi - facit

2011-05-16T08:57:00.010+02:00

Tyvärr så sammanföll den rafflande åkermorfologitävlingen med ett sammanbrott i bloggerfunktionen. För att göra de tre tävlande full rättvisa och för att få tillfälle att kommentera bilderna kommer här först de tre svaren, varav två alltså raderats från kommentarsfältet.

Först ut var signaturen "Jakob" som svarade:

"Jeg kan jo lige så godt prøve: Fra Norge til Sverige.
Det sidste billede ligner i høj grad Danmark, men jeg finder Sverige mere sandsynligt."

Senare samma kväll svarade "Jerker":

"Skulle tippa på att du åkt från Polen till Ukraina. "

När vinnaren Jerker redan hade korats kom "Ian B." med ytterligare ett svar.

"Poland o Tjeckien kanske? Den andra ser ut som klassisk napoleansk arv system".

Som jag brukar säga till studenter i samband med föreläsningar. Alla svar är bra omk de leder fram till en intressant diskussion och ställer läraren inför nya utmaningar. Om vi först börjar med Jakob - visst är det så att norskt jordbruk är mer småskaligt. Det nog långt fler små brukningsenheter i Norge än i Sverige och det finns få stora helåkerbygder med räta linjer som åkerbegränsningar. Men jag tror knappast att sig tegskifte av det slag som vi såg i den första bilden riktigt haft en chans att breda ut sig på detta sätt i Norge. Även om vi alltså hade flugit över det norska Vestlandet vid 1800-talets början och hamnat över ett mangbölt tun med teigblanding så hade vi nog aldrig kunnat se så stora områden med tegskifte.
När vi sedan ska förklara varför bild två knappast hade kunnat vara från Danmark eller Sverige (Skåne eller Östgötaslätten i så fall?) så blir det lite mer komplicerat. Visst finns det stora åkerskiften i Danmark och Skåne, men knappast med så regelbunden schackbrädesgeometri.

"Ian B." har helt rätt i ett det skulle kunna vara Polen och Tjeckien. I Polen fortsatte jorden till stor del att vara i privata händer under kommunismen, medan det i det kommunistiska Tjeckoslovakien genomfördes olika former av kollektiviseringar och förstatliganden som la den ägomässiga grunden för en totalomarrondering av det slag som bild nr 2 visar. Och visst skulle de smalare tegarna inuti de gigantiska schackrutorna (kvadrater på c:a 700 m sida) kunna återspegla en sekundär uppdelning av åkerskiftena till följd av en realarvdelning av det slag som Code Napoleon en gång införde. Jag förutspår Ian B. en ljus framtid som historisk landskapsforskare, men misstänker att han redan är professor i ett annat, närliggande, ämne.....

Mer sannolikt i detta fall är dock att de smala tegarna -- t.ex. den smalaste rapsåkern i bildens mitt - är en "pai", en 4-5 hektar stor andel i åkermarken som kolchosarbetarna fick sig tilldelade vid privatiseringen av åkermarken i Ukraina (alltså rätt svar Jerker!!) under början av 2000-talet. I många fall syns dessa ägoparceller inte alls på marken eftersom de ofta är utarrenderade till stora kapitalistiska jordbruksföretag som kan bruka dem i upp till 100 hektar stora brukningsparceller av samma storlek som under sovjettiden. Men det finns många mellanformer och det förekommer familjejordbruk som byggs upp av ett mindre antal sådana arrenderade 4-5-hektarstegar.

Om Ukrainas jordreformer och dess avtryck i landskapet kan man läsa i Brian Kuns mastersuppsats Lines in the Landscape. Brian Kuns samlar nu material i Ukraina till en doktorsavhandling i ämnet.

Harvning, sådd (solrosor), vältning i en och samma operation på ett ca 150 hektar stort åkerskifte i Ukraina. 14 maj 2011.

Åkermorfologi -- rätt svar

2011-05-13T21:50:00.002+02:00

Jag fick in två svar på min fråga om åkermorfologi i förra bloggen. Tyvärr så verkar det som om blogger har haft nån slags kollaps för kommentarerna syns inte just nu i alla fall.

Om jag minns rätt så gissade "Jakob" på att resan företogs mellan Norge och Sverige, medan "Jerker" gissade på Polen och Ukraina.

Rätt svar Jerker! Jag misstänker ett efternamn på Jerker för jag vet åtminstone en Jerker som skulle kunna vara både kunnig på europeiska landskap och dessutom lagom åkernörd. Om inte någon annan Jerker hör av sig så sänder jag boken till Moström.

Åkermorfologi

2011-05-11T22:05:00.002+02:00

Nu när så många människor flyger så mycket så kan man undra varför inte åkermorfologi är ett hetare ämne än det är. Jag har tidigare kommenterat det i samband med Irakkriget där en skrift av mig om åkermorfologi figurerade i ett inte helt trevligt sammanhang.

Men nu ska jag utmana läsaren. Jag åkte i går mellan två länder som gränsar till varandra. I avgångslandet tog jag nedanstående bild.

En dryg timme senare såg det ut så här nedanför mig alldeles före landning i grannlandet.

Mellan vilka länder gick flygturen? Första läsaren som skriver in rätt svar i kommentarsfältet får en gratis bok tillsänd per post.

Zaremba svarar ej om källkritik

2011-05-05T16:26:00.003+02:00

Maciej Zaremba bemöter på Second Opinion den kritik som bl.a. jag framfört där (och även här).

Men han svarar inte på den grundläggande frågan om hur han förhåller sig till källkritik. Mitt svar finns på Second Opinon men jag återger det även här:

"I sina kommentarer ovan svarar Zaremba inte på mina två inlägg på Second Opinion.

Den positiva namngeografiövning som Zaremba var med om kan vare sig karaktäriseras som rabblande eller redovisande utan verkar vara ett kort roligt inslag som uppenbarligen öppnade för att förstå världen.

Var har Annica Grundström påstått att denna typ av undervisningsmoment skulle vara snudd på barnmisshandel?

Varför kallar han oss geografiprofessorer för pedagoger?

Och var finns beläggen för att lärarstudenterna inte kan skilja på politiska och vetenskapliga texten?

Slutligen: Var finns svaret på min fråga om källkritiken: Räcker det att vara polemisk eller har undersökande journalistik enligt Zaremba några krav på källkritik?"

Kartkrig och geografi som studiet av rättvisa

2011-05-05T10:09:00.005+02:00

Favelorna i Rio de Janeiro är informella bosättningar som startat som markockupationer men efterhand fått allt mer permanent karaktär. Foto Mats Widgren 2006

Sydsvenska dagbladet uppmärksammar att Rios överklass startar kartkrig mot Google Maps. . Uppenbarligen är både stadens politiker och en del av de boende sura över att favelornas namn får för mycket plats. Inte ska väl stadsdelar som är illegala ha sina namn på kartorna!!! 2006 fick jag chansen till en stadsexkursion per helikopter över Rio och kunde dokumentera den helt speciella stadsbilden där de fattiga slumområdena fanns mitt i stadens centrala delar.

Var det någon som trodde att geografi och kartor inte handlade om rättvisa?? Se min blog om geografi och rättvisa.

Favela Babilônia ligger alldeles ovanför Copacanas lyxbostäder och strandhotell..
Foto Mats Widgren 2006.

Den försvunna klimatflyktingkartan och köpt "vetenskap"

2011-04-22T17:48:00.003+02:00

Frågan om hur prognosen om 50 miljoner klimatflyktingar år 2010 först kom till, sedan användes som ett tungt retoriskt grepp i FN, och nu inte längre finns att hitta på UNEPs hemsidor, blir allt rörigare. Om man försöker ta ner en information från en websida reagerar nätsamhället med att genast göra den mer allmänt tillgänglig. Det är konstigt att inte makthavare ännu insett hur man hanterar nätet. Här kommer kartan, som UNEP Grid inte längre vill visa. Jag återfann den hos bloggen http://wattsupwiththat.com/

UNEP-Grid i Arendal tillhandahåller, i alla fall ännu, den fortfarande i högupplöst from. Följ följande länk:

11kap9climat.png 3012 x 1699 pixels PNG (577K)

Kartan i sig säger inget direkt om antalet klimatflyktingar men när den låg ute på deras mer lätttillgängliga hemsidor hade den texten.

"Fifty million climate refugees by 2010. Today we find a world of asymmetric development, unsustainable natural resource use, and continued rural and urban poverty. There is general agreement about the current global environmental and development crisis. It is also known that the consequences of these global changes have the most devastating impacts on the poorest, who historically have had limited entitlements and opportunities for growth.

Sources

Norman Myers, ‘Environmental refugees, An emergent security issue’, 13. Economic forum, Prague, OSCE, May 2005 ; Millennium Ecosystem Assessment, 2005 ; Liser, 2007."

Mera klargöranden eller snarare mera förvirring om hur förutsägelsen om 50 miljoner klimaflyktingar kom till och nu hanteras av FN finns nu hos den ursprungliga källan till nyheten: Asian correspondent. Deras reporter väntar på ett svar från FN

Sättet som detta hanteras på av UNEP och av UNEP-Grid i Arendal är verkligen klantigt. UNEP-Grid i Arendal har som syfte att "communicate environmental information to policy-makers and facilitate environmental decision-making for change". Då vore det väl väldigt lämpligt att uppdatera informationen om hur man ser på sannolikheten för klimatflyktingar idag och kommentera den äldre kartan, hellre än att bara ta bort den.....

Förklaringen till varför man tagit bort kartan som återfinns här är helt ofullständig. Dessutom så finns kartan kvar i andra sammanhang på samma site som t.ex. här. Det är svårt att sudda ut sin historia på nätet. Man får bära med sig dumma förutsägelser precis som man får bära med sig fyllebilder på facebook resten av livet.

Frågan är större än att enbart handla om en karta. Den belyser det James Fairhead och Melissa Leach beskrivit så väl i sin bok Misreading the African landscape. I kapitel 9 analyserar de de faktorer som gör att FN-system och andra internationella organ bidrar till att upprätthålla, vidarebefordra dåligt belagda och ofta helt bakvända historier om miljöförstöring och dess orsaker. Det är helt enkelt för mycket pengar och intressen inblandade för att man ska ha tid och råd att lyssna på hur forskningsläget idag ser ut. Alarmrapporterna och det utredningsväsende som är kopplade till dem har sin egen politiska ekonomi och har mycket lite med källkritik och vetenskap att göra.

Klimatflyktingarna verkar inte komma...

2011-04-21T16:54:00.002+02:00

Jag har tidigare skrivit om naturvetenskapliga klimatforskare och meteorologer som alltför högröstat pratar om saker de inte har koll på: klimatflyktingar. När naturvetare larmar om klimatflyktingar är det som om samhällsvetare skulle larma om kommande jordbävningar. Det gäller i båda fallen att förstå vilka faktiska drivkrafter och mekanismer som är i rörelse.

Nu verkar det som om en sund skepticism mot alarmrapporterna sakta sipprar in även i FN-systemet. Enligt Spiegel känner sig FN, eller närmare bestämt UNEP, besvärade över sina tidigare larmrapporter och har nyligen plockat ner de webb-sidor från 2005 som larmade om att det 2010 skulle finnas 50 miljoner klimatflyktingar.

Spiegel-länken twittrades fort förbi här nere till höger av den skarpsynte Benjaminsen.

Jag kan inte låta bli att samtidigt tänka på kopplingen till medielogiken, som jag varit inne på i mina tidigare inlägg i de gånga veckorna. Det var ju den som gjorde att meteorologen Holmgren utsågs till flyktingexpert av Expressen förra gången jag tog upp detta. För mig är detta som sagan om Peter och vargen. Ju mer pressen och opionsbildare som t.ex. Birger Schlaug, upprepar ogrundade påstående om klimatflyktingar, desto mer argument ger de till de intressen som inte vill dra ner på energiförbruking och fortsatta utsläpp.

Journalistikens nya villkor

2011-04-20T07:56:00.002+02:00

Jag kanske var lite idealistisk när jag tyckte att undersökande journalistik skulle närma sig ett vetenskapligt förhållningssätt till sina källor. Jag gjorde det i ett blogginlägg, som jag också sände till Second opinion.

Stig-Björn Ljunggren, också på Second opinion, har en annan, mer cynisk, men sannolikt helt realistisk bild av vilka villkor som journalister arbetar under. De jagar så vilt efter en bra "ståry" att källkritik helt enkelt får stå tillbaka. "Medierna är helt enkelt nyhetsdrivna, inte analysdrivna" skriver han.

Stig-Björn Ljunggren lägger ansvaret tillbaka på oss läsare och ser det som en folkbildningsuppgift:

"Om människor är medvetna om under vilka villkor som medierna arbetar, att deras uppdrag inte är att spegla verkligheten utan ge oss en bra 'ståry', att de inte skriver upphetsade rubriker därför att det är sanningen som hyllas, utan den goda historien som det ska puffas för, då kommer vi också att få en mer medveten publik. Och avsändarna tvingas anpassa sig därefter."

Svenska jordbrukets historia på engelska -- och på nätet

2011-04-19T09:43:00.002+02:00

Snart är dags för boksläpp på The Agrarian History of Sweden: 4000 BC - AD 2000. Det är en förkortad och översatt version av Det svenska jordbrukets historia, som gavs ut i fem band med början 1998. I varierande grad har de olika författarna dessutom uppdaterat materialet med hänsyn till den forskning som skett under de senaste 15 åren. Ellen Anne Pedersen och jag skriver om perioden 800 f.Kr. - 1000 e.Kr.

Den svenska versionen är tyvärr slut på förlaget, bortread och eller makulerad. Det finns dock fortfarande en del ex kvar av band 1 i Kulturgeografiska insitutionens kompendieförsäljning. Men det gamla fembandsverket är nu också tack vare bra arbete från lantbruksakademiens enhet för de agrara näringarnas historia tillgänglig på nätet på denna adress:

http://www.kslab.ksla.se/Femband/fembandet.htm

Bör undersökande journalistik vara källkritisk -- eller bara polemisk??

2011-04-13T08:06:00.005+02:00

Idag hade jag tänkt att ta fatt i ett uttalande från Zaremba som jag tyckte var intressant. Zaremba skriver i DN om utredningen En hållbar lärarutbildning SOU 2008:109.

"Utredaren Sigbrit Franke noterar särskilt att lärarstudenterna lider av ett speciellt handikapp. De har svårt att skilja mellan vetenskapliga och politiska texter." (Sverige har slutat undervisa).

Jag känner igen problematiken från universitetsundervisningen, det är ju en av de viktigaste sakerna vi lär ut när det gäller källkritik. Lösningen på det problemet är givetvis att se till att lärarutbildningen närmas den övriga universitetsutbildningen, en process som just nu pågår med full och ibland lite smärtsam kraft vid Stockholms Universitet, där den tidigare Lärarhögskolan nu håller på att integreras i universitetets övriga verksamhet. Ökad satsning på forskning och forskarutbildning för lärare och lärarutbildare som idag föreslås i en debattartikel i SvD är ett annat bra steg för att närma lärarna och lärarutbildningen till det vetenskapliga perspektivet.

Jag blir nyfiken på vad det egentligen stod i SOU 2008:109. Är det verkligen så att färdigutbildade lärare inte kan skilja på vetenskapliga och politiska texter ? På vilken nivå av lärarutbildningen syns det? Vilken undersökning stödjer sig utredaren på när detta påstås -- det måste jag ta reda på. Är det en hållning som finns kvar även efter att vi utbildat blivande lärare i tre terminer geografi på universitetet? I så fall är det något vi måste ta itu med. Det låter intressant. Det är sällan som vi får bra mått på hur vi uppnår våra lärandemål.

Jag går till källan och hittar endast följande text:

"Det räcker med att betrakta litteraturlistor för ett antal utbildningsvetenskapliga arbeten för att se en annan för det pedagogiska forskningsfältet typisk företeelse. Det gäller användningen av politiska dokument – såväl fastställda styrdokument som läroplaner och programmatiska dokument som internationella överenskommelser. Sådana texter kan självklart vara utgångspunkter eller föremål för vetenskapliga undersökningar, men kan inte ses som vetenskapliga teorier eller beskrivningar av skolans verklighet. Om blivande lärare får uppfattningen att politiska och vetenskapliga texter har samma status, riskerar de att få en alltför okritisk hållning till material som har en ideologisk snarare än empirisk grund." (SOU 2008:109 s. 201-202)

Finns Zarembas påstående om lärarstudenternas handikapp belagt någon annanstans i SOU, som jag i hastigheten inte hittar?? Nej, allt talar för att det är stycket ovan som är grunden för Zarembas påstående. Det handlar inte om lärarstudenterna utan om en del av den utbildningsvetenskapliga forskningen. Det gör visserligen inte saken bättre, men varför ska Zaremba uttala sig om de färdiga lärarstudenterna på grundval av det? Om vi talar om ämneslärarutbildningar, dvs för grundskolans högre nivåer och för gymnasiet så har de ju alla utbildats på vanliga universitetskurser och om de efter det skulle ha svårt att skilja politiska och vetenskapliga texter så är det vårt ansvar. Hur var det med källkritiken Zaremba?

För att göra det klart för alla som läser detta: Jag delar Zarembas önskan om en kritisk granskning av skola och lärarutbildning. Jag tror också att det begåtts stora felsteg i utbildningspolitik och lärarutbildning. Som förespråkare för universitetsämnet geografi har jag sett många dumheter både från skolverket, lärarutbildningar och regeringar av skilda färger. Men debatten om detta befrämjas inte av att man hanterar fakta på det sätt som Zaremba gör. Bör inte både skolan och skoldebatten närma sig vetenskapen snarare än kvällstidningsjournalistiken? Är inte det bästa kriteriet för en undersökande journalistik att man kollar sina källor ordentligt?

Maciej Zaremba slarvar med fakta

2011-04-12T08:19:00.012+02:00

Maciej Zaremba granskar med skarpa ögon och en viss cynisk humor den svenska skolan i en serie i Dagens Nyheter. Jag läser inledningsvis hans artiklar med samma inlevelse som jag läst hans tidigare serier. Men så kommer han i söndags plötsligt fram till vårt inlägg i SvD i höstas mot Björklunds klumpiga ändringar i kursplanen i Geografi. Efter att ha beskrivit en övning i namngeografi som medryckande skriver han

"Men skall jag tro Annica Grundström, ordföranden i Geografilärarnas riksförening var just denna övning på gränsen till barnmisshandel. Tillsammans med fjorton tunga pedagoger (varav åtta professorer) gick hon i höstas till storms mot regeringen, som kört över Skolverket och ändrat i läroplanen för geografi. Ändringarna riskerade att föra skolan tillbaka till 1800-talet, fick vi veta."

Han lägger åsikter i Annica Grundströms mun som jag aldrig kan tänka mig att hon haft och han påstår att vi som skrev var "tunga pedagoger" . Han fortsätter

"Det reaktionära, visar det sig, bestod i att regeringen menade att eleverna skall lära sig i vilket land exempelvis Bryssel ligger och vilka språk som talas där. Att inhämta sådana fakta var förkastligt, hävdade pedagogerna. Det skulle rent av göra det svårare för ungdomarna att förstå världen."

Det är sorgligt att se hur han misshandlar vår text och våra argument och kommer med felaktiga uppgifter om vilka vi är (pedagoger). Han verkar bara ha läst Jan Björklunds svar till oss och inte vår egen artikel, än mindre tagit ställning till Björklunds klumpiga ändringar i kursplanen. Vi har aldrig påstått att man inte ska lära sig geografiska namn, men vi har vänt oss mot att Jan Björklund ska tala om vilka namn som ska läras och i vilken ordning man ska lära sig dem: Sverige, Norden, Europa, Världen.

Det var dels underkännandet av geografilärarens profession och dels det starka eurocentriska anslaget som gjorde att vi reagerade mot Björklunds klåfingriga sista-minuten-ändringar. Och påståendet att vi var en grupp pedagoger har Zaremba hämtat från Björklunds svar där Björklund skrev om oss geografiprofessorer och geografilärare som "det pedagogiska etablissemanget" .

"Den motsättning mellan fakta och insikt som de konstruerar har haft förödande följder i klassrummen" skriver Zaremba och har inte läst vårt svar till Björklund där vi säger "Det är glädjande att Björklund och vi delar uppfattningen att det inte finns någon motsättning mellan att kunna fakta och ha förståelse för sammanhang (Brännpunkt 12/11). Det är dock inte där som skiljelinjen går."

Det hela gör mig tyvärr misstänksam mot resten av artikelserien. Har han vridit till andra uppgiftslämnare och händelser på samma sätt så sätter det ett frågetecken för hela serien. Måste man offra sanningen för den mediala dramaturgin? Det är sorgligt för det är ett viktigt budskap han har att föra fram.

I nästa artikel - i DN i morgon - har han lovat att gå vidare i sin granskning av "de maktägande skikten i Skolsverige" till vilka han tydligen räknar oss undertecknare av artikeln. Jag är inte främmande för att det finns en sådan hegemoni och ett maktägande skikt i Skolsverige, och ser fram emot att få läsa om det skiktet, men räkna för Guds skull inte in oss geografiprofessorer i detta. Vi reagerade mot hur vårt ämne misshandlades av en klumpig skolminister. Vi har ingen åsikt om hur enskilda övningar i namngeografi utformas eller att det skulle vara barnmisshandel att lära geografiska namn. Hur man lär sig geografiska namn ska givetvis vara en fråga för den professionella geografiläraren och inte för utbildningsministern.

TILLÄGG: Se även nästa blogginlägg om Zarembas faktaslarv: LÄNK.

Behöver tillämpad forskning mindre teori?

2011-04-09T18:06:00.005+02:00

Ibland stöter man på uppfattningen att tillämpad forskning och uppdragsforskning kan ta det lite lättare på sina teoretiska ansatser. Karl-Eric Knutsson var professor i socialantropologi och under en tid en av FNs biträdande generalsekreterare. Han tog mig en gång i ett samtal effektivt ur denna missuppfattning, som även jag nog lite oeftertänkt delade. Han menade att tillämpad forskning ställde större krav på teoretisk, begreppsmässig och metodisk klarhet. Som beslutsfattare i FN eller i UNICEF utfrågade han alltid forskare, som kom till honom med beslutsunderlag, om deras teoretiska och metodiska grundvalar. Det är lätt att förstå varför; deras resultat skulle ju ligga till grund för praktiska aktioner och om de varit luddiga i sin forskning var det stor risk att även åtgärden skulle bli fel.

Idag finns det ökad efterfrågan på landskapshistoria, både från den forskning som önskar förstå sambanden mellan klimat och markanvändning och från det växande landskapsintresse som följer av den europeiska landskapskonventionen. Jag menar, i linje med det som som Karl-Erick fick mig att förstå, att det ställer större krav på landskapsforskningens teoretiska och metodiska grundvalar. Det är en av de tankar som jag utvecklar i ett manus för Quaternary International som kan kan nås på följande länk.

En landskapsforskare med globalt perspektiv

2011-04-03T13:38:00.004+02:00

Hans-Jürgen Nitz, som var professor i Göttingen, var en central forskare inom det europeiska samarbetet kring landskapshistoria inom t.ex. Permanent European Conference for the Study of the Rural Landscape och i den tyska Arbeitskreis für Genetische Siedlungsforschung in Mitteleuropa (numera ARKUM). Han disputerade på en avhandling om bebyggelseformer i Odenwald i Tyskland och skrev sin habilitationsavhandling (ung.docentmeritering) på en avhandling om jordbrukslandskap i Rajastan och den övre Gangesslätten. Det var många tyska historiskgeografer som på detta sätt kombinerade studier av historiska förhållanden i Tyskland med en vidare meritering baserad på studier av samtida landskap i tredje världen. Men för Nitz utvecklades detta till ett globalt perspektiv, som han höll levande hela tiden, parallellt med att han fördjupade sig i hur olika medeltida kolonisationsföretag i Europa återspeglades i planmässiga bebyggelse- och åkerformer.

Han skissade på 1980-talet på en analytiskt skarp global översikt över bebyggelseformer och deras historia (se nedan). Samtidigt så var han inspirerad av Immanuel Wallerstein, och förde in ett världsystemperspektiv i landskapshistorien. Han visade hur olika karaktäristiska odlingslandskapsformer och bebyggelsetyper återspeglade deras roll i den framväxande kapitalistiska världsekonomin, snarare än någon lokal organisk utveckling. Hans teoretiska intresse kring de samhällsvetenskapliga drivkrafterna i landskapsförändringen stod i kontrast till den ofta ganska formalistiska forskningen bland de andra tyskarna under 1970 och 1980-talen.

När man idag googlar efter Hans Jürgen Nitz hittar man inte mycket. Nätet har en tendens att fokusera på det som hänt i den engelskspråkliga världen på 2000-talet. JSTOR tycks t.ex. inte ha särskilt stort intresse för lite äldre tyska tidskrifter eller är det tyskarna som inte gillar JSTOR? Nitz dog 2001 alldeles för tidigt och med många bra projekt framför sig. Jag skulle vilja illustrera denna blog men en bild av den korta, energiske, entusiastiska och skarpa Nitz, men det verkar inte finns några på nätet och jag tror inte han är med på mina gamla diabilder från konferenser och exkursioner. Likadant är det visst med böckerna. De flesta av dem finns endast antikvariskt via tyska Amazon.

För den som vill fördjupa sig i Nitz globala perspektiv rekommenderas att kasta sig till tyska Amazon och köpa sista exet av boken ovan (på engelska) och så skaffa sig följande två uppsatser på tyska:

Die aussereuropäischen Siedlungsräume und ihre Siedlungsformen: Gedanken zu einem darstellungskoncept (1985) och Grundzüge einer Siedlungsgeographie der dritten Welt. Ein Versuch am Beispiel Afrikas und Asiens (1990). Båda återfinns återtryckta i samlingsverket Nitz: Allgemeine und Vergleichende Siedlungsgeographie (1998)

Twittrande geograf

2011-03-28T17:07:00.001+02:00

Jag lägger till en twittrande geograf under mina länkar till höger längst ned. Det är Tor Arve Benjaminsen på Universitet för miljö og biovetenskaper i Norge som står för den länken. Bland senaste twittrarna från honom fastnar jag för ett debattinlägg som var publicerat i norska Dagbladet för någon vecka sedan och som också finns i längre version. "Ikke økologisk krise, men økonomisk marginalisering av reindrift på Finnmarksvidda" kvittrar Tor Arve i samband med att ett rendriftsforskningsinstitut har öppnats i Kautokeino. Han ser likheter med hur pastoralister har hanterats i Norge och i andra delar av världen. Lantbruksmyndigheter vill gärna att begreppet bärkraft, carrying capacity, ska vara en enkelt hanterbar siffra. Men både boskapshjordar och betesmarker följer en annan cyklisk logik och låter sig inte inordnas i ett mönster hämtat från nötkreatursdrift med stallning.

Han följer också den senaste forskningen om det globala markrofferiet som publicerats i Journal of peasant studies.

Läs mer på Tor Arves TWITTER.

Bildt om tsunami och Nordens diskreta charm

2011-03-16T07:22:00.012+01:00

Carl Bildt, som ska veta allt, verkar inte ha koll på elementär geologi. Visst kan en tsunami inträffa mitt i Nordens diskreta charm. Så här twittrade han:

"The Nordic world has its discreet charm. No earthquakes. No tsunamis. 12:17 AM Mar 14th via Twitter for iPad "

Sedan korrigerade han sig
"My tweet on Nordic world was meant to say that the risk of tsunami- or earthquake-caused nuclear problems here is very different. 4:02 AM Mar 14th via Twitter for iPad "

Men det var tydligen inte sin geologiska okunskap som han då kommenterade utan bara att det hade ansetts cyniskt och opassande att uttrycka sig så.I P4 Stockholm upprepade han nämligen : "Och då skrev jag ungefär att vi lever i en lycklig del av världen där den här typen av jordbävningar och tsunamis inte förekommer"

Karin Bojs på DN rättar Bildt idag. Här är fakta om den senaste stora tsunamin som drabbade Norge. Visserligen för 8000 år sedan. Det kan verka länge sedan, men ibland, är det viktigt att ha ett långt tidsperspektiv när man ska bedöma risker. En nio meter hög våg slog in mot Norges kust. Orsaken var ett stort undervattensskred. Jag trodde detta uppmärksammades i samband med tsunamin 2004, men det är möjligt att det inte nådde ut utanför fackkretsarna.

Dawson med medförfattare gav 2004 i Environment International en översikt över europeiska tsunamihändelser och om man följer följande länk hittar man en artikel om tsunamis under de senaste 1000 åren i södra Storbritannien.

1607 års översvämning i Bristol anses numera kunna ha orsakats av en tsunami
Wikipedia

Att man säger grodor kan väl vara en sak men att medvetet twittra dem så att de fastnar i cyberrymden...

Ny bok om biobränsle och markrofferi

2011-03-15T23:05:00.003+01:00

Nu är det andra gången på kort tid som jag här på bloggen uppmärksammar böcker som inte kommit ut än, verkar mycket lovande och redan går att beställa:

Biofuels, Land Grabbing and Food Security in Africa

ed. Prosper B. Matondi, Kjell Havnevik and Atakilte Beyene

Kapitlet Bio-fuel, Land Outsourcing and the Process of Environmental and Social Impact Assessment in Tanzania, kan förväntas innehålla en rejäl granskning av vad SEKAB (numera Ecoenergy Tanzania) gjorde i Rufiji-deltat och utanför Bagamoyo i samband med sina planer på sockerrörsplantager.

Sårbarhet: geografer om "natur"-katastrofer

2011-03-14T08:17:00.003+01:00

Jag letar på nätet efter aktuella kommentarer från geografiskt och samhällsvetenskapligt håll om katastrofen i Japan. Radix, som är en analytiskt pålitlig källa, verkar ännu inte vara uppdaterad, men en site med ett förhållandevis brett perspektiv på frågan och med stort utrymme för samhällsvetenskapliga sårbarhetsanalyser är Alertnet.

Till den som inte läst den förr: leta efter boken At risk, som under en längre tid, i sina olika upplagor, fungerat som en grundläggande ingång till en samhällsvetenskaplig förståelse för naturkatastrofer. Ben Wisner, som var huvudförfattare till den senaste upplagan, är nog den geograf som på senare år tydligast fört fram en tydlig samhällsvetenskapligt präglad syn på katastrofer av den sort som vi nu bevittnar.

Visst är det naturliga krafter (hazards) som är den utlösande faktorn, men skadornas omfattning, katastrofen (disaster), är bestämd av tidigare samhälleliga beslut eller icke-beslut. Därför är det svenska ordet naturkatastrof ibland lite vilseledande. Se om New Orleans i tidigare blog.

Tillägg kl 15.30: Kolla denna länk för uppdaterad kartinformation

Forskarkonsekvensutredning

2011-03-13T08:00:00.028+01:00

Vet ni vad en forskarkonsekvensutredning är? Jo det är en utredning som forskningsråden är skyldiga att genomföra inför stora och små beslut. Forskarkonsekvensutredningen går ut på att, på ett liknande sätt som i en miljökonsekvensutredning, förutsäga vilka konsekvenser forskningsrådens beslut har för forskaren och därmed forskningen.

T. ex. när Vetenskapsrådet för några år sedan förlade sin frist för ansökan till tisdagkvällen efter påsk så gjorde man detta trots att forskarkonsekvensutredningen visat hur många forskare som skulle överlåta åt sin partner att ensam ta hand om barnen under påsklovet samt hur många som med en frånvarande blick och tankar på ansökan ändå skulle delta i äggmålningen. Forskarkonsekvensutredningen gick till och med så långt så att den förutsåg hur många forskare som sedan skulle skilja sig under det följande halvåret.

(Jag kollade en gång med några tjänstemän på norska forskningsrådet om en frist på tisdagen efter påsk hade varit möjligt i Norge. Nu tror jag ju inte att norska forskningsrådet är särskilt mycket bättre på forskarkonsekvensutredningar än de svenska, men tisdagen efter påsk hade under alla omständigheter varit kulturellt omöjligt i Norge i relation till påskekos, påskekrim och solvarma hyttevegger.)

När forskningsråden kommer med specialutlysningar, som inte infaller under den vanliga våransökningsperioden, så gör de ofta detta trots att deras egna forskarkonsekvens- utredningar i siffror tydligt visat hur mycket forskningsproduktivitet som går förlorad genom att man också tar viktiga höstmånader från aktiv forskning till ansökningsarbete.

När regeringen och forskningsrådet valde att satsa på stora program av olika slag i stället för höjda fakultetsanslag för forskning så gjorde man detta trots att konsekvensutredningen entydigt visade att det skulle leda till oförbrukade forskningsanslag.

Kanske borde jag spara detta blogginlägg till 1 april. Men det är väldigt allvarligt menat och föranlett av Lars Engwalls artikel som jag bloggade om i förra inlägget.

Bra rutet om oförbrukade forskningsanslag

2011-03-12T10:51:00.001+01:00

Lars Engwall

Det skrivs mycket om oförbrukade forskningsanslag efter Riksrevisionens rapport om frågan. Lars Engwall visar i en debattartikel i dagens UNT att man måste lyfta blicken från uteblivna penningströmmar för att fatta problemets kärna. Det är typiskt att det ska till en företagsekonom för att debatten på allvar ska lyfta från en bokföringsdiskussion till övergripande forskningspolitik. "Forskaren måste få tid att forska" är Engwalls rubrik.

Avhysningar i Kungens kurva

2011-03-11T08:51:00.012+01:00

I dag ska husvagns- och tältlägret vid Kungens kurva avhysas, meddelar Metro. Det rör sig om en grupp hemlösa som i tre år bott i lägret. Det är inte en engångsföreteelse i Stockholmsområdet. Det finns vanligtvis flera olika läger av detta slag. Ofta har de hemlösa valt järnvägsmark eller annan statlig mark, där de vet att beslutsprocesserna för avhysningen blir utdragna. Om de hemlösa i Kungens kurva följer samma strategi som de hemlösa i norrort gjorde för några år sedan, när jag handledde en uppsats på temat, så har de redan utsett nästa lägerplats. Om dagens avhysning lyckas kommer antagligen en karavan av husvagnar vara på väg till nästa utsedda plats i eftermiddag. Det är ungefär som när en grupp jägare och samlare bestämmer sig för att bryta upp och flytta till en redan utsedd lägerplats. Kvar kommer kanske att vara en bulldozad mark, med rester av plastisolering från koppartrådsskalning, som de viktigaste arkeologiska tecknen på att detta var en boplats för en grupp människor i tre år. Jag har sett flera sådana avhysta platser i norrort.

Har jag hittat rätt med hjälp av hitta.se ??

De informella bosättningarna i Stockholmsområdet är ett intressant forskningstema för den som är intresserad av legal geography. En grundtanke i den forskningsinriktningen är att rättigheter till mark inte bara konstitueras av lagar, förordningar och fastighetsregister utan också vad folk gör. Forskningen inom legal geografi kan t.ex. röra sig om vilka som äger en park: sprutnarkomaner eller småbarnsfamiljer. Det avgörs inte av lagen utan av folks praktik. Jag sätter inget citattecken runt äger, som många kanske skulle vilja. Gränsen mellan hävd, skapad av rumslig praktik, och lagligt ägande är inte knivskarp. Långvarig hävd var ett argument i marktvister i Sverige under äldre tid och en uteliggare i Hampstead Heath i London fick 2007 lagfart på sin koja med kringliggande mark efter principen om långvarig hävd.

Vad gäller avhysningar av hemlösa kan det finnas anledning att upprepa vad FN-kommissionen om Legal empowerment of the poor skrev om avhysningar.

"Evictions should only be an option in circumstances where physical safety of life and property is threatened, where contract agreements have been breached, or under fair eminent domain procedures. It must be by due legal process, equally applicable, contestable, and independent, and where the cost of eviction is fully compensated. " -- "eminent domain procedures" syftar vad jag förstår på expropriering för allmänna ändamål (järnvägsbyggen osv).

Se också Södra sidan om lägret och kommunens tidigare information.

Tillägg: Enligt den information som kommunen gått ut med idag verkar det som om Metros uppgifter om avhysning i dag inte stämmer. Det stämmer att man ansökt om avhysning hos kronofogden, men den kommer att ske senare i vår meddelar kommunen. Än så länge har man bara lappat bilar och ska börja forsla bort dem i nästa vecka.

Kritiska geografibloggar

2011-03-10T08:00:00.000+01:00

På de kritiska geografernas lista kom i förra veckan en fråga där man efterfrågade geografer som bloggar. Det kommer att ta lång tid att kolla igenom vad som är läsvärt bland de dussintals geografibloggarna som sedan hörde av sig. Kolla under geogblogs på denna länk. Jag fastnade i alla fall för den bisarra Floating sheep och deras många märkliga USAkartor. Men jag undrar om den bloggen kvalificerar sig för att vara kritisk....

1493

2011-03-09T08:02:00.002+01:00

Charles Mann, som gav insiktsfulla och engagerade kommentarer på vår session i Washington, berättade för oss också om sitt nya bokprojekt efter den uppmärksammade 1491. Den nya boken kommer att heta 1493: How the Ecological Collision of Europe and the Americas Gave Rise to the Modern World. Jag upptäcker nu att den redan finns på bokhandlar-sidorna.
.
Den planerades som en slags uppföljare till Alfred Crosbys: The biological expansion of Europe, och känner jag Mann rätt har han hållit sig framme vid forskningsfronten och bl.a. fått fatt i den senaste forskningen om hur de amerikanska grödorna spred sig över världen som en följd av det som brukar kallas The Columbian Exchange.

Även Guttenbergs examinatorer uttalar sig

2011-03-08T07:21:00.008+01:00

Guttenbergs aktuella plagiatindex: På sidor som markerats med rött eller svart finns plagiat. Källa de.guttenplag.wikia.com

Nu har även Guttenbergs examinatorer uttalat sig om sin oförmåga att avslöja plagiat. Det är lätt att i efterhand sätta sig till doms, över kollegor. Kanske har även jag och mina kollegor i Stockholm blivit lurade av plagiatörer. En fördel i Sverige är ju att vi har ett litet språkområde och en mindre mängd texter att stjäla ur på svenska. Om studenten skriver på engelska har vi dessutom ofta att göra med studenter som inte har engelska som modersmål och där märker man ofta plagiat med att texten plötsligt blir elegantare. Jag kan förstå att detta inte är lika självklart i Tyskland och är övertygad om att Baron von und zu Guttenberg kan uttrycka sig själv lika språkligt elegant på tyska som de han plagierat.

Men skrivelsen sätter också det tyska systemet för examination i ett lite märkligt ljus. Jag kan inte reglerna och har inte varit inblandad i någon bedömning i Tyskland, men det verkar som om handledaren (Doktorvater/Doktormutter - sic) har en viktig roll i slutbedömningen (han/hon är Erstgutachter). Om jag fattat det rätt så fattas beslut om godkännande efter ett utlåtande av handledaren och ett utlåtande av den utomstående experten (Zweitgutachter) och det är dessa två som tillsammans nu har uttalat sig. Det bäddar förstås för en möjlig och farlig kollegialitet dem emellan -- om man är kritisk mot avhandlingen är man ju också direkt kritisk mot sin kollegas utlåtande.

De skriver vidare att det vid denna tid knappast var möjligt att avslöja plagiat med tekniska medel. Det ställer jag mig frågande till - jag minns inte exakt när vi fick plagiatprogram på Stockholms Universitet men nog hade vi det för fem år sedan? Se följande länk om vad som fanns vid tyska universitet. När de skyller på att inte ens Googles sökmetoder vid den tiden var tillräckligt finjusterade för att kunna användas till detta så har de helt fel. Google gick utmärkt att använda för att avslöja plagiat redan under första hälften av 00-talet. Jag gjorde det då. Och om inte texten funnits på internet redan vid författandet är det förstås inte lika attraktivt att plagiera ord för ord. Guttenberg har som värst 8 hela sidor direkt klippta från en annan källa. Det är osannolikt att han suttit och knackat in åtta sidor text ordagrannt från en annan text på papper. Mer sannolikt har han klippt och klistrat. Google hade säkert hittat det även för fem-sex år sedan.

Men vanligtvis är ju inte heller vi misstänksamma mot plagiat på forskarutbildningsnivån. Man räknar med att sådant beteende hör till de akademiska barnsjukdomar, som är utrotade långt innan man kommit på forskarnivån.

Smutsig byk på LSE och luddiga tankar i DN

2011-03-07T07:38:00.008+01:00

De båda plagiataffärerna Guttenberg och Gadaffi fortsätter att figurera i svensk och utländsk press.

En av Saif Gadaffis externa examinatorer, Meghnad Desai, ger nu i Guardian sin egen version av av sina insatser i samband med examinationen. -- "Jag fick ingen information från hans handledare att det skulle röra sig om plagiat" (!). -- "Vid den tidpunkten var det ingen som sa att det fanns problem kring författarskapet eller plagiarism. Det var först när kulorna började flyga i Libyen som det startades en undersökning på nätet" ..

Nu kommer det också fram uppgifter i Independent om vem eller vilka som gjort själva grovjobbet med plagieringen. LSE:s olika förbindelser med Libyen gör, enligt Independent att man har börjat att kalla tala om "Libyan School of Economics". Samtidigt fortsätter Wiki-granskningen och debatten där.

Den senaste tidens plagieringsdiskussion har också kommenterats av Richard Swartz i DN:

"Nätet håller på att ersätta galaxen; återanvändning ersätter originalet, det ungefärliga det exakta, vad som 'egentligen menas' ersätter vad någon verkligen sagt. Och folk i allmänhet har redan accepterat faktum: fallet Guttenberg väcker ingen moralisk indignation, snarare irritation över vad som uppfattas som ett småskuret insisterande på obegripliga akademiska regler."

Swartz är luddig -- han refererar till vad det tyska folket tycker i Guttenbergaffären, men jag hittar bara uppgifter om opinionsundersökningar från den korta period då både Merkel och Guttenberg påstod att plagiatet var ringa, inte efter det att Guttenberg själv erkänt och universitetet dragit tillbaka doktorstiteln. Jag tror inte alls man ska vara så dystopisk och samtidigt populistisk som Swartz är. I själva verket är det nätet som möjliggjort både det akademiska upproret mot Merkel i Tyskland och den nitiska granskningen av Gadaffi och Guttenberg, inte bara bäddat för att det ungefärliga ska ersätta det exakta.

Båda dessa plagiataffärer sätter vår verksamhet på universiteten i blixtbelysning och visar vilka konsekvenser våra beslut kan få. Man kan inte som rektor glatt ena dagen ta emot donationer utan att fråga sig om det är etiskt försvarbart och sedan två sina händer efter nästa demokratiuppror. Man kan inte heller som betygsnämndsledamot trött bläddra igenom en uppenbarligen plagierad avhandling och skylla på att "ingen sa till mig att det var plagiat".

Deprimerande om geografi i skolan

2011-03-06T07:59:00.007+01:00

I Vaggeryd är atlasverk från 1987 med Sovjetunionen och Jugoslavien fortfarande på plats och används...

"trots att skolan just nu är i färd med att köpa nytt inför hösten så är kartböcker inte prio ett berättar Monica Danielsson skolans rektor." enigt P4 Jönköping.

Slaveri och hållbar utveckling

2011-03-05T08:00:00.003+01:00

Sokotokalifatet 1893. 2,5 miljoner slavar och 1800-talets näst största slavsamhälle.

För ett drygt år sedan avslutade jag en artikel om intensivjordbruk i Västafrika och kom överraskande in på slaveriets roll - det verkade som om investeringar i hållbart jordbruk,skedde både i slavsamhällen och de samhällen som försökte hålla sig undan från slavraiderna (se också blog). Jag var tvungen att fördjupa mig lite mer i slavsamhällena i Västafrika framför allt under 1800-talet för att se om mina slutsatser höll. Visste ni att Sokotokalifatet i nuvarande Nigeria och södra Niger var 1800-talets näst största slavsamhälle efter Nordamerika? Här är en kort text som är ett resultat av denna fördjupning. Den är ämnad för den kommande boken Ecology and Power: Struggles over Land and Material Resources in the Past, Present, and Future (eds Hornborg et al).. Alla synpunkter välkomna, jag har ännu några veckor på mig att slutgiltigt putsa detta.

"ett av de mest intressanta seminarierna"

2011-03-04T07:44:00.001+01:00

Maria Wikse på Riksbankens Jubileumsfond ger en översikt över vad som hände på AAAS i Washington och uppmärksammar särskilt vår session om Global Agricultural History . "Glädjande nog dominerades ett av de mest intressanta seminarierna av svenska historiker och geografer" skriver hon .Kul!

Mera plagiat

2011-03-03T07:22:00.006+01:00

Jag skrev i går att den site som dokumenterar Guttenbergs plagiat är den första stora plagiatundersökning som nätsamhället utfört. Men nu växer det fram andra. Dels en site som har satt sig före att kolla alla möjliga tyska politikers avhandlingar, men kanske mer intressant och mer blamerande för universiteten är den site som undersöker Saif Gadaffis avhandling The Role Of Civil Society In the Democratisation Of Global Governance Institutions (!).

Även London School of Economics undersöker nu själva om man ska anse avhandlngen vara ett plagiat, men det verkar inte som om de har bestämt sig än. Däremot har man redan nu generat berättat om den donation som man lite senare fick från familjen och har nu en plan för vad man ska göra med slantarna man fått från Gadaffi.

Lord Desai i unga år, brittisk ekonom och labourpolitiker som var Gadaffis externe examinator: " I grilled him for two hours" (Wikimedia commons)

Det som förvånar mig i detta sammanhang är att man inte i samband med handledning och examination både vid Universitetet i Bayreuth (Guttenberg) och London School of Economics (Gadaffi) upptäckt plagieringen. Visst kan plagiat vara bra gjorda och snyggt sammanvävda, men nog borde betygskommittéer (eller i detta fall external examiners) vara tillräckligt inlästa på forskningsområdet för att fatta misstankar vid en genomläsning. I fallet med Gadaffis avhandling fanns misstankarna tydligen redan då han hade lämnat in avhandlingen. Och då räcker det inte att som Lord Desai , Gadaffis external examiner, fråga respondenten om han har plagierat “I grilled him for two hours on it — there was no suggestion he hadn’t written it himself".(London Evening Standard). Om Lord Desai i stället hade satt sig ner och googlat hade han nog ganska enkelt belagt fusket. Ja, det är ett väldigt tråkigt polisarbete att som handledare eller betygsnämndsledamot sätta sig ner att googla efter fusk och egentligen inte alls det som vi professorer borde ägna vår arbetstid åt, men ibland måste det göras. Jag har tyvärr både tvingats göra det och tyvärr hittat plagiat vid mer än ett tillfälle, oftast på grundnivå, där det under period blev allt vanligare. Det kan också vara svårt att skilja enkla, men dubiösa genvägar från regelrätt och medvetet fusk. Men numera finns bra verktyg för detta så man måste inte googla stycke för stycke. En viktig bidragande orsak till att sådant inte upptäckts är förstås den tidsbrist som docenter och professorer hela tiden lider under. Det kan vara lockande att ta den korta vägen -- att skumma boken dagen före disputationen och komma till disputationen med vänligt inställd min.

Men det första och kanske viktigaste ansvaret ligger förstås hos handledaren. Man måste som handledare (från uppsatser på grundnivån till doktorsavhandlingar) försöka följa framväxten av texten. Det behöver inte betyda att man tar med sig studentens arbete hem flera gånger, men man kan be att studenten tar med sin text och visar den i samband med handledningstillfällena. Då får man en känsla för hur den växer fram och kan upptäcka tendenser till plagiat tidigare.

Raubkopieren sind kein Kavaliersdelikt

2011-03-02T11:48:00.003+01:00

En bra fråga till våra doktorander: varför behöver någon som är Baron, som är så vacker och så framgångsrik en doktorstitel....

Och: här kommer förklaringen till varför de protesterande doktoranderna använde ordet Kavaliersdelikt. I ett helt annat sammanhang 2008 sa Angela Merkel att plagiat är ett brott mot upphovsrätten och inte något litet försumbart etikettsbrott: "Raubkopieren sind kein Kavaliersdelikt".

Arga doktorander - med rätta

2011-03-02T07:52:00.014+01:00

Friherre Karl-Theodor von und zu Guttenberg (Wikimedia Commons)

Guttenbergaffären i Tyskland väcker många intressanta frågor:

1. Vilket meritvärde har en doktorsexamen? I Tysklands förbundskabinett finns nu kvar fem disputerade ministrar, inklusive Merkel själv. ( NEJ FELRÄKNAT: 7 av 16 minstrar är doktorer 3 mars) (På denna länk fanns Guttenberg kvar idag på morgonen, men det sägs inget om hans examen - bara att han är en av Tysklands mest älskade politiker.) I Sveriges i övrigt lågutbildade regering finns väl nu bara en minister med doktorsexamen, som till och med är docent. Hur många av er vet vem det är? Kolla här läget 2009. (1 av 24 nu??)

2. Guttenberg måste ha lidit av samma blindhet för nätsamhällets styrka som en del arabiska ledare. Han sa så sent som i februari att det rörde sig om enstaka misstag och drog då på sig historiens första eller i alla fall hittills största samlade plagiatundersökning gjord av nätsamhället: GuttenPlag Wiki,

3. I brevet från doktoranderna till Angela Merkel ställer de sin förbundskansler inför några avgörande frågor om hennes syn på forskning och kunskap. Genom att hon behandlar Guttenbergs storplagiat som en bagatell, (Kavaliersdelikt) menar doktoranderna att hon i grunden ifrågasätter hela forskningssamhällets arbete och bidrag till tyskt samhällsliv och ber henne att sluta tala om Tyskland som en bildningsrepublik.

4. Och så har vi lärt oss nya begrepp att använda när vi ska undervisa våra studenter om plagiat: Copy, shake and paste. Klicka på denna länk så finner du också en engelsk översättning av de arga doktorandernas brev,

Geografer bloggar

2011-03-01T08:00:00.007+01:00

Som den uppmärksamme bloggläsaren märker är nu flera geografer från Stockholm på gång med sina bloggar. Lennart Tonell rapporterar om planeringsfrågor i Stockholms stad och lovar att återkomma snart om Slussen. Bo Malmberg uppmärksammade Tunisiens åldersfördelning som en viktig faktor bakom demokratirörelsen där. Kommer du snart med detsamma för Egypten och Libyen snart också Bo?? Han fortsätter dessutom att sparka med fakta -- denna gång med fakta om skolekonomi i Sverige. Vår kollega Ian Brown på naturgeografen har läst en bra lärobok om fjärranalys. Har ni koll på Neogeografi?? inte? Kolla då på Ulf Janssson blog.

Sedan är det slut på geografi-bloggar och man får rikta sig till den av födsel och ohejdad vana geografiske lingvisten Östen Dahl som skriver om ett språkligt och geografisk förvirrat vittnesmål i Palmemordet.

DN Världen om kartprojektioner

2011-02-28T06:09:00.003+01:00

DN Världen uppmärksammar i dag min kritik mot deras val av kartprojektion. Pia Skagermark, redaktör för DN Världen, tycker att min invändning är högst relevant och ger ett vagt hoppfullt svar om att man är beredd att ändra sig och överge Mercator. Det är ändå märkligt att de medier, som i övrigt verkligen jobbar för att ge en annan världsbild, håller fast vid Mercator. DN Världen och FIB-Kulturfront har sällskap av Al Jazeera i sitt användande av Mercator. Däremot så föregår International Herald Tribune med gott exempel och visar att en mer ytriktig projektion (Robinson?) fungerar utmärkt i ett grafiskt nyhetssammanhang.

Telecoupling

2011-02-20T03:39:00.002+01:00

På AAAS här i Washington hölls i fredags en session om telecoupling. Begreppet, och den forskning som inspirerats av det, tar fasta på det faktum att markanvändning och utnyttjande av naturresurser på en plats klotet i allt högre grad är beroende av länkar och beroenden till helt andra platser och till globala ekonomiska processer. Jag har tidigare skrivit om begreppet relationellt rum, som är ett annat sätt att konceptualisera samma fenomen. För den som följt med i diskussionen om World Systems och om politisk ekologi är detta inget nytt. Det är lite märkligt och typiskt att när denna samhällsvetenskapliga förståelse nu långsamt anammas inom miljöforskningen, så måste den ges ett eget begrepp, som är hämtat från naturvetenskapen. Vi fick förklarat att begreppet går tillbaka på den svenska meteorologen Anders Ångströms artikel i Geografiska Annaler 1935, Teleconnections of climatic changes in present time.

Men det är dumt att gnälla om det. Det är bra att fler miljöforskare tar fasta på dessa samband och utvecklar konkreta metoder och begrepp för att empiriskt fånga upp sådana förklaringar till miljöförändringar. Det är t.ex. uppenbart att positiva miljöåtgärder i ett land kan leda till leakages, läckor, som gör att miljöbördan flyttas till ett annat land. Begrepp som metabolic rift och environmental load displacement illustrerar samma fenomen. Eric Lambin t.ex. visade hur den forest transition, med upphörd avskogning, som Vietnam har genomgått, har kompenserats av import av virke från länder där avskogningen fortsätter.

Norsk geografi utvärderad

2011-02-17T03:25:00.004+01:00

Här i USA får jag rapporten om att Norges forskningsråd nu har godkänt vår utvärdering av geografisk forskning i Norge och att den finns tillgänglig via deras hemsida. Den som önskar läsa en sammanfattning av rapporten rekommenderas att hoppa över den norska sammanfattningen på hemsidan och gå direkt till executive summary i själva rapporten. Det har varit en utmanande och mycket stimulerande uppgift att få sätta sig in i vad våra norska kollegor jobbar med och betyget är överlag mycket gott. Det norska forskningsrådet satsar ordentligt på utvärderingar av detta slag, och härnäst på programmet står ett möte med de norska forskningsmiljöerna. Forskningsrådet kommer att ställa särskilda medel till förfogande för en uppföljning av rapporten.

Jag har i två tidigare blogginlägg direkt eller indirekt varit inne på denna utvärdering. Jag vill särskilt hänvisa till blogginlägget Geografi som nu är snart två år gammalt. I Norge finns två samlade geografiinstitutioner (Bergen och Trondheim), medan man i Oslo istället har en samlad institution för samfunnsgeografer och sociologer, Här illustreras alltså problematiken runt samarbetet mellan naturgeografi och kulturgeografi på ett mycket tydligt sätt. Utvärderingen omfattade hela geografiämnet, men eftersom naturgeograferna i Oslo inte var del av denna utvärdering blev det ett fokus på samfunnsgeografi och på de tvärvetenskapliga aspekterna i geografiämnet. Nu har jag fått svaret på en del av det jag anade redan då. De norska geograferna har verkligen visat sig starka på just det som jag efterlyser där: att miljöfrågorna får en bra samhällsvetenskaplig belysning.

SEKAB = EcoDevelopment = EcoEnergy Tanzania

2011-02-10T11:22:00.002+01:00

Det har varit tyst länge om de svenska planerna att med dubiösa metoder skaffa sig mark i Tanzania för att starta etanolplantager, som var en ganska uppmärksammad fråga våren 2009. Mitt sista blogginlägg om detta handlade om hur trögt det gick för etanolen i Tanzania för ett halvår sedan. LÄNK.

Norrländska kommunägda SEKAB sålde sina Afrikasatsningar till sin egen medarbetare Per Carstedt som genom företaget EcoDevelopment skulle fortsätta verksamheten. Nu uppmärksammar nogranna nät-läsare att det inte är EcoDevelopment man ska googla på om man vill ha koll på hur dessa planer fortskrider. Företaget heter nu EcoEnergy Tanzania och Carstedt talar också för EcoEnergia Mozambique.

Ännu i mars 2010 talade Carstedt uppenbarligen fortfarande om planerna i Rufiji, som av miljöskäl och av sociala skäl borde vara stoppade för länge sedan. Se hans powerpoint här.

"Efter omstruktureringen av svenska SEKAB finns fortsatt svenska intressen inom etanolområdet genom EcoEnergy" skrev svenska ambassaden i juni 2010.

Se också rapporten "Foreign land deals and human rights", från New York University School of Law, som redogör för turerna kring SEKAB, EcoDevelopment och EcoEnergy Tanzania.

Är planerna nedlagda eller inte? Kommer Carstedt även på årets upplaga av World Biofuels Market i mars i Rotterdam att prata om fortsatta Afrikaplaner. Nån därute som vet? Och finns det någon som vet vad som händer ute i bygderna i Bagamoyo och Rufiji i Tanzania?

FORMAS igen -- svar i GP

2011-02-05T13:15:00.002+01:00

I Göteborgsposten svarar nu i en slutreplik de samhällsvetenskapliga forskare som tidigare kritiserat FORMAS för brister när det gäller att prioritera samhällsvetenskaplig miljöforskning.

"vi kan inte se hur hennes resonemang leder fram till slutsatsen att Formas ska ha granskningsgrupper där samhällsvetarna är klart underrepresenterade samt ett Forskarråd med endast en samhällsvetare som ordinarie ledamot"

(mina tidigare inlägg: FORMAS och FORMAS svarar).

"Miljöproblemen är skapade av människor och måste lösas av människor. Miljöproblemen kan inte hanteras utifrån ett isolerat naturvetenskapligt perspektiv, utan kräver ett helhetsperspektiv." Så skrev en grupp landsbygdsforskare i ett tidigare försök att påverka FORMAS i denna fråga.

Det är bra med de förutskickade särskilda satsningarna, som Anna Ledin utlovar sitt svar i GP, men FORMAS ledning måste nu också visa vägen och i grunden ändra balansen mellan samhällsvetare och naturvetare i forskarråd och beredningsgrupper. När det gäller forskarrådet kan det också vara aktuellt att se över hur den elektorsförsamling som väljer forskarrådet ska vara sammansatt. Även om andelen samhällsvetare där är större än i forskarrådet och i beredningsgrupperna så riskerar de i slutändan alltid att hamna i skymundan för andra intressen..

Mercator spökar

2011-02-01T15:03:00.005+01:00

Enlig uppgift använde inte ens Mercator själv sin projektion till alla världskartor. Varför spökar den ändå nu i DN och andra media (se mitt förra inlägg), när man trodde att den till slut försvunnit ut ur klassrummen och världatlaserna?

Visa större karta

Kan förklaringen ligga i Google maps, som på nytt aktualiserat den? De anför - förmodligen med rätta - att zoomfunktionen skulle funka väldigt konstigt vid datumgränsen och att städer på höga latituder som t.ex. Stockholm skulle få sitt vackra runtnätsmönster förstört av andra projektioner i samband zooming. Se diskussionen på google maps.

Men det försvarar inte varför tidskrifter som vill ha ett globalt perspektiv förminskar Sydamerika, Afrika och Indien.

Världen enligt DN -- och Fib-Kulturfront

2011-01-31T09:09:00.006+01:00

Är Sverige större än Madagaskar?

Ja, enligt Dagens Nyheters i övrigt utmärkta och intressanta månadsmagasin Världen. Men om man nu envisas med att använda Mercators projektion (som är utmärkt att segla efter, men inte om man vill fatta världen), varför visar man inte då Antarktis? När man gör en karta i Mercators projektion och tar med Antarktis fattar man hur tokiga storleksrelationerna blir. Även Fib-Kulturfront återger världen på detta sätt, trots att man själv i en artikel nyligen uppmärksammat vilken ideologisk roll som kartprojektioner kan ha när det gäller att förmedla en världsbild.
Det finns många projektioner som på ett mer rättvist sätt återger kontinenternas storleksrelationer -- dvs är ytproportionella. Mollweide (ovan) är bara en av många.

NESS 2011 - DAGS FÖR ABSTRACT!

2011-01-27T17:28:00.001+01:00

I juni står Stockholms Universitet, Stockholm Resilience Centre och Stockholm Environment Institute som värd för 10th Nordic Environmental Social Science Conference = NESS 2011. Flera intressanta sessioner planeras och nu är det dags att sända in abstract.

Själv tänker jag satsa på en session med det långa och krångliga men smaskiga namnet:

Landscape dynamics and sustainable resource use: On theories, concepts and methodological tools for integrative studies of human society and nature

Jag fortsätter på en diskussion som jag inledde i juni förra året på ett resiliens-seminarium i Berlin. Här är mitt abstract.

Vi ska kable masse vi!!

2011-01-22T16:51:00.016+01:00

I den norska tidningen Nationen den 8 januari 2011 uttalar sig Norges olje- og energiminister Terje Riis-Johansen (Sp) om möjligheten att lägga den omdiskuterade kraftledningen över Hardangervidda i jordkabel i stället

“— Vi skal kable masse, vi. Men vi kabler ikke av estetiske hensyn, bare dersom det er nødvendig av hensyn til naturmangfoldet, sier Riis-Johansen.

Han mener at folk må tåle å se vindmøller, vannkraftverk, bølgekraftverk og kraftlinjer hvis landet skal satse på fornybar energi. Det er naivt å tro at man kan satse på fornybar energi uten å ruste opp kraftnettet, mener statsråden.”

Här är det uppenbart att en tillväxtvänlig oljeminister har förstått att naturvårdsintressena är starka, men att de som av övergripande landskapshänsyn vänder sig mot kraftledningen närmast är att betrakta som några slags gnälliga NIMBYs (not-in-my-backyard). Vilken myndighet ska få honom att tänka annorlunda och förstå att Norge liksom Sverige har ratificerat en konvention på området?

Hur ska vi komma vidare med förståelsen för landskapskonventionen om vi bara ska lita på att olika sektorer så småningom ska fatta innebörden? Eller om planerare och naturvårdare insisterar på att “detta är inget nytt det har vi hållit på med länge."

Ovanstående var en av de frågor jag tog upp på ett rundabordssamtal kring landskapskonventionen i den gångna veckan. Läs mer här.

Forskarbloggar från Stockholms Unversitet

2011-01-19T17:20:00.003+01:00

När Stockholms universitet inledde att stå som värd för bloggar för anställda och studenter 2005, var det efterhand en hel del forskare som hakade på med populärvetenskapliga bloggar om sin forskning och om andra forskningsfrågor. Några blev kortlivade och några tycks ha kastat in handduken när den gemensamma blogg-funktionen lades ner i höstas. Men jag har lyckats hitta några som fortsatt på annat håll. Du finner dem i spalten till höger. När jag sökte efter dem fann jag också den mycket aktiva lingvistbloggen (som väl aldrig var på blogs.su.se ? ). Säkert finns det fler. Hör gärna av er.

Anti-landscapes?

2011-01-18T16:12:00.006+01:00

Den europeiska landskapskonventionen är befriande inkluderande, analytisk och observerande i sitt sätt att definiera landskap. I begreppet landskap innefattas även vanvårdade landskap (Eng. degraded, Fr. dégradé, Ty.geschädigten Gebieten). Begreppet landskap är alltså inte normativt i den meningen att landskapskonventionen från början talar om vad som är bra eller dåliga landskap. För landskapsforskaren är detta ljuv musik. Vi vill kunna förklara varför landskap ser ur som de gör. I det första steget finns inga normativa utsagor. Soptippar, kalhyggen och övergivna gruvor är landskap.

Nu kallas till en kurs där man definierar landskap på ett annat sätt genom att definiera en antonym: anti-landskap:

"Anti-landscapes are spaces that do not sustain life. They may arise from natural causes but are often the unintended consequence of human action. This is a call for interdisciplinary papers that deal with either the emergence or the recovery/salvaging of such spaces. We are interested in work that draws upon history, literature, geography, and other disciplines in the humanities."

Vad är nyttan med så normativt landskapsbegrepp? Står landskap för det goda?

FORMAS svarar

2011-01-17T07:50:00.013+01:00

FORMAS huvudsekreterare Anna Ledin svarar i Göteborgsposten på kritiken ( se tidigare blogg) om att forskningsrådet missgynnar samhällsvetenskaperna, men undviker den avgörande frågan om beredningsgruppernas inriktning och sammansättning.

Koncentration i fält

2011-01-15T16:03:00.010+01:00

I början av december var Jan Risberg och Lars-Ove Westerberg så här koncentrerade när de tolkade den gamla åkerjordmånen i terrasserna i Verlorenkloof, Sydafrika.

Varför översvämningar?

2011-01-14T15:03:00.003+01:00

Lyssna på vetenskapsradio där bl.a. geografen Anders Fridfeldt belyser bakgrunden till de senaste dagarnas översvämningar och skred - repris i kväll kl 23.07 eller lyssna via denna länk.

FORMAS

2011-01-13T14:48:00.000+01:00

Jag har tidigare rapporterat om bekymren att få forskningsrådet FORMAS på banan när det gäller att vara lyhörd för samhällsvetenskaplig miljöforskning. Nu skriver ett antal miljöforskande samhällsvetare i GP om problemen med de nuvarande beredningsgrupperna i FORMAS. Det är märkligt att FORMAS har en sån seghet i att förändra sig. Är det fortfarande nån gammal BFR- eller SJFR-kultur som gör att det segar så? Eller vad beror det på? Finns det ingen förändringsvilja hos ledningen?

Nystart på bloggen

2011-01-13T13:29:00.002+01:00

Efter lite tekniskt strul är nu alla mina aktuella inlägg från blogs.su.se överflyttade hit. Dock kan de äldsta inläggen från 2006 se konstiga ut, ibland med bara rubrik och ibland med ett kort urval av texten bara. Jag hoppas att läsaren har tålamot ett tag till tills det felet är fixat av kloka it-människor på Stockholms Universitet. Att jag överhuvudtaget bekymrar mig om 2006 beror bl.a. på att mitt mest lästa blogg-inlägg om stensträngssystemens datering (!) hör till de som korrumperats. Tills vidare finns dessa arkeologiska fragment av vad jag ville få sagt 2006 kvar som en till hälften bortvittrad runinskrift i svansen på denna blog.

I likhet med några kollegor väljer jag att fortsätta att blogga under Stockholms Universitets logga. Visst skulle privatpersonen Mats Widgren kunna blogga om skidturer med nära och kära, sega morgnar, gulliga barnbarn och roliga släktingar. Men att blogga från ett universitet och tänka populärvetenskapligt har varit en rolig utmaning och en viktig del av universitetets tredje uppgift -- att föra ut forskningen. Utmaningen för mig har legat i att tänka ut ämnen som kan intressera en bred publik intresserad av geografi, landskapshistoria och globala frågor. Därmed blir det också ett sätt att få tala om allt spännande som händer inom geografin, inom våra olika forskningsfält och på Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms Universitet. När flera av oss som bloggar från institutionen fått ordning på våra bloggar återkommer vi med en mer samlad presentation.

Batiktält och verklighetens karta

2010-11-30T16:25:00.001+01:00

Debatten om geografiämnet på nätet, tidningarnas debattsidor och ledarsidor har varit belysande och intressant. Jag har hunnit läsa om flum, batiktält och skägg och en del debattörer har fått det till att vi professorer inte vet hur det är i skolan. De ifrågasätter vår förmåga att fatta att man måste börja med det konkreta i närområdet och först på högstadiet närma sig världen. Därför är det extra roligt att läsa Tomas Torbjörnssons rapport i Göteborgsposten från "verkstadsgolvet" ute i skolorna om olika nutidsanpassade sätt att lära sig geografi. Jag hoppas att Tomas Torbjörnsson och alla andra kloka lärare inte följer Björklunds läroplan utan fortsätter med sina verklighetsanpassade pedagogiska grepp att få eleverna att lära sig både geografiska namn och geografiska relationer. Torbjörnsson visar att den globala dimensionen kan göras mycket konkret.